Direktlänk till inlägg 28 november 2012
... läker alla sår, sägs det.
Och visst bleknar sorgen, men saknaden kommer alltid att finnas kvar. Tillsammans med alla minnen.
Idag är det ett år sedan vår älskade Ässi och Mallemamma fick somna in - vår allra, allra bästa, vår once-in-a-lifetime-vovve.
Det är fullständigt ofattbart att det gått ett år.
Som vi har saknat henne.
Och tänk, att jag kan tycka ibland - när jag är ute med hundarna - att hon är med mig. Jag kan få känslan av att någon fattas i flocken - och vända mig om och nästan känna att hon är där. Att hon är med oss - men kanske bara i en annan dimension?
Fina älskade vovvan... jag hoppas vi ses igen, på andra sidan regnbågsbron, den dagen det är dags.
Alltid bärandes på något, en boll...
... eller en pinne.
Här tillsammans med Blixtra, fulla av bus efter spring i översvämningarna från vårfloden.
Vi saknar dig så...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
4 | ||||||
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
10 |
11 | |||
12 |
13 | 14 |
15 |
16 |
17 |
18 | |||
19 |
20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
25 | |||
26 | 27 |
28 | 29 |
30 |
|||||
|