… är snart till ända.

Tänk att ytterligare ett år har gått!

Sofia har fyllt 18 år under året som gått, och hon har också tagit körkort under hösten, med en måmedvetenhet som imponerat på oss. Vilken frihet – både för henne och för oss, antar jag. Hon börjar nu sista terminen på Naturvetenskapliga programmet på Högbergsskolan i Tierp – och där är det tufft - högt tempo och mycket läxor. Siktet står därefter inställt på utbildning till Lantmätare på Högskolan i Gävle. Sofia har lagt hästeriet på hyllan tills vidare, då vår fina Lorden fick gå på hälteutredning under våren för senare diagnostiserad spatt vilket ledde till att han fick vandra över regnbågsbron i juni – till stor sorg för hela familjen. En sån personlighet med en sån utstrålning lämnar ingen oberörd. Vår vita Prins Edwin fick flytta hem till sin gamla matte med tanken att han skulle pensioneras – tyvärr blev det inte riktigt som vi kommit överens om – och det har naturligtvis gjort oss besvikna. Vår förhoppning är ändå att Edwin har det bra och blir väl omhändertagen. Vi saknar honom så.

Sofia beslutade sig i stället för att satsa fullt ut på hundar, och i juli hämtade vi lilla Isa (Everics Nagini) i Sollefteå, en liten tuff bordercollie tik som är allt annat än vad vi förväntat oss. I positiv mening! Som ett brev på posten började då Fia shejpa upp sig när hon fick konkurrens, och ville visa sig på styva linan, vilket resulterade i tre förstapriser i Lkl 1 på raken (på fina poäng dessutom och med topplaceringar) och ett lydnadsprovsdiplom i Lydnadsklass 1. Imponerande bra jobbat!

Fia har dessutom tagit sina första pinnar i Agility under året, jätteroligt! Att det är Sofias förtjänst råder ingen tvekan om – bra teamjobb och keep up the good work!

Clara fyllde i april 16 år och började efter sommarlovet och sommarjobbet på Fyrisskolans gymnasium i Uppsala, men kände sig inte hundra nöjd, och bytte efter någon vecka till Thoreén Business School, också i Uppsala,  – och som hon sa första gången hon var dit: ”Nu har jag kommit hem”. Hon läser där Samhällsprogrammet med sikte inställt på – tror jag – Media, men inriktning väljs först till åk 2. Hennes stora intresse är fotografering – som hon dessutom är riktigt duktig på, och har fin blick för – vilket har gett henne en del BETALDA fotojobb under året. Jätteroligt. Och självklart jättefina och kreativa foton! Clara och hennes hjärta Bella-Bus har också under året tagit sin första pinne i Agility, jätteroligt och bra jobbat!

Annars har mycket tid även här gått till skola, och pendling. Men – trivs man där man är går det bra, såklart. Clara har också börjat nosa lite på övningskörningen under året, och det är snart dags att börja på allvar, nu när Sofia är klar med körkortet.

Johnny har återigen - efter mycken vånda och funderingar - under året bytt jobb, och är back to basic igen, det vill säga han återvände till sitt gamla jobb. Ibland är inte gräset alltid grönare på andra sidan…

I juni – rättare sagt på midsommarannandagen – flyttade en liten malleflicka – Ullhedens Yksi – hem till oss för att bli Johnnys nya följeslagare. En riktig liten malla med alligatortänder och en vilja av stål. Och underbart, underbart härlig. Det är tänkt att hon ska bli en riktigt, duktig brukshund   !

Så – mycket av året har handlat om hundar. Nu bor fem hundar under vårt tak – och det är ohyggligt mycket jobb, men samtidigt mycket glädje. Men med två valpar som det skiljer två veckor i ålder på, vet man att man lever. Och jag kan nog säga att så gott som all vår fritid handlar om hundar, och om hundträning i olika konstellationer...

Bästa Blixtra och jag har tävlat under året, och det har gått helt galet över förväntan. Vi körde Lkl 1 i januari, och i konkurrens med 20-talet andra tog vi ett första pris och en andra placering på fina 186,5 p. Vi traskade raskt vidare och tävlade Lkl 2 i början av februari i Rättvik och tog där också ett första pris och en andra placering med fina 175 p. Dessutom var båda dessa tävlingar i en helt ny miljö för henne – den första i ett ridhus i Storvreta och den andra i en körhall i Rättvik. Mycket bra jobbat av min Bästa Blixtra.

I april sedan var vi iväg till Uppsala och tävlade Lkl Spår, även här med uppflyttning och 501,25 p (trots trassel med skotten, bla). Jätteglada och nöjda! Vilken hund jag har!

Jag hade sedan planerat för att starta i Lkl Rapport under våren, men då började hon att löpa, så dessa tävlingar fick vi lägga åt sidan. Istället gick vi upp och tävlade Lkl 3 i juni (vi hade tränat i tre veckor) och i skrivande stund har vi gått upp på 5 tävlingar för lkl 3 men inte fått något första pris än. Och det känns surt, för det hade varit fint att få det under innevarande år… På sista tävlingen för året gick hon för 250 p (och första priset kommer vid 256 p…) med en del missar… och det säger ju att kapaciteten finns, bara allting behagar klaffa samtidigt...

Istället sadlade vi om och tävlade Lkl Rapport 15/9 i Skutskär, med uppflyttning och en första placering på 524,5 p (utan budföring, som jag valde bort). Dagen efter var vi anmälda till Hkl Spår i Tierp, där vi - egentligen - på ren lek går in och tävlar (utan att ens ha alla moment riktigt klara) – och vinner även där och blir uppflyttade på 502, 25 p! Vilken helg – det var rena glädjeruset. Två uppflyttningar och två vinster på en och samma helg!

Efter detta tog vi en välförtjänt träningsvila, som vi så smått hade börjat vakna upp ur, och anmält oss till Hkl Rapport i Tierp i november – då hon går och skär upp en trampdyna som såklart blir svårläkt, vilket gör att vi tvingas tacka nej till rapporttävlingen. Tyvärr.

Men - jag kunde inte vara nöjdare med min Bästa, Bästa Blixtra och träningskompis   !

 Jobbet – för övrigt – rullar på. I mars fick jag en ny kollega vilket har varit fantastiskt roligt!

Som jag skrivit tidigare älskar jag mitt jobb, även om jag under året också fått smaka på baksidan av detta jobb då jag tvingades stämma en f d kund - som gjort ett mycket plumpt försök att smita från notan – vilket resulterade i ett möte Tingsrätten under hösten. Där fick jag rätt och det är jag glad för, jag är massor av erfarenheter rikare men önskar ingen av mina kollegor att hamna i samma situation.

Men, som sagt, det finns folk till allt...   

Jag pluggade också på halvfart på Högskolan i Gävle under våren, och läste in Försäljning av Kommersiella fastigheter, vilket såklart var tokroligt. Sålde dessutom några hyresfastigheter under våren och tyckte att jag lärde mig massor. I övrigt är ju detta jobb ohyggligt konjunktur- och omvärldsberoende, vilket jag har svårt att vänja mig med – det är många gånger upp som en sol och ner som en pannkaka. Eller tvärtom. Mentalt, alltså. Men som sagt – jag älskar mitt jobb, och kunde inte ha det bättre! Så jag fortsätter en stund till!

När det gäller mig själv har mitt yrke och min personlighet (i kombination?) gjort sig påminda i år, då kroppen helt plötsligt sa ifrån under våren. Jag blev så oresonligt trött och sökte läkare som inte hittade något som helst fel – mer än ett skenande blodtryck. Medicineringar, provtagningar, läkarbesök – you name it.

Efter viss eftertanke om jobb och livsstil kunde jag dock kasta blodtrycksmedicinerna under sensommaren, men har haft kontroller hängandes över mig under hösten, blev antagen på en stresshanteringskurs och fick direktiv om att slå av på arbetstakten. Vilket således gav resultat, och idag behöver jag alltså inga mediciner.

Har av detta börjat inse att det handlar också om att ta hand om sig själv – och inte bara om andra… Sen är jag inte riktigt bra på det, men jag jobbar på det…

Rest har vi gjort en del under året. Johnny och jag for till Thailand i mars med goda vänner och med ganska kort varsel. Under två veckor upplevde vi den mest fantastiska semester vi någonsin haft. Risken är såklart att man aldrig någonsin kommer att vilja resa någon annanstans än till just Thailand. Självklart var det kluvet med resan, för tjejerna var kvar hemma och gick i skolan och tog hand om djuren (med hjälp av mormor och morfar) så en del av våra hjärtan fanns ju kvar hemma…   

Under sommaren var Johnny och jag och hundarna iväg till Ljustjärn med bästa träningsgänget och tränade hund och umgicks under några dagar. Alltid lika fantastiskt roligt.

I augusti så – strax innan skolorna började för hösten – åkte bästa vännen Katta och jag och barnen till London för att fira 10-årsjubileum av Husmorssemestern (som vanligtvis tillbringas på klipporna i Ängskär). En fantastiskt rolig upplevelse och en stad vi genast blev förälskade i och kan tänka oss återvända till. Under 4 dagar och 3 nätter utforskade vi London och hann också gå och se The Phantom of the Opera med Peter Jöback i huvudrollen i West End. Vilken upplevelse – jag är så glad och tacksam att jag fick vara med om detta.

Några fantastiska dagar, ett jätteroligt gäng och vi hade precis hur roligt som helst!

Så – risken för att Husmorssemestern har gått i graven är minimal. Hur ska vi klara oss utan dessa glada dagar? Nåja, den som lever får se…

Ja – detta var året som gått i korta drag. Sen har det självklart hänt massor runtomkring – vänner som kommit att betyda mer, och andra som kommit att betyda mindre. Händelser som formar en hela tiden, stora som små. Man lär sig saker hela tiden – nya insikter – på gott och på ont. Men det är väl det som är livet, antar jag.

Nu står vi inför ett nytt år – 2013 – och massor av nya utmaningar. Det ska bli spännande att se vad detta året bär med sig. I vanlig ordning hoppas vi att det goda och de glada händelserna kommer att överväga!

Så – Gott slut mina vänner, och ett riktigt Gott Nytt År till er alla!