... har jag försökt göra den här helgen.

Fredagen tog jag lite ledigt i det vackra vädret och åkte med bästa E till Gävle, för strosande och shoppande och för att - framförallt - umgås lite. Ibland går det lite för långt mellan gångerna...

Vi hade en  härlig heldag i Gävle med en massa bonusshoppande, goda samtal och slappande.

En härlig dag.

Lördagen bjöd på lika vackert väder, och efter att ha dammsugit poolen och fixat lite hemma, tog jag med mig Fias uppfödare Annette och lilla Vilja och åkte upp till Skutskär för att se Sofia tävla Blixtra i agility.

Jo tjena. Med dryga 1200 starter per dag i denna vecko-långa tävling var det inte lätt att bedöma starttider.

Och eftersom vi skulle få middagsgäster fick vi vackert åka hem innan Blixtras och Sofias lopp startade. Surt, men vi hann iofs se många andra duktiga ekipage. Och lilla Vilja fick en stor portion socialiseringsträning.

Söndagen så - lika vackert väder - och här skulle Sofia och Blixtra starta på fm och jag tog med mig Yksi - också för lite socialiseringsträning - och åkte dit. Och hann faktiskt se båda loppen. 

Disk i tre av helgens fyra lopp, och 10 fel i det fjärde tror jag. Men roligt tror jag de har, och det är huvudsaken.

Man kan inte annat än bli ödjmuk inför de som går felfritt, herrejisses så mycket som kan gå fel. Fort och fel.

Det är ju Blixtens ledord. Hon rullar runt banan i 140 och är varvad, behöver tydliga instruktioner i god tid för att inte ta egna - förhastade - beslut om vilka hinder/tunnlar som ska tas. 

Men vänta bara, tills alla bitar faller på plats... Då kan de bli farliga, Sofia och Blixten   !

Behållningen för mig - båda dagarna - var att jag fick tillfälle att träna brukslydnaden i ovanligt stökig miljö.

Härligt gott - massor av folk, skällande hundar, bollar som flyger - kunde inte ha haft en bättre arena för träningen. Kändes bra   !

Sen var det iväg hem, måla stolar, verandabygge och allmänt hemmaplock. Hann med ett härligt dopp i poolen också innan det blev kväller.

Så - nu är det jobb i morgon igen...

... alla våra hundar mot kennelhosta - ett extra vaccin utöver det vanliga, årliga - har vi gjort idag.

När vi kom hem från Ljustjärn hörde jag Yksi hosta till en gång - och fick rysningar.

Den här spökhostan som avslutas med en liten kräkkrumelur.

Ett dygn efter vaknade jag på natten av att Blixtra lät likadant. 

Ingen hostepedemi alls, jag har hört dem någon gång per dygn, och de andra hundarna har inte alls låtit. Jag har t o m funderat på om det kan vara en vanlig förkylning, men vågar självklart inte chansa.

(De andra vovvarna i Ljustjärn sägs inte ha visat några symtom som tur är...)

Ringde direkt till husveterinären och fick komma in omgående och kompletteringsvaccinera (med en spruta som ges direkt i näsan - hur knasigt som helst! Var tvungen att fråga om de missuppfattat och vaccinerat mot noskvalster, men så var det ju inte...   )

Så, nu ska vi vara - om inte fullgott skyddade, så åtminstone så skyddad man kan vara från detta epedemielände.

Och lite fattigare, naturligtvis. För även om vi fick rabatt så kostar det ju en del att vaccinera FEM hundar...

... en alldeles egen, har jag nu äntligen fått.

Eller fått och fått...   

Så - nu ska letas recept, och jag börjar direkt i morgon bitti att köra en pulled pork, så får vi se vad det blir för resusltat.

 Längtar redan... 

... i Gävle, är snart Sofias nya adress. 

Både roligt och inte. Kommer såklart att sakna henne som tusan, samtidigt som jag vet vilken känsla det var att flytta hemifrån och få rå sig själv. 

Underbart   .

Idag åkte vi upp, Sofia, Clara och jag (Clara fick ett ypperligt tillfälle att övningsköra till, från och i Gävle) för att hämta färg, spackel mm och börja förbereda lägenheten för målning.

Så - vi maskade, spacklade och slipade. Täckte golv och fixade så att allt ska vara klart för målning av så gott som hela lägenheten nästa gång.

Sofia slipar...

... och Clara likaså...

Läget är rätt bra, 4:e våningen med hiss. Lätt som en plätt att sova med öppet fönster om man vill...

Målning och städning återstår, sen räknar hon med att flytta i början av augusti, vår lilla pilutta som helt plötsligt blivit stor   ...

Hur gick det till, och hur kunde det gå så fort?

... hade jag på en visning igårkväll.

Huvaligen.

Visade en hästgård lååååångt ute på landet, och när jag ska visa en av byggnaderna för spekulanterna och vi har kommit in, väller en volm av jordgetingar fram under trappen - till den enda ingång som fanns...

Om jag inte blev panikslagen, så var det nära.

Förklarade för spekulanterna hur läget är med mig kontra jordgetingarna - blodtrycksfall, adrenalinspruta, ambulanshelikopter. You name it. 

Som tur var agerade de lugnt och rådigt. De slängde ett stort täcke över trappen, sen sprang jag för allt vad tygen höll (i pumps och nylonstrumpor...) för att komma undan. Och som genom ett under klarade jag mig från bett. 

Trodde nog själv att min sista stund var kommen, i ärlighetens namn.

Fortsatte visningen och tittade klart, innan vi packade ihop och åkte hem. 

Då kom reaktionen   .

Tog med mig Bästa Blixtra och åkte ner till kontoret för att avrunda dagen, och passade på att avnjuta - för det var verkligen det jag gjorde, avnjöt! - en promenad på asfalt i möblerade kvarter.

Jätteskönt att få promenera lite i hyfsat säkra marker, fy 17 vad denna getingallergi begränsar mig. 

Kan känna mig så jäkla maktlös och förbannad för det.

Tyvärr hjälper ju inte det mycket...  .

Blixten slappar lite och håller ställningarna medan jag avrundar dagens jobb...

... som jag är så infernaliskt allergisk mot, är här.

Sambon fick två hugg i benet i dag när han gick på en av våra vanliga hundpromenadstigar. 

Tur att inte han är allergisk - men ont gör det såklart ändå.

Som tur var valde Sofia och jag att cykla 8 km-svängen med Isa och Blixtra idag, annars kanske jag hade varit  med?

Dessa jäkla djur, rentutsagt, förpestar den här årstiden totalt för mig. Begränsar mig.

Blir jag biten igen misstänker jag att jag inte har en chans att hinna ta nån akutspruta, då det gick så himla fort förra gången. Och vi bor i ett särdeles jordgeting-rikt område. 

Känns jäkligt olustigt. Lite som rysk roulette. Man vet inte när man går ut, om man kommer in igen.

... har vi tillbringat några dagar med likasinnade hundmänniskor.

Ljustjärn måste nog vara ett av paradisen på jorden. Underbar rekreationsplats, både för människor och djur.

Dessutom är det lite kunglig mark, enligt uppgift ska kungen vara här årligen på älgjakt...

Vackra Ljustjärnen...

... med fantastiska marker för vandring och hundträning, tjärnen är ofast varm och badvänlig. Lugnet är enormt.

En naturcamping utan några som helst faciliteter, förutom en vattenpump och ett utedass. Sen får man klara sig själv. Med husvagn är det naturligtvis inga problem. 

Vi åkte i onsdags, sambon, jag och mallarna för att träna hund med likasinnade och hugade SM-ekipage.

Fantastisk roligt - från tidiga morgnar till sena kvällar har vi tränat rapport....

... spår och uppletande...

... och så lydnad förstås.

Fantastisk roligt - och lite pulshöjande - att träna inför publik (lydnad) och få reflektioner från olika håll och kanter. Mycket bra tips, mycket att tänka på och fundera över. 

Härliga dagar med mycket värme, sol, bad, träning och långa kvällar med grillmat och vin. 

Åkte hem idag - efter 4 dagar med härliga människor och fantastiskt träningssällskap - till jobb och vardag, men längtar redan tillbaka...

... för brukshundar som gick av stapeln i Mantorp, sa jag till sambon; fy tusan vilken rolig tävling - den vill jag också tävla nästa år.
Och nu är vi snart där!
Idag kom bekräftelse på mail om att vi är med och tävlar om SM titeln i rapport 2014.

Shit så roligt. Och pirrigt. Såklart.
Så nu blir det Ljustjärn några dagar för semester och hundträning. Med likasinnade. Och förhoppningsvis för att lugna nerverna lite,
Så SM i Nynäshamn 29-31 augusti:
Here we come!
(Om allt går som det ska :)