... har Bästa B drabbats av.

I förra veckan kändes hon lite låg. Inte ute, och inte i träning. Men inne. Gick och la sig i ett hörn och sa inte halv sju. Och det är inte likt henne. Tänkte åka till doktorn, men hejdade mig. Tänkte att hon kanske längtade efter Sofia. Tills jag kom på att jag faktiskt åkte till farbror doktorn med henne för ganska exakt ett halvår sedan, när hon hade löpt förra gången. Och sa, det är något fel på min hund, men jag kan inte sätta fingret på vad.

(Nu hör till saken att min veterinär är van med mig    så han lyfter inte ens på ögonbrynen. Han tempar snällt, tittar på slemhinnor, ögon och allmäntillstånd. Och säger åt mig att åka hem. Och möjligtvis byta foder om jag tror på det - vilket jag inte gör...)

Och igårkväll (läs söndag) när vi skulle ta in henne efter kvällspinken försöker hon komma in under verandan.

Hon är ju lite valpsjuk såklart. Inte i någon större omfattning - men då ramlade polletten ner.

Och när jag då tänker efter - om Bästa B, vid viss skendräktighet - kan prestera som  hon gjorde på Sandvikens BK i lördags (näst snabbast - 7 sekunder till snabbaste hund), med 10 på rapporten och med en totalpoäng på 595 p, hur bra kan hon då inte gå en annan gång?

Hon imponerar, min lilla malla   . På mig.