... är över för vår del innan det ens har börjat   

Blixtra har börjat löpa. Idag.

Är det inte lagen om alltings jävlighet, så säg.

3 dagar före SM-starten. Där vi kvalat in som nr 6 av 20 hundar.

Helvetesjävlajävlajävlaskit.   Typ.

Hennes nästa löp var beräknat under slutet av september, men så sätter en av småhundarna i familjen igång och löper i augusti. Och som no 1 i flocken  antar jag att hormonerna drog igång henne också. Om det nu är så det funkar.

Att det känns ledsamt är årets understatement. 

Som vi har laddat.

I tid, pengar och engagemang. Cyklat, simmat och tränat. Rapport, uppletande och lydnad. Med andra likasinnade.

Så i sån fin form som hon är nu vete 17 om hon ens har varit tidigare.

Hade i alla fall räknat med att hon borde ha haft en ärlig chans på rapporten om inget oförutsett hände.

Så det känns surt som tusan. Och en tomhet som känns överväldigande. Vi har ju levt SM de senaste veckorna.

Snipp snapp snut, liksom. Så var SM-sagan slut.

För denna gång.

Så fort hon slutat löpa är det tävlingsdags igen för det kommer ju ett nytt SM nästa år. Där jag hoppas att vi får vara med och kvala in. Så - nu blir det till att ladda om och jaga cert och nya SM-poäng.

Men först, såklart, ner och heja på alla våra rapportkompisar i Nynäshamn i helgen.

Hejja er - alla andra i rapporthundsgruppen. Vi håller alla tummar & tassar.

Och Bästa Blixtra herself, ja hon tycks ha en särdeles avslappnad inställning till det här...

Byracka. Älskade byracka.