... har bott hos Sofia och Isa under helgen när vi varit i Örebro.
Och det är så tomt och tyst.
Då menar jag inte att Blixten springer runt och skäller när hon är hemma, men hon kommunicerar med mig hela tiden. Rent mentalt.
Och det blev så påtagligt när hon åkte med Sofia hem i fredags kväll.
Tyst.
När vi packar väskor eller ryggor här hemma så springer Blixtra hela tiden och frågar: Vad ska vi göra? Ska vi tävla? Vi får väl följa med? osv.
När vi nu packade väskor gick Yksi och tittade, men "frågade" inget.
Jättekonstigt.
Eftersom Blixtra tar sån plats har jag inte riktigt uppmärksammat att Yksi är så tyst. Lika när vi varit ute på promenad i helgen. Hon säger nästan inget alls. Medan Blixten hela tiden tjattrar och uppmanar mig till lek eller bus eller vägval, säger Yksi just ingenting.
Det här är inte det minsta humbug, känner man sina hundar väl och har en bra relation är jag också helt övertygad om att man har någon form av ordlös kommunikation. Vilket också gör att man intuitivt känner om något är fel, om hunden inte mår bra av någon anledning. Det har jag också varit med om flera gånger, trots att det inte finns något att sätta fingret på.
Så nu ska jag lägga lite krut på att lära Yksi kommunicera med mig..,

... gjorde jag tidigare i veckan.
Novembermörkret är så kompakt här ute på landet så det fick bli lite tidigareläggning av adventsljusen...

... firade vi i år hos Clara i Örebro.
Åkte ner redan igår och drog på en shoppingrunda för att inhandla lite julstjärnor och julgardiner. IKEA och Rusta varvat med lite lunch. Tillbaka till lägenheten på Senapsgatan och tog en hundpromenad - sen adventsfix.

Till middag blev det online pizza - vilken lyx, hemma är vi inte vana med hemkörning! - och sallad för mig. Lite vin och ost och TV (Så mycket bättre mm). Bubbel och prat, mysigt!

Frukost, hundpromenad och glöggmys innan vi styrde kosan hemåt igen.

Tack för en härlig helg! Vi ses till jul igen!