Idag, den 3 november, har Hubert namnsdag.

Min allra första egna skötarhäst hette Hubert och var en stor och ståtlig nordsvensk hingst, stickelhårig fux med vit bläs och vita strumpor. Han var bara 3 år när vi träffades första gången, och otroligt vacker, tyckte jag som då precis gått ut 6:an...

Hubbe hade en hingstkompis som hette Belle (nu blir jag nostalgisk;-) och var fux med strimbläs, också jättefin. Jag och min kompis Linda red dessa hästar i ur och skur, med gummibandshjälmar;-) och utan skyddsvästar (sånt fanns inte på den tiden;-). Vi åkte hem från skolan varje dag och sen raka vägen till våra älsklingshästar... vi åkte av med jämna mellanrum så det visslade om det, men upp igen bara, skam den som ger sig...

Belle slutade sina dagar tidigt pga en korsförlamning, och Hubbe såldes senare till södra Sverige... och jag var otröstlig...

Tänk att han har en plats i mitt hjärta fortfarande, trots att det här är mer än 30 år sen...

... med Ässi blev det i lördags. Vi körde 4 skick utan den motivationshöjning vi kört med senaste tiden - att jag springer och visar mig och busar lite på håll innan Johnny skickar tillbaka - och det gick lika bra ändå. Fina framföringar och oerhört fokuserad. Nu håller vi tummarna för att det håller i sig...

Snart tävling...

Så här mysigt har man det i soffan med matte när man har sprungit i skogen;-)

... och kvar står en trött pumpagubbe och ser lessen ut.

Vi har haft en härlig helg med kompisar här hemma, pumpalyktor, häxblod och tipspromenad i mörker... Huuuuuu...

Och så mat & lite vin, prat i massor med härligt sällskap! Jätteroligt!

Sov till nästan 11 dan efter - kan inte minnas när jag gjorde det senast...