Som grädde på moset tvärdog hårddisken till vår dator då Vattenfall förmodligen gav den en alldeles för hög strömstöt vid igångsättandet... Vilket resulterar i reparationer för 100-tals kronor & telefonköer till Vattenfalls kundservice...

Och där låg jag intet ont anandes i saccosäcken och tyckte att livet i det stora hela var helt ok...

Men - eftersom jag nu är en optimist;-) så är jag ändå glad för att TV-apparaterna klarade sig...

Vaknade tvärt i morse av att storasyster i familjen hojtade - vi har strömavbrott! Och mycket riktigt, kolsvart var det. I hela huset. Och utanför. Och Storasyster var den enda som hade väckarklocka utrustad med batterier...

När strömmen går hos oss här ute på landet, då är det verkligen 1) kolsvart - det finns inte en lampa som lyser nånstans, hela landskapet ligger mörkt och öde och 2) eftersom vi ligger längst ut på linjen av den samfällda vattenförsörjningen så försvinner också vattnet på två röda sekunder.

Och då känns det lite jobbigt. (Jag vet egentligen inte vad jag skulle med vatten till när det är strömlöst - men det känns som att det blir dubbelt så jobbigt när det också försvinner, av nån anledning;-)

Men när jag så varit ute med hundarna i hällregnet och kom in, tänt en härligt sprakande brasa i kaminen och ätit en tallrik kylskåpsljummen (!) yoghurt, så la jag mig i saccosäcken framför brasan med en hund på varsin sida - då var det rätt gott ändå...

Och då tänkte jag, att det kunde faktiskt ha varit värre...