Berit

3 februari 2009 10:29

Ståtlig kille!
I min ungdom red jag och minns hur härligt det var....

Ulrika f.d.f.d. matte och mamma till Emelie

11 februari 2009 14:17

ÅÅ vilka härliga bilder!!! Vi saknar honom så hjärtat ömmar. Den dagen då vi beslöt att sälja Eddie(då till f.d ägarna Madde och Katta),var det svåraste beslutet vi någonsin hade gjort men som kändes helt rätt med tanke på deras stora hästkunskaper. Nu finns han hos er och det är en fröjd att läsa eran blogg och följa er utvecklingen med Eddie. Han har verkligen hamnat på rätt ställe.

Maria

11 februari 2009 19:28

Ulrika - vad glad jag blir när du skriver så! Och kul att du läser bloggen! Jag kan säga att vi slitit vårt hår i förtvivlan ibland för han kan - eller kunde, kanske jag ska säga - vara en riktig Strulpålle. Det tog nog ett år för honom att acklimatisera sig - och jag kan säga att det ska mycket till innan vi nånsin skulle lämna ifrån oss våran Edwin. Vi kommer inte att göra oss av med honom frivilligt kan jag säga, vår ambition är att han ska få leva resten av sitt liv med oss.
Titta gärna in när ni har vägarna förbi!

Ulrika

11 februari 2009 21:34

Det känns tryggt. Ni vet att vi finns till hands om det behövs. Kommer gärna förbi någon dag.

emelie

25 februari 2009 11:26

hej! jag jag håller helt med mor! han ser jättefin ut och ser ut att trivas som fisken i vattnet! jag är så glad att ni höll ut när kan var lite kronglig, men han är vekligen världens bästa och tänk vad ni har lärt er massor nu! jag är så glad att ni tar så bra hand om vår lilla älskling och klart vi kommer förbi nån dag! det vill jag verkligen! han ser verkligen jättefin ut och det gör mig jätteglad! kram