... är det inatt! Vilken fullmåne! När vi släcker lamporna ikväll och tittar ut är hela landskapet upplyst av månen. Trädens grenar ger långa skuggor i den gnistrande snön. Stjärnor som pärlor på himlen. Så otroligt vackert. Så otroligt mäktigt.

En sån här kväll behövs inte pannlampan på hundpromenaden... pannlampan som man inte klarar sig utan i vanliga fall när man bor så här långt ut på landet :)

Mångalen? Man vet aldrig...

...kommer som ett brev på posten några veckor efter att hon slutat löpa. Och nu är det dags igen. Började för någon vecka sen med att Storluren är lite halvlåg inne, vill inte riktigt äta som vanligt och verkar ha en allmän lessen-känsla. Ute är hon dock samma vilddjur som vanligt, tackochlov, det vore ju alldeles förfärligt om hon skulle bli helt förändrad :)

Extra kul var det att hon gick rapportsträckorna igår utan att tveka det minsta, när vi vet att hon är lite påverkad efter löpet. Men då fanns ingen tvekan...

Så vi ägnar oss åt att pussa henne på nosen och fylla på C-vitamindosen nu och då och bara ha roligt. Lessenheten brukar ju ge vika bara det får gå en stund... vet vi ju sen förr.