... och årets absolut mörkaste - och längsta - månad. Känns det som. Nu är mörkret fullständigt, både morgon och kväll, det är duggregn, det är dis och det är plusgrader. Det är smutsigt överallt, hundar som behöver torkas av så fort de ska in, hästar som har lera upp över hovarna. En bil som för alltid är halvdränkt i lera, eller torkad lera. Vi bor ju längs en grusväg:)

Allt i väntan på det stora vita. Ja, snön alltså. Som kommer med ljus och gnistrande sol. Rena tassar och rena hovar. Ren bil:) Och hopp om att ljuset kommer att återvända. Och en förväntan om julen som väntar.

Men också tid att tända i kaminen, att softa i värmen till ljudet av sprakande ved som brinner, tända ljus överallt, lugn och ro. En långpromenad med hundarna utan att det är för varmt - eller för kallt.

Det är inte så tokigt med november ändå. Och som sagt, det är inte långt tills det vänder.

6 veckor till (och en dag) innan skolan får jullov. Och det är ju inte långt, eller hur?