... har vi försökt oss på idag, med valpungarna. Testet ska göras på 49:e levnadsdygnet och med en för valpisarna helt okänd människa som testledare.

Vad passade då bättre när Sanne, Ässis kullbror Ivars matte, skulle komma och titta på valparna? Hon var snabbt med på noterna.

Ringde in Jill - Dunders nya matte om en vecka eller så:) - så hon också fick vara med och titta. Och raggade in Clara som kameraman. Sen körde vi.

Började med Dunderpojken - som under veckan som gått tonat ned sin mördarlusta väsentligt, och jag vet inte vad det beror på men är mycket tacksam för det - och jisses, vilken skillnad på valpisarna när de är skilda åt från övriga flocken, mamma och mostrar och syskon.

De blir helt andra hundar. Lite konstigt var det - ett helt nytt ställe där man skulle vara ensam för matte skulle kolla hur lång tid det tog innan man började pipa. Och sen kommer en vilt främmande människa in utan att säga något. Klart man blir lite nyfiken och vill hälsa. Sen reser hon sig och går bara - och då vill man ju hänga med...

Sen var det lite tester där valpen skulle läggas på rygg under 30 sekunder för att se reaktionen och ett test handlade om att lyfta upp dem ovanför marken i 30 sekunder, det var nyfikenhetstest och lite kamptest och så överraskning (ljud).

Båda valpisarna skötte sig bra, men precis som jag uppfattar dem (att Dunder är lite mindre självständig, dvs inte lika mycket kan-själv som Blixtra) visade det sig också här. Han har också mer kamp än henne, vad vi kunde utröna av det här testet och det är också vad vi ser i vardagen. Ingen av dem hade problem med att bli lyft, utan låg lugnt avslappnade i testledarens händer (de är ju mycket vana att bli hanterade och upplyfta, säkert tack vare att de är bara två, det underlättar ju...), ingen av dem hade heller problem att ligga på rygg - en stund - sen började båda att knorra och protestera.

Men vi tyckte nog att inget av testresultaten var uppseendeväckande dåliga - inga svansar under magen eller rädslor - utan båda hundarna var relativt jämna. Kanske Blixtra har lite mera kan-själv mentalitet - i vissa av testerna, och i andra inte.

Vi gick igenom dem tillsammans, Sanne och Jill och jag, och var nog hyfsat överens om resultaten. Sen må man ändå ha i åtanke att de är gjorda av glada amatörer och hundarna också avlästa av samma glada amatörer.
En trevlig kväll fick vi iaf, fika och hundprat och hundlek i massor...

Och så fick vi träffa Ässis fina bror Ivar - som är kullens snygging. Ska se om jag får låna en bild av Sanne och sätta in på honom här:)

 

Susanne

28 september 2010 16:05

TACK för att jag fick komma och se underverken!! Helt underbara verkligen:)
Jag har lånat några bilder från din blogg, hoppas det är ok? Säg till annars!
Du kan kolla här om det är någon bild på snygg-Ivar som passar:
http://www.k9s.se/snygg-ivar-foton.htm
De kanske är väl stora men det kan du ju ändra om du vill lägga ut i din blogg.
kram från oss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

... idag! Jättetack till alla som uppvaktat mig - på sms, via telefon (extra tack för skönsången Christina!) irl och via sociala medier!Överväldigad av att så många kommer ihåg mig på en helt vanlig, ojämn födelsedag! Tack för det, alla! ...

... är nu slut för säsongen. Idag bytte jag ut alla fågelmatare mot kokosbollar med frömasssa i och talgkottar.När nu dessa tar slut, ja då får ni klara er själva!Nu har jag hållit er med mat från i november, vi ses igen till hösten pippisar! ...

Har precis lyssnst ut två riktigt bra svenska deckare: Rekommenderas starkt! ...

... äntligen på gång?Man kan bara hoppas och hålla tummar! ...

Haft en jättemysig kväll med tjejerna och deras pojkvänner med smörgåstårta och fika och förskottsfirat min (61:a) födelsedag lite.Sen blir det tyst och tomt när de åker hem, och tomt utan hundarna också, även om det är rätt livat när de är här. ...