... kommer här:

  

Och här:

  

En av Ässis vackra bröder! Som en stor, go nallebjörn!

Tack Sanne, för lånet av bilder!

... har valpisarna fått genomgå idag.  Hos farbror Per och tant Elna:) på XL Vet i Örbyhus.

Åkt bil för första gången - och det gick jättebra! Veterinärundersökningarna var ua förutom att lille Dunders små stenar inte kunde kännas av. Vad det betyder vet vi inte, men jag pratade med SKK på hemväg, och de sa att man fastställer ingen sådan sten-status förrän allra tidigaste efter 6 månader, gärna upp mot året.

I övrigt skötte de sig jättebra, både Dunder - som nu till min stora förtjusning har blivit ett under av social kompetens, hur nu det har gått till? - och Blixtra, som för tillfället inte besitter riktigt samma sociala kompetens;) men nästan.

Men - som veterinär Per så skämtsamt sa: Summan är konstant, det är föremålen som växlar. Och det kanske ligger någonting i det.

Hela vägen hem sov de små liven, det här var ett stort äventyr för dem, som knappast aldrig varit längre bort än vår gräsmatta sträcker sig...

På kvällningen har de fått sista dosen avmaskningsmedel innan leverans   , så nu är de vaccinerade, besiktigade, chippade och avmaskade.

Och alldeles, alldeles underbara. Fortfarande.

Godingarna...

... och trött som tusan efter ett dygn på havet. Men trevligt - mycket trevligt!

Måndagen började med jobb, ett tillträde i Skutskär. Sen raka vägen på tåget till Uppsala. Efter en härlig lunch med glada kollegor och vännen E var det dags för plock och mingel och föreläsning av PG Wettsjö på Katalin. Och hur rolig var inte han? Underbar att lyssna på!

Vidare iväg på ett chartrat tåg där vi försågs med delikatesser från Cajsas kök och som tog oss vidare till Värtahamnen och Silja Galaxy.

Välkomsttal av Maria Akraka, 3-rättersmiddag, dansband, hårdrock, och underhållning. Och disco, för den som ville. Hela natten lång för en del, inte för andra...

Tisdagen bjöd på båtfrukost och föreläsningar med fokus på Det personliga varumärket, flera väldigt intressanta, andra mindre. Däremellan promenerade vi runt bland utställarna på båten - en minimässa - där många uppländska företag var representerade. Lunch och mera föreläsningar på eftermiddagen.

Pricken över i var en verbal duell mellan Stefan Holm och Patrik Sjöberg, kopplat både till idrott och näringsliv - riktigt roligt faktiskt.  Tillbaka till Stockholm vid 19.30, samma chartrade tåg tillbaka till Uppsala, där vi såklart missade Upptåget med 5 CENTIMETER. Snopet, men vi överlevde det också.

Hemma igen, i det lilla huset på landet strax efter 22... lagom trött...

En rolig resa - trots att jag var fruktansvärt trött på måndagkvällen - som jag nog kan tänka mig att göra om!

   ... åker jag med i morgon. Ska bli kul. Nyttigt och förhoppningsvis roligt.

Vad är då Relationsbåten? Nej, inte en mötesplats för singlar - som det kan låta - utan Relationsbåten är en gränslös mötesplats för näringsliv, organisationer, kommun och landsting. Det är chartrat ett fartyg som tar ombord Uppsala läns beslutsfattare (nåja...) under ett dygn. I år åker vi med Silja Lines Galaxy. Båten avgår den 27 september och är tillbaka ett dygn senare. Sveriges bästa föreläsare, intressanta utställare samt 1 200 beslutsfattare (nåja, igen... en och annan fastighetsmäklare också...) från Uppsala Län finns på plats. Det blir förhoppningsvis en hel dag full av inspiration.

Återkommer med rapport när jag kommer hem.

För det gör jag väl?

(Tycker egentligen inte om att åka båt ibland höststormarna...)

... har vi försökt oss på idag, med valpungarna. Testet ska göras på 49:e levnadsdygnet och med en för valpisarna helt okänd människa som testledare.

Vad passade då bättre när Sanne, Ässis kullbror Ivars matte, skulle komma och titta på valparna? Hon var snabbt med på noterna.

Ringde in Jill - Dunders nya matte om en vecka eller så:) - så hon också fick vara med och titta. Och raggade in Clara som kameraman. Sen körde vi.

Började med Dunderpojken - som under veckan som gått tonat ned sin mördarlusta väsentligt, och jag vet inte vad det beror på men är mycket tacksam för det - och jisses, vilken skillnad på valpisarna när de är skilda åt från övriga flocken, mamma och mostrar och syskon.

De blir helt andra hundar. Lite konstigt var det - ett helt nytt ställe där man skulle vara ensam för matte skulle kolla hur lång tid det tog innan man började pipa. Och sen kommer en vilt främmande människa in utan att säga något. Klart man blir lite nyfiken och vill hälsa. Sen reser hon sig och går bara - och då vill man ju hänga med...

Sen var det lite tester där valpen skulle läggas på rygg under 30 sekunder för att se reaktionen och ett test handlade om att lyfta upp dem ovanför marken i 30 sekunder, det var nyfikenhetstest och lite kamptest och så överraskning (ljud).

Båda valpisarna skötte sig bra, men precis som jag uppfattar dem (att Dunder är lite mindre självständig, dvs inte lika mycket kan-själv som Blixtra) visade det sig också här. Han har också mer kamp än henne, vad vi kunde utröna av det här testet och det är också vad vi ser i vardagen. Ingen av dem hade problem med att bli lyft, utan låg lugnt avslappnade i testledarens händer (de är ju mycket vana att bli hanterade och upplyfta, säkert tack vare att de är bara två, det underlättar ju...), ingen av dem hade heller problem att ligga på rygg - en stund - sen började båda att knorra och protestera.

Men vi tyckte nog att inget av testresultaten var uppseendeväckande dåliga - inga svansar under magen eller rädslor - utan båda hundarna var relativt jämna. Kanske Blixtra har lite mera kan-själv mentalitet - i vissa av testerna, och i andra inte.

Vi gick igenom dem tillsammans, Sanne och Jill och jag, och var nog hyfsat överens om resultaten. Sen må man ändå ha i åtanke att de är gjorda av glada amatörer och hundarna också avlästa av samma glada amatörer.
En trevlig kväll fick vi iaf, fika och hundprat och hundlek i massor...

Och så fick vi träffa Ässis fina bror Ivar - som är kullens snygging. Ska se om jag får låna en bild av Sanne och sätta in på honom här:)

... yr runt knutarna runt det lilla huset på landet.

Vinden viner så det knakar i huset, löven yr och ljusen fladdrar i draget från de otäta fönstren. Alldeles kolsvart ute, och ingen - helst ingen alls - vill gå ut med valpisarna och kissa när de är nödiga. För det är verkligen kolsvart, och blåsten ryter...

Underbart. Det här är mitt väder!

Eftermiddagen har tillbringats i svampskogen med Sofia & storhundarna (Ässi, Fiffen & Bella) som för övrigt var hur lyckliga som helst för att få följa med och göra nånting helt annat! Som de har busat, sprungit och hoppat över sten och stock - medan vi har plockat kassvis av höstkantareller (ja, en och annan guling hittade vi också:).

  

Sen var det ju bara rensningen kvar, och det är ju mindre roligt. Men nu är det gjort, och nu står två stora plåtar med trattisar på tork för vinterns behov!

  

Här med Soffi:

  

Och här snusandes på storluren:)

   

Också han alldeles, alldeles underbar! 

Ser alltsomoftast lite förundrad ut - men är det sällan:

  

Här med mallemamma Ässi:

    

Och här i korgen...

   

Alldeles, alldeles underbar...