... går ju alldeles utmärkt att göra inomhus fast man har ett skraltigt revben.

Har jag upptäckt:)

Så det roar vi oss med, Blixtra och jag. Även Ässi får träna lite klickerklok - och nu, helt plötsligt, förstår jag vad Eva menar med crossoverträning:) - och Fia får också träna lite klickerklok. Hon har ju varit med om det här med klickeri  lite mer än Ässi, och det märks mycket bra. Och då till sens moralen, att jag, som tyckt att Blixtra inte bjuder beteenden - tar tilbaka, tar tillbaka. Allt är relativt, och beror på vad man jämför med. Nu ser jag - efter att ha klickat lite med de andra två - att hon bjuder som tusan. Och detta även när jag stänger in mig i badrummet och tränar med de andra... öppna olåsta dörrar - what kind of a shit is that:)?

För en malleflicka... som vill vara number one...

Blixtras galleri:

...har vi roat oss med ikväll.

Tjejerna bakade pizza, med tomatsås, salami, röd lök och champinjoner. Och massor med ost. Glutenfri, såklart. Mumsig - jag lovar.

Så spelar vi plump, såklart, som sig bör när man bor i fjällstuga och har semester. Och det går bra...

... för en del, och för andra mindre bra. Och så slåss vi (ja, inte jag just nu då) om vem som ska vara tvungen att gå ut med hundarna i kylan:) 

... blir mina nya vänner en stund framöver. Har varit på Grangärde Vårdcentral och fått beskedet att jag troligen hostat av ett revben... Suck och dubbelsuck.

Har haft jätteont i vänster sida - i vad jag trott varit ett revbensfäste - sedan förra fredagkvällen efter en rejäl hostattack. Idag på fm kom jag in efter en hundpromenad (med TRE hundar) i 25 graders kyla, och får såklart ett hostanfall igen. Och känner hur nånting går av/hoppar ur/kraschar. Och gör ONT. Mycket ONT. På samma ställe som jag haft ont tidigare, men det här gör VÄRRE ONT.

Så, farväl till Irish Coffee (OCH skidåkning) och julebrygd för en stund. Nu är det Citodon och julmust som gäller - och det överlever jag såklart. Mindre roligt var att det kan ta upp till 5 veckor för att läka...

Suck. Och dubbelsuck igen...

... har vi, och hujedamej så ovant. Och så härligt. Men lätt är det, att man drabbas av en känsla av rastlöshet (så här i julestresstider   ) när man får så mycket ledig tid. Men vi börjar vänja oss.

Vi åker längdskidor - så ovant, och så härligt - i fina preparerade spår. Inte så mycket glid dock (vilket vi kanske ska vara glada för, nybörjare som vi är, åtminstone några av oss...) vilket säkert beror på kylan (idag var det minus 18 i spåren, igår minus 14 när vi var ute.

Med en blek decembersol på himlen är det en härlig upplevelse!

Vi får frost i mustascherna, ögonfransarna fryser ihop och måste ha en sjal över ansiktet för att inte förfrysa oss. Men fryser, det gör vi inte...

Och när vi kommer in myser vi med Irish Coffe eller varm O'boy med vispgrädde...

Sen slappar vi i soffan, spelar kort och sover middag en stund - alles zusammen, huller om buller - tills vi vaknar och har en myskväll igen.

Så härligt!

... jobbar vi på fast vi inte är hemma utan borta...

Känns helt ok, faktiskt. Har t o m köpt oss en liten julskinka idag, som vi ska griljera och fixa så vi inte missar skinkmackorna till jul   !

... kom vi till igårkväll, efter en bilresa i yrande snöstorm och snörök. Massor av bilköer och lång restid. Det gjorde inte oss något, för vi hade inte bråttom, tackochlov.

Hundpromenad för att utforska området, träffade genast en norsk kvinna med en liten schnauzerpojke som trivdes utmärkt bland våra flickhundar. Massor med bus i snön, sen TV och söndagsmys.

Idag var det upp och skotta, då snön har vräkt ner hela natten. Härlig, mjuk bomullssnö, lätt som puder att skotta. Hundpromenad, frukost och tända ljus. Iväg till Fredriksberg och handlade, hem och tog lite lunch. Sen var det dags för skidor. Längdskidor för hela familjen...

... vi investerade hos Melins innan vi åkte, och det var kanongrejer att åka på, skidor, stavar, pjäxor, skidoveraller och vantar. Några yllesockor och ett och annat underställ. Skidåkningen gick som en dans:)

Skämt åsido, ovant var det, kan inte minnas när jag åkte längdskidor sist (eller langerenner som min nyvunna norska schnauzermatte säger:), men underbart härligt var det. Hittade ett spår där man fick åka med hundarna - och inte en enda backe att prata om. Perfekt början, när man är lite ringrostig.

Minus 14 gjorde dock rimfrost i skägget....

... men trots detta bara glada miner.

Nu återstår bara att vänta på träningsvärken. Och det tänkte jag göra med ett glas Irish Coffee innan jag duschar...

... till Er alla, från oss alla.

Hoppas ni får en riktigt, riktigt härlig helg!

... och det är andra dagen nu. Med ett stort leende på läpparna. Han är underbart härlig med massor av huvud och nyfikenhet. Vi gillar honom skarpt, hela familjen, trots att han är lite drumlig ibland.

(Bilden har vi lånat av Hanna, Lordens förra ägare)

Soffi blev hemma i TRE hela veckor från skolan (med undantag för att hon varit ner och skrivit två prov och lämnat in några recensioner mm) men nu är hon på bättringsvägen, om än mycket mycket trött.

Hon känner sig nöjd med Lorden iaf, och planerar att anmäla sig till en tvådagars hoppkurs på jullovet. Äntligen, säger jag.

Och Edwin, ja han har lite semester nu, men jag trot han gillar Lorden också, trots att han tagit kommandot i hagen...