... heter hon numera, före detta Bästa Blixtra. Häromdagen - innan midsommar - var jag på COOP och köpte jordgubbar för modliga 48 kr litern. Två liter, dessutom, efter en hel del eftertanke. Jag menar, det var ju inte direkt billigt?

Kommer hem och ställer ut jordgubbspåsarna på bordet på verandan.

Bästa Blixtra (hette hon då, fortfarande) är ute på ridtur med tjejerna och ponnypojkarna, och när de kommer hem släpper de in henne på baksidan, vilket också innebär full access till verandan, såklart. Självklart hittar Bästa Blixtra - ja, ännu är hon det - påsarna med jordgubbarna.

Jordgubbar är mums, säger Billiga Blixten (som hon snabbt övergick till), plockar med sig påsarna och provsmakar jordgubbarna - one by one. Resten spelar hon fotboll med - över hela gräsmattan.

Naturligtvis kom vi ut när hela scenariot var över och förbi, och Billiga Blixten sitter med sina bruna ögon och tittar med blåögd blick och är naturligtvis fullständigt förlåten - om än efter en liten stund...

... för Ässi är över. Och förbi. För alltid.

Idag träffade hon veterinär Eric Ahlgren på Gefle Hund & Kattpraktik i Gävle, och han konstaterade att hon har förslitningsskador på handlovslederna i frambenen och uppe i höger höft. Det här innebär att hon ska koppelpromeneras, medicineras med Rimadyl och rehabiliteras hos Ann Essner, också på Hund & Kattpraktiken i Gävle. Sen återstår det att se hur mycket det hjälper.

Tappert gick hon igenom undersökning, röntgen och allting runtomkring, men hon var hiskeligt trött när hon kom hem. Gumsan.

Så - rapporten är helt över för hennes del. Om rehaben går bra, kan hon kanske komma tillbaka till spåret, men dit är det en lång väg.
Våran pärla.

Nu ska vi bara ta hand om henne efter bästa förmåga, och hålla tummarna att hon kan komma tillbaka och må bra igen!

... infaller idag. Det betyder alltså att allting vänder nu, de ljusa kvällarna och nätterna blir mörkare igen. Inte någon trevlig tanke, direkt.

Ibland hinner det inte ens börja innan det är över...

... har det varit. Åtminstone lördagen, men då gick verkligen hela dagen åt till jobbet. Bra trött när man kommer hem efter en dag med många visningar, att vara påläst, på topp och trevlig hela tiden - det tar på!

Men - som jag sagt tidigare - världens roligatste jobb. För det mesta!

När jag kom hem fick jag verkligen anstränga mig för att masa mig ut med Bästa Blixten. Som tur var fick jag med mig Soffi, så vi cyklade en sväng med jyckarna och stannade och körde konkurrensuppletande med Mallisarna.

Vallade en korridor - ca 7 - 10 m bred - och la ut sex föremål. Skickade Ässi på första som hämtar - klockrent! Blixtra på andra - taggad till tänderna. Kruxet med lilla B är att hon tror att hon kan få välja av alla föremål som ligger ute. Hon plockar ett - men hittar ett som är roligare, och mer bitvänligt - och byter!

Igår plockade hon också ett som hon tog med sig en bit tillbaka, och inte riktigt ville komma in med. Men då pressade jag henne. Hämta saken! Och då tycker hon att jag är lite jobbig... men hon gjorde som jag sa, och det var huvudsaken.

Sen sprang Soffi längst ut i korridoren och bollade med kampen och släppte den på marken och kom tillbaka. Leta! Och då bränner det bara till i backen så drar hon...

Så - slutet gott, allting gott.

Tränade också några inkallningar - på lightnivå - ömsom får hon springa in vid sidan och ömsom slänger jag grejer bakåt. Men hon vet inte före vad som kommer att hända... och det är väl en del av grejen. Men roligt tycker hon att det är - som tur är.

Sen blev det varsitt godisspår med småttingarna, som - efter att ha fått suttit bundna och tittat på när mallisarna körde uppletande - också var rejält taggade när det var deras tur. Och det gjorde de mycket bra.

Spåra när man letar godis är väl ingen match, hälsar Bella & Fia!

Så - när det var dags för lördagmiddag i det lilla huset på landet, då släckte alla 4-beningar ner och sov så sött på lurarna, stora och små...

Härligt med nöjda hundar...

... gick om möjligt ännu bättre än första gången. Utan att vi för den skull går in på några detaljer. Och vi fortsätter hålla tummarna för sheltiebebisar...

... hoppas vi på om några månader.

Idag har Fia varit och träffat Hancocks Lord Lambourne och friat lite. Och det gick mycket bra, alldeles över förväntan, skulle jag vilja säga eftersom jag bedömde att hon gick in i höglöp först i gårkväll.

Så nu får vi se. De ska få fria - om de vill - några gånger till innan veckan är slut, sen håller vi tummarna för Sheltie-puppisar någon gång i mitten på augusti!

Hugade spekulanter ställe sig gärna i kö   ! Om det finns några, vill säga:)

Mer om Hancocks Lord Lambourne kan ni läsa på här, på Kennel Hancocks hemsida!

En mycket öppen och trevlig trefärgad sheltie-pojke, även kallad Tjalle!

Nu håller vi tummarna!

ikväll. Sofia, jag och Blixten tillsammans med Eva, Tomas & Bella.

En höglöpande galenpanna och en skendräktig lady. Holy moses - hur skulle det gå?

Över förväntan, skulle jag vilja säga. Inga långa sträckor, kanske 500 m ut till D - men, som Tomas sa, att samla på lyckade träningar är väl toppen

Och det här var en sån.

Båda tjejerna sprang glatt och motiverat mellan stationerna. Blixten var glad och motiverad (läs pipig:) även när Sofia var med som mottagare på A, och det var väl toppen!

Så, nöjda och glada trots regnet åkte vi sedan hemåt!

... har vi roat oss med i kväll. Och tjohej vad det går undan.

Även här visar Blixten sin kreativitet - letar ÖVERALLT, här finns inga spärrar om att man inte BÖR klättra på väggar, bord eller andra möbler. Här är det LETA som gäller. Sen får matte rädda det som räddas kan.

Så roligt, men så mycket svårare  när det inte går att vinda in föremål. Mycket nyttigt också, inbillar jag mig.

Och Mallemamman Ässi är ju en klippa såklart, här som alltid annars, men hon är inte riktigt lika ohejdad när det gäller klättring på väggar för att leta föremål.

Bra eller inte? Hon löser det på sitt sätt, och det går oftast lika bra. Eller bättre.

Sånt här roar vi oss med på landet när regnet öser ner utanför fönstret...

Alla knep är tillåtna. Och roligt har vi. För det mesta:)