... har även denna gång bästa hundträningsvännerna dragit med oss ut på. Idag, söndag. Hade meddelat att det kunde vara lite dagen efter kvällen före, eftersom vi skulle ha trevligt med goda vänner igårkväll. Nu blev det dock ingen fara, eftersom kvällen avslutades abrupt, och tidigare än vi tänkt oss.

Så - klockan 11 stod vi på parkeringen på träningsplatsen, jag och Sofia och Blixtra. Av olika anledningar (inte riktigt nämnbara här, kanske?) följde Sofia med istället för den gode sambon. Men Blixtra älskar ju lill-matte också, så det gick såklart bra.

Det enda kruxet som är, är att jag får gå ut när Sofia är med. Ibland, iaf, får jag väl säga. Men det är inga problem. Lite bekvämlighet kanske, bara...

Med var också Dunder och Bella med mattar och hussar. Mattarna var - som sig bör? - då kvar på A, medan jag och hussarna promenerar iväg med hundisarna till B - ca 400 m. Skickar tillbaka till A - och det går jättebra. Alla sticker iväg som skållade troll. Under tiden packar vi ihop och vandrar vidare till C - en mycket trixig sträcka - och det är ca 500 m. Hundarna kommer - Bella först och Dunder sen - som skjutna ur en kanon in på C  (ja, inte samtidigt såklart) men lite fel väg. Sist kommer Blixten, och jag tror tamejtusan att hon gick rätt väg. Lite roligt.

Hundarna fick vila en stund, sen var det fullt ös igen, denna gång tillbaka till A. Och för oss började då en strapatsrikt sträcka med backe upp och backe ner, innan vi denna gång var framme på D, efter ca 250-300 m.

Och nu känner jag vilken otrolig respekt jag får för våra hundar, och för det jobb de utför (medan vi oftast sitter kvar på A och dricker kaffe och snackar lite skit:). De ska ensamma, genom skogen, förbi hinder, och på okänd sträcka - dessutom av varierande art och inte alltid den lättaste - leta upp nästa station utan någon som helst kännedom om var den finns, annat än efter våra doftspår på marken. De ska vara snabba, tysta och dessutom springa rätt - jag är MYCKET IMPONERAD över vad jag sett våra hundar göra idag!

All respekt för dem, och det arbete de utför.

Samtliga hundar kommer in på D (där sträckan innan avslutas med en REJÄL brant uppförsbacke - pust, pust:) utan att ens sakta av i backen - utan snarare att de ökar, när de ser att stationen och belöningen finns på toppen.

Helt makalöst. Dessutom på snabba tider för sträcklängden, och med tanke på terrängen de passerat.

Detta var helt klart en av de roligaste rapportträningarna jag varit med på - dels att alla hundar UTAN UNDANTAG gick suveränt bra (nåja, med undantag för ett eller annat pip - så helt felfritt var det såklart inte...)  och för att detta är nog den längsta sträcka vi kört sen vi började och dels på grund av den känsla av ödmjukhet som infann sig, över vad våra småtroll (ja, de är ju fortfarande bara dryga året) utför när vi inte är med...

Så - idag har Bästa Blixtra sovit en del på luren. Men det var hon värd!

... firar vi som alltid med goda vännerna A&T med familj. 

Så även detta år.  Igårkväll - fredag. Mat och prat i kvadrat. Möjligen ett och annat glas vin:)

Jättetrevligt - så länge det varade. Yngste sonen i familjen började nämligen må riktigt dåligt medan kvällan ändå var hyfsat ung, så innan elva hade familjen plockat ihop hundar och ungar (inklusive kräkande barn) och styrt kosan hemåt.

Lite trist och snöppligt avslut på Halloweenfirandet - men shit happens. Vi tar igen det en annan gång!

Fick snabbrapport på förmiddagen idag, och den kräkande sonen mådde bra igen, och övriga familjen också.

Så skönt - slutet gott, allting gott!