... finns inte med oss längre. Och det gör så ont.

Vår mest älskade Älska fick igårkväll somna in hos veterinären i Gävle, lugnt och stilla, efter en röntgen som visade på en otrolig försämring sedan vi påbörjade hennes rehabilitering på försommaren i år. Enligt veterinären skulle hon inte kunna komma tillbaka till ett värdigt hundliv igen - medicinering och koppelpromenader hade varit hennes framtid, så husse tog det svåra beslutet på stående fot. Det har inte varit någon framtid för vår älskade Mallemamma - som vi hoppas fick leva det bästa av hundliv under den tid hon fick vara med oss...

Jag har sagt det förut, och jag säger det igen: Vår älskade Ässi är en once-in-a-lifetime hund. Ingen hund - förlåt alla våra andra hundar - kommer någonsin att kunna ta hennes plats. Ever. Hon har varit en fantastisk familjehund - hon har tröstat, hon har värmt, hon har sovit sked med mörkrädda barn, hon har vaktat och hon har varit fantastisk lojal med oss allihopa - en fantastisk ledare för sin lilla flock, ett ögonkast har varit nog för att återställa ordningen i de 4-bentas gäng - och inte minst en fantastisk mallemamma till Dunder och Blixtra. Hon har också varit en fantastisk tävlingshund. Hon har gjort allt vi bett henne om, och mer därtill. Hon har imponerat i allt hon gjort, även om hon såklart också haft en eller annan dålig sida någon gång emellanåt, hon också - som alla andra... 

Vår älskade Ässi, Mallemamma, Ässi-Bässi - sov i ro utan smärta. Vi önskar dig allt det bästa, och hoppas att vi någon gång ses på andra sidan Regnbågsbron...

Men just nu gör det ohyggligt ont... och vi saknar dig så!