... har blivit lördagkvällarnas favvoprogram!

Tantvarning? Ja, det vete 17. Kanske.

Alla är bra. Speciellt Laleh - hon är suverän på att göra om alla låtar till sina egna. Eva Dahlgren likaså.

Men även E-type, Timbaktu, Mikael Wiehe, Lena Ph och Tomas Ledin sätter sin prägel på de andras låtar. Fantastiskt bra.

Laleh tror jag blir årets September. Vänta bara! Lyssna här, så länge:

Ser redan fram emot nästa lördag...

... var lilla Blixtra bara 3 månader och 12 dagar - och så här gudomligt söt:

I bloggen för ett år sedan, skrev jag så här:

Lilla Blixtra kan själv. Kräver inte alls samma bekräftelse. Älskar oss och vill gosa - när det passar henne.

Nyfiken och miljöorädd. Klättrar upp på skyliftställningar, släpkärrorna vid macken, elektrikerns stege - you name it. Vill vara med där det händer - och nyfiken till max. Hämtar grejer, stjäl, snokar. Går inte att stänga in - eller ut - för då bryter hon sig ut. Eller in. Mycket eget huvud. Ger mig en del huvudbry - mest för att hon är ganska olik Ässi. På gott och ont.

Tänk vad detta stämmer in på henne även idag, ett helt år senare. Sen har hon såklart hyfsat till sig (nåja, allt är relativt:) och kan numera vara själv hemma några timmar utan att bryta sig ut. Å ena sidan har vi bommat igen kattluckan (både från utsidan och insidan - för säkerhets skull:). Å andra sidan måste vi självklart mallesäkra huset innan vi lämnar henne. Och lyckas inte alltid. Så en del grejer har ju gått åt - kan man lugnt säga, av olika värden dessutom - under året som gått. Och gör fortfarande. Och finns det inget att hämta, plocka eller äta på, så är hela köksbordet fullt med hundtassar och köksfönstret fullt med hundnosar när vi kommer hem.

Vad de andra hundarna tycker om hennes beteende vill vi nog inte veta... Roa sig själv kan hon göra även när vi är hemma, även om hon har den goda smaken att inte göra det när vi ser. Men hon klättrar glatt och hämtar grejer som inte är ämnade för henne, om hon inte får den uppmärksamhet hon tycker att hon har rätt till:)

Å tredje sidan, har hon ju faktiskt blivit stor - tävlad apellklass spår och blivit uppflyttad, och fullgjort ett MH-test. Hon är galet samarbetsvillig och fantastiskt rolig att jobba med. Det är som att trycka på ON-knappen - hon kan hålla på hur länge som helst. Alla som träffar henne säger att hon är så lugn - och det är hon - i de flesta situationer. Men då har man inte sett henne i alla... Idag var vi på julmarknaden i Tobo - massor av folk, marschaller, tomtar, ungar, hundar och you name it. Folk som vill hälsa, pussa och kladda. Och hon har inget som helst problem med det. Trots att hon egentligen inte är speciellt tillgänglig. Det förvånar mig lite. Och gläder mig. Såklart.

Att hon har ett huvud för sig kvarstår såklart. Däremot gör hon allt för att göra rätt när vi tränar. Nånting annat finns inte. Och hon tycker det är ohyggligt roligt. Och det räcker för mig - oavsett hur långt hon kommer att räcka till (eller jag). Vi har kul, och hon kräver sin dos med aktivering, annars märks det direkt. Bland grejerna hemma eller att hon blir fullständigt odräglig.

Men - idag har vi tränat. Först spår. Och hon är salig, när hon ser att jag hämtar spårselen. Otroligt vilken signal det är. Nosen åker ner i backen, och hon börjar leta spår, även trots att vi inte är i närheten av spåret.

Idag hade jag lagt två gärdesspår när jag cyklade ner efter morgontidningen. Ett på ca 100 m med slut och ett på ca 400 m med 5 smågrejer (en skogspinne, en IKEA-mus, en reflex, en bit benlinda och en boll som slut).

Hem och åt frukost, sen var det lagom att spåra. Men - det blev lite svårt. Jag la spåren när det var frost i gräset, och när vi sedan skulle gå hade det tinat. Jag upplevde att hon vimsade lite på spåret - mer än vanligt för att vara henne, och drog slutsatsen att det kanske kunde vara att spåret tinat? However, det första korta spåret släppte jag på vertikalt - som ett spårpåsläpp - där spåret låg en bra bit in. Och det blev hon fundersam över - hon är van med direktpåsläpp - och letade och ringade och letade och ringade - utåt, hela tiden - och SMACK så hittade hon på det och spårade jättefint. Sen körde vi direktpåsläpp på det andra spåret, och det fixade hon galant - trots att hon vimsade lite, och trots ett par spetsvinklar. Sen några korta pass lydnad på det. Sen var hon nöjd en stund. Och sen blev det då julmarknad i Tobo på eftermiddagen - mycket bra socialträning.

Bästa bästa Blixtra...