... hann vi med i helgen också, i söndags närmare bestämt.
Bästa Blixtra och Bästa Bella, som var taggade till tusen (hrmphf... vilket innebär att en piper som tusan och en tjuvstartar   ) och man får väl se det som så, att de tycker det är himla roligt.

Och sen blir det ju en del för oss förare att jobba med, såklart...

Sprang som tusan gjorde de iaf, båda vovvarna. Så alla var glada och nöjda efter träningens slut...

Genrep för Bella, inför tävling, så vi önskar family Ivarsson lycka till & håller tummarna!

... idag. Å vilken Höstdagjämning sen. 7 modiga grader och hällregn. Började dagen med stretchning och piller mot det förbenade ryggskott som kom helt oförberett igår, sen klädde jag på både hundarna och mig regnkläder och gick på en rask morgonpromenad. Underbart härligt - trots vädret. Det kanske stämmer att det egentligen intefinns något dåligt väder, bara mindre lämpliga kläder? Hundarna älskar att hoppa i vattenpussar och är fullständigt obekymrade över regnet. Sen var det härligt att få komma in och ruska av sig regnet och äta en härlig frukost!

... är en liten BC-slyngla. Eller rättare sagt som en duracellkanin på lite halvtaskiga batterier.

 
All vaken tid arbetar hon med någonting. Bland annat att provocera sina fyrbenta vänner. OCH tvåbenta. Fullständigt, härligt odräglig.

Och ingen av oss förstår oss riktigt på henne. Fullt ut. Är det inte provokation av flocken, så hämtar hon sko-efter-sko-efter-sko-efter-sko-efter-sko... och tuggar på. Kanske kissar hon en liten pöl (som det tycks bara för att hon inte har något annat roligare för sig    - typ). Eller också smutsar hon ner sig.

För är det nånting hon älskar så är det att gotta sig i vattenpussar, lerkockor, hästbajsar eller annat kladd.

From the bottom to the top, så att säga. Rabatter går också himla bra. Blomjord går inte av för hackor.

Det sägs att hon har det efter sin pappa...

Hon sliter vovvekompisarna i pälsen och när de sen läxar upp henne visar hon bara att hon är en mycket liiiiiten BC - men tro aldrig på fan att hon slutar bete sig. Hon sänder ut förfärligt mycket dubbla budskap - som vi kan skratta åt. Vovvarna förstår ju ingenting.
Stackars Blixtra måste ju ta i med duundermorret för att hon ska förstå. Och hon gör det ändå inte. Och Blixtra tycker inte det är roligt att behöva ta i med dundermorret, för Blixtra är en mycket snäll malla. Men ibland har nöden ingen lag. Som i det här fallet, med Isa.

Jag däremot, tror - trots hennes fasoner, eller kanske tack vare? - att hon är en stabil och bra BC.

Vänta bara! Slår ner alla hinder (gallergrindar och annat bjäfs) för att komma dit hon vill, bangar inte för skott   (peppar peppar) och har ett helsikes humör   . Och det brukar räcka en bit.

Tycker mycket om mat, eller tycker åtminstone mycket om att vakta mat.

Och smälla på Yksi om hon kommer för nära. Trots att hon vet att det blir en uppruskning eller två av matte eller husse som alltid är med.

Men av detta lär hon sig inget. Nästa gång är det sammalika igen. Mat är viktigt. Att vakta.

Och att vakta Sofia är en annan rolig sysselsättning. Det är ju ISA:s matte. Bara Isa:s.

Trodde du ja...

Så - Isa och Sofia går på samma tävlingsvalpkurs som Yksan och jag, och har stora planer för sin framtid. I övrigt hänger de mest på klubben i agilitysammanhang - och ack så nyttigt rent socialt. Hon är MYCKET kaxig med Sofia i andra ändan kopplet - men när Sofia släpper, då är det inte lika roligt längre...

Här i bakhåll på en intet ont anande Yksi.

Men hursomhaver, jag tror vi har en hund med mycket hjärna (åja, ibland iaf) och stor potential (hörs det att jag säljer hus till vardags   ).

Den som lever får se...

... är en riktig pärla. Så rar och kramgo.

Nåja, hon kan vara en riktig snorvalp också. Har just nu - förhoppningsvis - en period då hon överreagerar hejvilt på mycket och börjar precis komma ur tandlossningsperioden (märks om inte annat på taget i trasan på tävlingsvalpkursen, som vi gått två gånger:).

Ryker fortfarande ihop med Isa om det inte passar, och försöker vara lite kaxig även mot de andra hundarna, vilket inte lönar sig. Då kommer matte eller husse och styr upp.

Suck, tänker hon.

Aldrig får man hålla på.

I fred.

Sen är de bästisar och bundisar, hon och Isa också, emellanåt. När man går på upptäcksfärd, till exempel.

Då är det skönt och tryggt att ha en kompis med sig.

Och när man vilar i solen på verandan - då är det skönt att ligga i en hög...

Vi har inte gjort mycket än, spårar lite och jobbar lite med att få henne att bjuda beteenden med hjälp av klicker. Så roligt!

Fina busloppan...

... eller: Home is where the heart is   .

Och mitt är defintivt här.

Älsklingshemma.

Min oas i världen, mitt lugn på jorden efter en hektisk arbetsdag.

Älsklingshuset  - House of Rocknoe - in the middle of green fields...

... och med närhet till naturen... här trivs jag allra bäst...   

... efter en alldeles ovanlig helg.

Blixtra på morgonpromenaden i duggregn...

... å bästisar på nya äventyr - en nyfiken lillmalla, en aktiv BC och så fina Bella & Fia, såklart.

Å vilken helg.

Två tävlingar, två uppflyttningar, två segrar. På två dagar.

Nu kommer vi att surfa på uppflyttnings- och segervågen några dagar, tills vardagen kommer ikapp oss igen.

Bästa Blixtra. Bästa, bästa Blixtra. Vilken hund jag har. Hon är förfärligt underbar.

Alltid med, alltid träningsvillig och alltid glad.

Och som jag har slitit mitt hår över denna hund. Olikt allting annat - självständig, ingen kamplust och oerhört egensinnig. Kan själv.

När övriga familjen satt framför TV:n på fredag- och lördagkvällar låg jag på parkettgolvet och försökte, och försökte, och försökte - leka, busa och kampa. Men Bästa B var inte intresserad.

Jag var ledsen, och sa: Jag tror inte hon tycker om mig... Och: Hon kommer aldrig att ha någon kamplust...

Så sa sambon: Du behöver inte oroa dig - det kommer. Den malle finns inte som inte har kamp...

Jag trodde honom inte - då. Idag gör jag det. Och Bästa B har av allting så det räcker för mig.

Någonstans på vägen vände det, och nu vet jag att hon tycker om mig. Och jag om henne, såklart. Och jag vet också nu att hon tycker om att kampa.

Och idag känns det värt, att ha gått upp mellan 5 och 6 både lördag och söndag för att tävla hund (och dessutom övertalat sambon att åka hem före 23 från den trevlig kräftskivan för att han ska vara mottagare på rapporten och hjälpa till att spåra med min hund).

Det var absolut värt det.

... och högre spår var det då dags för idag.

Vi är inte alls klara för det egentligen, men skam den som ger sig.

Massor av nya - tunga - moment, såsom framåtsändande, skall, inkallning med ställande och skall.

Började dagen med samling kl 08 och därefter platsliggning. Fem minuter, 4 skott och gömda förare. Gick kanon.

Trots att lägrehunden närmast bredvid satte sig upp och därefter drog iväg till sin matte.

På det budföring för lägrehundarna, satte Blixtra i bilen under tiden då hon blir lite illa berörd av skotten på budföringen.

Så var det då dags för vårt allra första tävlingsuppletande. Som hon gjorde  med den äran.

Tre föremål plockade hon in på nolltid - om än med lite tugg och något tapp - och både matte och hund var toknöjda och speedade efter uppletet.

Efter det var det dags för lydnad, först lägrehundarna och därefter vi. Hade såklart dragit spiken på lydnaden   .

Glad hund - men slarvig. Och med ljud.

Fritt följ: 8 - 9 (segt sättande, något gnäll)

Inkallning med ställande: 6 - 5 (dk - sent ställande) och ett under att jag ens fick betyg, var själv övertygad om att jag nollade detta moment...

Framåtsändande: 6 - 6 (långa avstånd, stannar) här hade jag hjälp av gruppen, men både vid start och slut fanns sågspånsmarkeringar - och man är väl en malle, sa Bästa B, som drog sina egna slutsatser och stannade och väntade - precis på sågspånsmarkeringarna:) Så här finns mycket att träna på..

Krypande: 9 - 10 (

Skall: 6,5 - 8 (gnäll, dk)

Tungt föremål: 7 - 7 (ojämnt tempo, något tveksamt)

Hopp över hinder: 8 - 8 (slår i)

Platsläggande med skott: 10 - 10

Uppletande av föremål: 9 - 8,5 (tugg)

Uppletande av spår: 9 - 8,5 (viss tvekan)

Spårning: 9 -9 (en pinne borta, 6  + slut)

Efter lydnaden var jag övertygad om att jag var helt borta - övertygad om att jag hade nolla på inkallningen - ända tills delresultaten sätts upp vid lunchen...

... och jag inser att om hon klarar spår och upptag, har jag chans på uppflytt...

DÅ blev det allvar igen!

Eftersom jag idag hade dispens för spåret (pga getingallergin) var det Johnny som skulle spåra - och ännu mer nervöst  var ju det såklart, då jag vet att de inte synkar lika bra i spåret. Han tycker att Blixtra spårar slarvigt och det händer att hon kommer tillbaka någon pinne  kort när  hon spårar med honom, och jag tror aldrig det har hänt när vi spårar...) Men det var bara att hålla tummarna...

Han ringer efter spåret och säger att upptaget varit struligt och att han haft en pinne borta. Och då var det över för mig - jag hade ju egentligen inte alls förväntat mig någon uppflyttning, men snuddade vid tanken en stund...

Tills prisutdelningen - då jag både vann och blev uppflyttad.

Pure happiness - jag lovar.

(Och tillägger, att bara den som blivit uppflyttad vet vilken ren och skär lycka det innebär...)

Inte alls med några kanonpoäng - men ändock, uppflyttning...

... och vinst...

Grattis också till alla klubbkamrater som tävlade idag, några med uppflytttning och andra inte.

Ibland har man turen och marginalen på sin sida, och ibland inte. Men alla kämpade väl, och det var himla jämnt vill jag lova...

Och återigen - vilken hund jag  har. Inte det minsta tecken på trötthet efter gårdagens tävling, utan idag var en ny dag, med helt nya krafter. Ny lust och ny glädje. Jag är så oändligt tacksam för vad denna hund ger mig... ställer alltid upp, lika glad och arbetsvillig jämt...

Bästa, bästa, bästa, BÄSTA Blixtra!

... och lägre klass rapport,  tävlade vi igår lördag.

Hade redan innan beslutat mig för att avstå budföringen, då hon blev så illa berörd av att bli beskjuten på budföringen under lkl-spåret i Uppsala i våras. Det fick bära eller brista.

Samling kl 07 och vi började med  platsliggning med skott, för samtliga hundar (dvs både spår och rapport och lägre och högre). En riktig radda blev det.

Inga problem alls, så skönt. Därpå var det budföring, och då satte jag Blixtra i bilen.

Tog ut henne när budföringen var över för att köra en motivationsinkallning på parkeringen - då var hon så illa till mods att hon inte riktigt ville sitta kvar när jag lämnade henne. Lilla vännen...

Då spårhundarna åkte ut i skogen först, så skulle rapporthundarna köra lydnaden först. Som enda lägrehund var det vi som fick börja. (En lkl och 4 ekl hundar i rapport)

Under första halvan av linförigheten gick hon och trodde att jag skulle skicka henne på en budföring (vilket   hon älskar - om hon bara slipper bli beskjuten   ). Det här innebar att hon var lite låg och inte riktigt med. Men sen ramlade polletten ner, och svansen och huvudet åkte upp, och glädjen kom tillbaka (t o m en av domarna som kommenterat i protokollet att hon var glad. Sånt värmer   ).

Därefter var det dags för rapporten - utfärd och utplacering på A-stationen. Vi och 4 ekl hundar.

På första sträckan (B-A) var hon 8 sekunder snabbare än nästa hund. Vilket inte nödvändigtvis behöver innebära att hon skulle orkat köra det tempot i 4 sträckor - det kan ju vara så att ekl hundarna lär sig ransonera sina krafter, medan hon är en ungslyngla som springer satan för att hon inte begriper bättre    - vad vet man?

However - roligt är det, att ha en hund som står sig tidsmässigt.

På stationen uppförde hon sig exemplariskt. Tyst som ett ljus. Framföringen däremot var hon grymt taggad, men jag beslutade att inte försöka ta henne på någon rastningssväng åt andra hållet, utan gå raka vägen ner till framföringen, allt för att inte trigga henne värre än nödvändigt. Vid starten pep hon en del av upphetsning och drog som en avlöning. Inte en tvekan, varken in från B eller ut från A.

Fantastiskt roligt, och den allra största behållningen är ändå att hon inte bryr sig om skotten på rapporten - lusten att springa till husse/matte är större än obehaget för skotten.

Så - två sträckor sen var vår tävling klar. Naturligtvis lite nervöst då jag inte visste hur mycket domarna dragit för pip på framföring/start i och med att jag hoppade budföringen - men de måste ha haft en bra dag - vi fick 10-10 på rapporten.  Det tackar vi för   !

Så - resultatet för dagen:

Linförighet: 8,5 - 8,5 (släpper lite vid sidan, glad :)

Framförgående: 8 - 7,5  (stretar lite i kopplet...)

Platsläggande: 10 - 10

Inkallande 9 - 9,5 (stöter i föraren)

Krypande: 9-10

Apportering 8,5 - 8,0 (tempot, omtag - en snällare benämning för tugg:)

Hopp: 7 - 8 (tar i återhopp)

Platsliggande med skott: 10 - 10

Budföring: Avstår

Rapportföring: 10 - 10

Totalt 264,50, uppflyttning och 1 placering.

Mycket nöjd och mycket glad matte - och hund.

Bästa, bästa Blixtra!