... är rubriken för dagen. Handlar om lite lydnadsträning med Bästa B på den grusade hästvolten. Som i det här vädret blir ett ganska otrevligt underlag. Grus som fastnar på apporten, på kampen och slaskigt för krypet och platsliggningen. Men - so what. Det kan alltid vara värre. Och idag hällregnade det inte ens - även om det blåste småspik och duggregnade.

Men roligt har vi haft - ändå.

Idag med fokus på apportering - vi har en ohyggligt dålig apportering - och ja, jag säger vi, för felet är såklart mitt, hade jag lärt henne rätt från början hade det inte sett ut så här   som det gör. Idag tränade vi fart, fart, fart. Och gripande - helst utan tugg.

Vi hann såklart med en del fritt följ - där JAG tränar på att hålla fokus FRÅN hunden och inte titta på henne. Det ger den trevliga effekten att HON istället söker min blick, och det ser SÅ mycket trevligare ut. Och det känns också mycket bättre. Men, det kräver träning.  Från min sida.

I övrigt hann vi också med några skick till rutan - som av ren lathet står kvar på ridbanan - och oavsett var hon sig  i världen (nåja    ) vänder, så nog springer hon till rutan om jag ber henne. Från vilken sida som helst, och från vilket avstånd som helst. Så länge det är inom synhåll,  vill säga. Och kommer inte belöningen, korrigerar hon sig mot mitten på rutan...

(Ibland undrar jag vad jag har gjort för gott för att få dela mitt liv med denna hund?)

En platsliggning med näsan i backen - vilket inte kommer att vara något krav  på tävling i nuläget - i blötan hann vi också med. Med lite störning. En rolig bieffekt på platsliggning med näsan i backen är att hon - när hon vill ha något VÄLDIGT gärna,  inne eller ute - lägger sig spontant med nosen i backen och hoppas på belöning...

(Ikväll serverades nybakta kanelbullar till kvällsfikat, och då ligger Bästa B plats nedanför soffbordet   ... och frågan är då: Hur kan man inte ge en bulle?)

Till sist har vi då ljudet att jobba med. Och som vi behöver jobba med det.

Så - är det inte det ena så är det det andra. Basta.