...  Everics Nagini - Isa!

Sofia har nu köpt sin alldeles egna hund - och det är stort...

Herrejesus vilken liten goding. Hela familjen är plötsligt helt såld på en alldeles underbar liten BC-tik på 8 veckor ifrån Sollefteå. Rar och snäll och alldeles underbar.

Vi stack direkt från lydnadstävlingen i Gysinge mot Sollefteå (tror vi åkte dryga 80 mil sammanlagt idag).
Tur man har GPS ändå hamnar man lite vilse i pannkakan ibland...

Vi fick också se prov på lite vallning (då uppfödarna både tävlar och dömer i vallning). Fantastiskt roligt.

Det ser vi fram emot att prova - eller hur Sofia?

Lilla Isa kräktes en gång på vägen hem, men sen sov hon sött i Sofias knä eller i baksätet.

En som inte var lika glad som oss, var Yksi. Som började störa sig direkt, för att tala om vem som bestämde i den här bilen, och i det här huset. Men lilla Isa bara vänder den andra kinden till, pussar  lite på Yksi, snor bollen och sticker iväg... Och Yksi dubbelstampar av ilska och försöker lägga sig över lilla Isa som bara krånglar sig ur hennes grepp med ett leende på den lilla nosen.

Nu åker Johnny och jag och mallisarna på hundträning några dagar, så den övriga flocken får det lite lugnare och tid och ro att lära känna varann, tills vi kommer hem med vilddjuren igen...

... har vi gjort i dag, i lydnadsklass 3, Bästa Blixtra  och jag på SRRK:s special i Gysinge Bruk idag.

En galet annorlunda miljö att tävla lydnad i, sen vet jag inte om Ridgebackar i utställningsringarna är vildare och argare än andra hundar, men en hel del gruff var det. Vid ringside, så att säga. Men spännande blev det, och störningar som hette duga   .

Tyvärr räckte poängen inte långt när till första pris. 

Ensam i gruppmomenten satte hon sig helt oförklarligt upp på platsen (det har aldrig hänt tidigare, men naturligtvis ska det göra det på tävling). Fria följet kändes hyfsat bra, faktiskt, där gick hon (enligt domaren) för en 9:a, sättande under gång gjorde hon för en 10:a (och det tackar vi för   ) 

På inkallningen fick vi fina 8,5 trots att hon stannade långt (tyckte jag) innan märkpunkten, men vi tackar såklart och tar emot. När jag sen skulle skicka till rutan - frågade jag henne lite fint:  Har du sett rutan? - som jag alltid gör - och hon svarade, ja det har jag och när jag sen skickar  henne så springer hon klockrent ut till elitklassens (som gick innan oss) dirigeringskoner och gjorde ett skitsnyggt ställande - som vi tyvärr inte fick en enda poäng för... Och rutan har hon gått på 10:a för tidigare...

I ärlighetens namn vet jag inte om det är brukligt att dirigeringskonerna från ekl ska stå kvar på plan, men - shit happens - det är väl bara att börja träna med koner (i olika storlekar dessutom, elitklassens dirigeringskoner var dessutom i större storlek än rutan-konerna...) Så var det hopp-apport, det gör hon bra men har också dåliga avslut, likaså metallen är hon alltid lite tveksam på, men gjorde det ändå ok (har lagt om träningen lite där och belönar först när hon är inne vid sidan och dessutom gått fritt följ med metallapporten i munnen några svängar). Precis innan apporteringen kom jag också på att jag inte fått någon vittringspinne, så det fick jag säga till tävlingsledaren om. Naturligtvis nollade hon då vittringsapporteringen, men om det var genom slarv eller att TL glömde ge mig pinnen, det kan jag inte säga. Hon har varit bra på det, men senaste dagarnas träning innan tävlingen har jag upplevt att hon inte riktigt slagit på nosen, så det kanske vi hade nollat ändå. Fjärret däremot gjorde hon så jäkla snyggt så jag tror inte ens hon gjort det så snyggt nån gång på träning ens. Snabba och distinkta sättanden/lägganden och ställanden. Klockren 10:a (tyckte domaren också - vilken tur    ).

Men med 213 p får man inte mer än 3:e pris. Tyvärr. En första placering blev det iaf, och fina priser fick vi:

Men - vi hade jätteroligt i en annorlunda miljö och kommer såklart igen! Känslan är bra,  och det var många (både domare och TL, men även annan personal som tittat på lydnaden) som kom fram i efterhand och sa att det sett så himla trevligt ut. Sånt värmer.

Och jag är så nöjd med min allra Bästa Blixtra för hon gör sitt bästa. Sen blir det missförstånd och annat elände ibland (matte är nervös, blir  torr i munnen och ibland schabblar tävlingsledaren också:) så det är såklart mycket som kan ställa till det.

Men vi tar nya tag, och filar vidare på våra moment. Egentligen är hon såklart inte så stabil så hon går 10-mässigt på allt - långt ifrån - men om allt skulle råka falla på plats samtidigt, så visst skulle hon ha ett första pris.

Det är bara det där jäkla om:et...