... har vi kört vid Atlas ikväll, Blixten och jag. Efter en timmes promenerande på Tierp.

Kallt som tusan och isbjörnsvindar, men vi kämpade tappert en stund.

Fokuserade på tystnad och fin kontakt. Vilket inte alltid rimmar.

Fin kontakt kommer hos oss av förväntan och av förväntan kommer pip. Men vi fick till det fläckvis. Utan pip.

Kändes aningen roligt, faktiskt. Och därför höll vi inte på så länge. Vill bevara känslan av att det kändes bra.

Så nu har vi börjat nosa lite... på lydnaden, igen.

... har äldsta dottern åkt. I kväll.

Inte var jag speciellt orolig heller. Ett dygn på Östersjön - hur svårt kan det vara?

Tills jag släpper av henne vid bussarna och ser alla människor. Läser en kommentar på fejjan om att det är dryga TVÅTUSEN stundande studenter som ska ut på  havet och partaja i 24 timmar.

DÅ fick jag en klump i magen.

Men - nu hoppas vi att allting går bra för alla, och att de har det riktigt, riktigt roligt...

(Även om mamman inte kommer att sova riktigt gott denna natt... :

Hur det än är så är man inte äldre än att man minns hur det var... )