... att ha malle.

Det kan jag och flera med mig intyga...

(Ajajajaj...)

... och så underbart skönt. Och tudelat. Förmodligen för att jag är ovan att vara ledig. Har jag inte jobbat, så har vi åkt land och rike runt och tävlat hund. Antingen stuckit tidig morgon och varit borta till sen kväll, eller också åkt redan dagen innan, sovit kvar på hotell, vandrarhem eller brukshundsklubbar och tävlat hela dagen efter, och även där har det hunnit bli sen kväll innan vi är hemma.

Kontentan av detta är att jag inte riktigt längre vet vad jag ska göra med min lediga tid. Har massor av borde-saker, men blir liksom gravt handlingsförlamad och vet inte vilken ända jag ska börja.

I lördagsmorse t ex. Ska gå ut med hundarna och hämta tidningen vid vägen. Kommer tillbaka efter en timme. Minusgrader, frost på backen och en svag novembersol. Underbart. Sambon hade både hunnit fixa frukost och städa kaminen medan han väntade på mig och morgontidningen. (Och nej, det var ingen baktanke...   ).

Efter brunch (som det nästan blev) la jag mig på soffan med en brasa sprakandes i bakgrunden, varmt och gott, hundar i fotändan och sambon tittandes på Vinterstudion. Bara slappade och myste. Helt galet, och helt olikt mig.

För det fanns fortfarande massor-av-borde-göra. Men jag förstår ändå att det finns en nytta med att vila när man är ledig också... det är bar det att det är så himla ovant...

När vinterstudion var slut plockade vi fram cyklarna och drog milen så mallarna fick en riktig joggingvända. Nöjda och glada. Jag svidade om och åkte till Tobo, där det var årets julmarknad - som jag inte bevistat på säkert 6 år, för att jag jobbat varje gång... Härligt och mysigt - men kallt. Handlade lite handstöpta ljus och ett halsband (krimskrams - men som jag tyckte mycket om).

Hem och förberedde middag för bästa vännerna - pulled pork, som puttrat i ugnen hela dagen.

Lite bubbel, god mat och massor av prat, lite TV och mera babbel gjorde min kväll. Jätteroligt och trevligt!

Söndagen sen ägnades åt att röja lite hemma, prata med tjejerna på telefon, långkoka köttgryta och baka sesamkex a la LCHF, fika med mamsen och papsen och sen ut med hundar.

Idag blev det spårträning - superhärligt. Duktiga hundar - men väldigt olika.

Yksi spårar (ganska långsamt, men har blivit bättre, mera tryck i linan nu än för ett halvår sedan) noggrant som tusan, men är otroligt lättstörd (flyger det upp en fågel tappar hon koncentrationen direkt och går i självförsvar) men ändå har hon lärt sig att koppla på igen och fortsätta, det fanns inte tidigare. Med stort fokus genomförde hon spåret jättefint - tog alla apporter och gick nästan genomgående i mina fotspår - och kastade sig över slutet när vi kom så långt.

Sen var det Blixtens tur. Hon är ju redan här GALEN på att behöva vänta på SIN TUR! VADDÅ MIN TUR? DET ÄR MIN TUR HELA TIDEN ANNARS   ... Typ så. Det säger en del om henne...

Åt Blixtra hade jag gjort ett påsläpp, vilket hon grejade bra. Men när hon sen fäster på spåret är hon förjävlig rentutsagt. Kanske inte som sin bror, men inte så långt därifrån tror jag nu. Hon plockade 3 av 4 pinnar (slarv, för hon har så bråttom framåt trots att jag borrar ner hälarna i backen...) och vindade in slutet i god tid, men spårade ända fram. Trots att det spåret var längre gick det säkert på halva tiden  jämfört med Yksans.

Så är det, roligt med olika hundar med olika egenskaper.

Blixten behöver dock sansa sig - trots att vi tillämpar omvänd belöning efter tagen pinne för att få henne att sansa sig och fokusera, och trots att hon vet att hon inte får gå ut i spåret igen förrän det är varsågod laddar hon ändå på för fullt. Lyxproblem? Antagligen.

Medan jag och hundarna roade oss med skogspromenad och spår fixade Bästa Sambon en storröjning i stallet och i poolhuset. Så nu kan vi träna hund i stallet igen - allt bråte är flyttat till de sälla jaktmarkerna eller där de ska vara - och poolhuset går också att vistas i. Mycket trevligt!

I veckan kom de första snöflingorna - även om det fortfarande inte är vitt så är det ett ljusare täcke på marken än det brukar vara i november. Hoppas det får hållas så här nu med minusgrader även på dagarna. Mycket trevligare att ha hund när man inte behöver dammsuga hela tiden...

På kvällskvisten sen blev det långkokt köttgryta och ett glas rött för oss och hundarna fick också smaka köttgryta vilket gillades skarpt.

Nu är det söndagkväll, TV och favoritserien Bron. Sen är vi tillbaka på ruta 1 igen...(måndag alltså   ).

... i Frankrike, fick en malle-hanne sätta livet till, och räddade förmodligen livet på flera människor.
Det har skrivits spaltmeter om denna hund på FB, och jag blev så berörd utav det.

Hunden är verkligen människans bästa vän   .

... var vi på studiebesök i veckan. Hela kontoret.

Vi fick fräscha upp våra kunskaper gällande Varudeklarerat också, en produkt som SF är ensamma om att förmedla till sina kunder, omfattande besiktning och köpar- och säljarförsäkring motsvarande den juridiska ansvarstiden.

Jättetrevligt och roligt att träffa alla människor man har mail- och telefonkontakt med.

Och nyttigt att friska  upp kunskaperna, såklart.

Efter att ha varit och tittat på en visningslägenhet i Valbo som slog alla förväntningar (och skrattat så vi kiknade av olika anledningar) åkte vi iväg till Helt enkelt och åt en härlig middag, alla 4. En jättetrevlig eftermiddag och kväll, roligt att slå två flugor i en smäll (utbildning och skojsigheter) och att ses lite och inte bara prata jobbrelaterade saker.

Så - det här hoppas jag vi gör om!

Det räcker ALDRIG säger Bästa Blixtra när jag tyckte vi var klara med lydnadsträningen ikväll.
"Det räcker verkligen inte!"

... föll nästan alla tävlande bort från rapporttävlingen idag.
Inklusive Blixtra. Hennes första brutna elitrapport, efter typ 15 eller 16 genomförda under två år.
Självklart har vi förstått att det skulle komma men det känns ändå surt.
Av 16 anmälda hundar till Tierps elitrapport kom 13 till start. Två hundar i elitklass, Varga (som drog nr 1) och Blixtra som nr 2. Och ett helt gäng lägre- och högrehundar.
På första skicket springer Varga ut - har jag fått återberättat - och när det är dags för Blixtra sticker hon iväg med världens fart. Då är Varga kvar där ute, tar rygg på Blixtra ned en 4-5 kampskall varpå Blixtra förmodligen tycker det är obehagligt och vänder tillbaka till B med Varga i hasorna.
Så, på första skicket bröt båda elithundarna och en högrehund.
Så surt att stå på A och vänta på skott som inte kommer..,

Hursomhaver föll under rapportens gång samtliga hundar utom en lägre- och en högrehund, som slutförde rapporten och blev kvar till lydnaden.
Mycket bra gjort - men vilket bortfall!
Vi valde att stanna kvar på rapportsträckan och börja om - göra om och göra rätt. Tre hundar inklusive Blixtra. Alla började från A och hundar och förare gick upp till B. Skickade alla hundar tävlingsmässigt ner till A - gick jättefint och inga tveksamheter. Blixtra gick också klockrent upp till B, överlycklig för att få springa!

På tillbakavägen bad jag Johnny släppa henne så hon fick springa om de andra hundarna med förare för att se om det fanns några tveksamheter, men inte ens en ögonblink för det.
Kändes skönt, nu väljer vi att inte göra någon affär av det här utan ser framåt och hoppas att det inte ger några negativa effekter på rapporten för vår del.
Nu blir det ju vintervila från tävlingar naturligt så då lägger vi fokus på förhoppningsvis bra träning istället.
Vi åkte aldrig upp till klubben då träningen tog tid, utan stannade till hos Sofia på en fika innan vi fortsatte hem och cykeljoggade 6 km med hundarna i det 3-gradiga novemberdiset istället.

... och glimten i ögat hos Bästa Blixtra.

... och årets sista tävling, gör vi genom en försenad farsdagsmiddag med isterband och stuvad blomkål - mums - EM-kval match mellan Sverige och Danmark (för tillfället 1-0!) och lite budgivning efter dagens visningar.
Känns rätt okej.