... har vi kommit till nu. I Blixtras dräktighet alltså. Hon är bred som en ladugårdsvägg över ryggen och jag är orolig om hon kommer att kunna hålla ihop till dygn 63.

Alla i familjen har nu fått hårda restriktioner om att hon bara ska rastas - inga längre promenader! Eftersom hon inte har begrepp om att ta det lugnt ute får vi sätta lite begränsningar. Inne trycker bebisarna på, sprattlar och sparkar, och gör att jag vissa nätter får gå upp två gånger för att släppa ut henne att kissa.

Valplådan är hon inte alls intresserad av. Igår kom Sofia på sova över med Blixtra i valprummet, och då hade hon faktiskt slagit sig till ro i valplådan. Idag när jag yogade låg hon också i lådan en stund. Det kanske, kanske tar sig...

Men inte gör det henne det minsta om Yksi tar plats i lådan. Än så länge...