... är de hela högen. Hela Storlurs kryddkull.
Igår började flera av dem att försöka resa på sig och gå - istället för att hasa fram i valplådan som små sälar.
Jisses vilka godingar. Som små vingliga brunbjörnar på sin första färd.
Å än slank han hit, å än slank han dit, å än slank han ner i diket. Typ. Tippade över på endera sidan i a f.
Ohyggligt charmiga.

De har också - igår - upptäckt att de har en mun, och en tunga. Nu börjar de, om än väldigt fumligt, utforska världen lite med munnen. Istället för att bara puffa med nosen och leta tutte börjar de smaka sig fram.
Man dör nästan sötdöden!

Idag har flera av dem börjat på att öppna ögonen. Längtar så tills man får se vad det är för filurer där bakom ögonlocken...

Just idag förstår jag inte alls hur vi överhuvudtaget ska kunna lämna ifrån oss en endaste valpunge när det blir dags men jag antar att jag vid det laget kanske kommer att tycka att det är skönt att de flyttar. Även om jag som sagt inte förstår det just nu...