... den svagaste valpen. Trots att vi plockat bort de andra valparna stundvis så hon fick dia utan att behöva kriga med de andra huliganerna. Trots att vi försökt stödmata. Trots att vi masserat och hållit om. Trots att vi tog henne till veterinären idag och vätskade upp henne.
Vid 2130 ikväll orkade hon inte längre utan lämnade oss.
Och tänk att man kan bli så fruktansvärt ledsen över att förlora någon man bara känt i 4 dygn.

Förmodligen var det kanske inte meningen att hon skulle komma med oss hem från Ultuna eftersom de trodde vi skulle mista henne redan då. Nu fick vi ändå leva med henne en stund.