... som hon kallas - Storlurs Piri-Piri - är ju en av valparna i Kryddkullen med Blixtra som mamma och Anna Lindelöfs Sladden som pappa. Hon fyllde 7 år den 12/2 2023, och jag såg att hon fick på tok för lite egenplats i det grattis-inlägget. 

Pirripirran är, som jag brukar säga, lite eljest. Vad det innebär vet jag inte riktigt om någon skulle fråga, mer än att hon är lite annorlunda. Hon är uppväxt med mamma Blixtra som alltid tagit allt ansvar, och sedermera flyttade brorsan Pepp (Svartpeppar) tillbaka hem som efter att Blixtra gick bort, axlade hennes ansvar. Vilket innebär att Pirripirran aldrig har behövt tagit något ansvar för att vakta hus eller gård.

Jag bestämde mig för att behålla henne när kullen var en vecka gammal, och det här hade ingenting att göra med att hon skulle bli en fantastisk brukshund, inte alls. Det var   som styrde, helt och hållet. Orutinerat, jag vet, och det har jag också fått höra genom alla år. Hon var minst i kullen, och hade ett helsikes humör. Hon jagade hare redan som 4-mån valp och har sen dess varit jakttokig. Vi tävlade appellspår när hon var dryga året, och sedan lägre rapport med uppflyttning i båda klasserna. Eftersom hon då hade lite svårt att hålla ihop, bestämde jag mig för att hålla uppe med tävlande tills hon balanserade sig. Och vi har väntat, och väntat...

Vi tränar numera för husbehov, hon är alltid med, och hon är såklart numera min no 1    och även bonusmamma till Vinna, som hon har fostrat efter bästa förmåga (nåja...  ).

Om Pirran inte har förärats med talang som bästa tävlingshund, har hon många andra kvaliteer. Hon är min bundis, hon vaktar numera hemmet   efter bästa förmåga, hon varnar mig handfast för getingar    då jag är sjukt allergisk mot getingar - det har hänt att hon väckt mig på natten om vi fått in en geting genom öppet fönster, hon har också puffat på mig i fåtöljen när jag halvsovit framför TV:n och det krupit en duvven geting på armstödet. Jag fattar inte hur hon har fått det här att hänga ihop - men det spelar ingen roll, hon är en riktig bundis och jag tycker så mycket om henne   !

Hittade idag ett fantastiskt vackert inlägg på Facebook idag, som är skriven av någon som kallar sig för UnderbaraClara och som jag bara måste dela, då jag blev oerhört berörd av hennes inlägg.
Så vackert skrivet   :

Jag har ögonblick ibland som fylls av total klarhet. Det kan komma på morgonbussen när jag iakttar människor runtomkring mig. Den tjocka medelålders kvinnan som köpt mönstrade glasögon och gjort en fräsig slinga i luggen. Det gamla paret, som sitter bredvid varandra. Hon skalar en apelsin och räcker ordlöst klyftorna till honom. Plockar upp en näsduk ur den grå handväskan att lägga skalet i. Den ensamma farbrorn med överkammad flintfrisyr, som läser gratistidningen och darrar med händerna och kisar bakom glasögonen. Mamman med stökig halsduk och tom blick, som glömt att sätta i det ena örhänget på morgonen. Den fyraårige pojken på sätet bredvid, som pressar pannan mot rutan och dinglar med benen. Mannen med luvtröja som somnat med hakan mot bröstkorgen. Som nästan liknar ett barn.

Stunder då jag övermannas av kärlek. Måste gömma ansiktet i halsduken för att jag bara gråter. För att människor är så fina. För att vi kämpar så mycket. Är så ensamma och utelämnade, ändå förenade i att vara människor.

När den där känslan kommer fylls jag av ett ljus som fräter ut allt mörker och all misstro mot andra människor. Intensiteten i känslorna skrämmer mig. Hur kan jag känna kärlek till en buss full med främmande människor?
Jag tänker att det måste vara Gud som lånar mig sina ögon. Som låter mig låna hans blick en stund. Det är så här han ser på oss barn. Som kämpar, och lider och försöker så gott de kan. Som är otillräckliga och bräckliga och alldeles perfekta i hans ögon. Älskade bortom allt förnuft.

Det är en nåd, dessa stunder av klarhet. Jag önskar att de kom lite oftare.

Glad alla hjärtans dag    vet om att det finns någon som älskar dig väldigt, väldigt mycket.

#fångafebruari #minkärlek

... efter årsmötet - som gick både snabbt och bra - hann jag hem och kunde njuta lite av solen    tackochlov!

Tog med mig hundarna och gick ut i poolhuset och tuktade förra årets pelargoner, rosbuskar och andra växter, som stått på paus sen i höstas. Klippte ner dem och vattnade lite med gödning och ställde fram dem i fönstret så de  kan få njuta av solens strålar lite (även om väderappen visade på snö närmaste dagarna).

Passade på att sätta mig i solen och ta en fika, innan den -    -  försvann bakom trädtopparna!
Riktigt gott   !

Sen ville hundarna ha mer än att bara lulla runt och titta på mig, så vi gick en sväng i sommarhagen och passade sen på att köra några uppletandeskick med dem i var innan vi gick in. Inte mycket men de kändes ändå rätt nöjda!

Då var det mattens tur att åka ner och göra ett pass på STC innan söndagen var över.

Nu har vi slängt oss i soffan, efter dusch och lite grillad kyckling.
Nu Farmen och lite söndagslyx!

(Om man nu kan kalla en ljummen skvätt Riesling för lyx...)

Började dagen med långpromenad med mallarna och deras kusin Lenny och Clara. Underbart med sol och promenad på skogsvägar, hundarna njöt, sprang och lekte!

Nu till den lokala brukshundsklubben och årsmöte.
Sitta inne en dag som denna lockar inte, men hoppas hinna hem medan solen fortfarande står högt på himlen ??!

(Solpanelerna njuter ??)