Idag har vi hämtat hem Wille. Han är en shetlandsponny vid namn Rosswill som vi haft utlånad i några år. Wille ska få komma hem och vara sällskap till Edwin, som naturligtvis började konstra på en gång. Fnatta i stallet när Soffi tar in honom själv & bete sig... När han nu varit så lugn och fin när han stått själv? Knäppgök! Näe, nu har Edwin fått en kompis och han är väl rädd att han ska försvinna om han inte ser honom;-)

Tjejerna tvättade man & svans, borstade & borstade, smorde träns och tvättade bett och fixade och donade hela eftermiddan, så nu är han uppfräschad  till öronen. Nu gäller det bara att ta itu med den lilla magen som han dragit på sig...

Hästarna tycks trivas i hop iaf, som ler & långhalm på en gång!

Idag har vi varit med vår vän Ulla Överdomare på hästtävlingar  utanför Uppsala hela dan. Å vad många fina ekipage! Helt imponerad av både ryttare och hästar! Höjderna i dagens klasser låg på 1,0 m och 1,10 m...

Och det är högt, kan jag berätta, för jag fick leka banpersonal då det som vanligt - tydligen - saknas funktionärer på såna hära tävlingar;-) och iom det såg jag allting på väldigt nära håll...

Här kommer några bilder från framhoppningsbanan: 

På parkeringen var det ena ekipaget värre än det andra...

Fullt ös hela dan, medan gårdens hästar lugnt betade vidare - på de tofsar som fanns kvar...

Vi håller på jobbar med att lastträna Edwin. Han är halvt hysterisk när det gäller transporten, förmodligen pga att han har mycket dåliga erfarenheter av detta från längre tillbaka. Och då menar jag inte de förra ägarna i några led tillbaka, utan från hästhandlartiden. Det har satt sina spår.

Han är ju tävlad en del, så det är klart att han fixar lastningen - men det är lika obehagligt varenda gång. Första gången vi skulle lasta honom här hemma reste han sig på bakbenen och slog runt bakåt. Han har kastat sig och slängt sig, och en häst som är halvt hysterisk besitter oerhörda krafter.

Så nu har vi bestämt oss för att ge det tid, att försöka få honom att gå in på rent och skärt förtroende. Vi använder oss av grimma, grimskaft och EVENTUELLT en hink med havre. Vi har hållit på med detta i någon månad, och kommit så långt som till att han är lugn och sansad, han går in i transporten - men slänger sig ut nästan på en gång. Nu är kruxet hur vi ska få honom att inse att han måste stanna på transporten tills VI bestämmer att han ska backa ur. Då det inte funkar att använda mellanvägg i transporten, och inte heller bakbom så är det inte lätt. Det gäller att få upp (en tung) transportluckan på 2 röda - innan han hinner slänga sig med all kraft bakåt, och vem är pigg på att stå där då?

Idag har jag suttit i transporten (tror det kallas tålamodsprövning;-) och gullat och gullat och försökt få honom att förstå att han ska stanna där inne så länge JAG tycker. Vi är inte riktigt överens. Försökte också tala om för honom hur KUL vi kan ha och vad med BUS vi kan hitta på, om han bara behagar vara lite samarbetsvillig... Men ibland känns det som att han inte lyssnar...

Är han bara på transporten med bakluckan stängd är det aldrig några problem att köra honom - han står lugnt och fint när han åker.

Ska tillägga också att när han slänger sig bakåt och man tar i grimskaftet och försöker bromsa honom vill han gärna gå uppåt... Men det har också blivit mycket bättre. När han kastar sig bakåt nu kan man ändå få honom att stanna på lastbryggan med framhovarna.

Någon som har några tips om hur vi kommer vidare?

Måste berätta att vår lilla Titti-fröken blir kvar hos Maria & hennes familj i Bollnäs förmodligen till fram emot nästa sommar om allt går som planerat. Det har konstaterats att Titti drabbats av dessa skimmelknölar som ibland dyker upp på skimlar i någorlunda mogen ålder, och vi vet inte om de är av elakartad sort eller inte. Så något köp blir det inte, däremot blir hon kvar en stund ändå, och får vara dagmamma till fölisen som Maria har och busa lite med familjens pojkar...

Vi saknar henne lite nu och då, vår fina prinsessponny. Puss på mulen från oss!

Underbar dag! Mitt i oktober och det är 16 grader varmt. Nu åkte täcket av Edwin och han fick gå med rumpan bar igen. Tyckte han var mysigt. Tänk våran sprattelnisse som lugnat ner sig så. Undrar om han verkligen behöver ett år på sig att finna sig tillrätta, eller vad det beror på.

En riktig going är han iaf. Idag fick han beta av transportgången mellan hagarna, och det tyckte han inte var dumt...

Sofia hoppade med honom när Ulla var här senast, och ingen av oss trodde våra ögon. Det gick jättebra - till skillnad mot förra gången det var hoppning på träningen;-( Det tar sig, m a o. Och går åt rätt håll. Vilken tur!

... har passat på idag när jag bara har en häst hemma. Underlättar betydligt;-)

Så här fint blev det:
Välkommen in:

Och så här ser det ut inuti:

Och igen:

Som det är nu ser det nästan kliniskt ut, men det lär nog vara fullt med grejer igen om nån vecka, om jag känner familjen rätt;-)

Nu är det sadelkammaren kvar att städa, och det tänkte jag husets döttrar skulle få ta hand om...

Och så en bild på ridbanan som blev klar i somras:

Visst har vi det ruggigt bra?

Eddieponken har varit ensam häst på gården i en vecka nu - och det går över förväntan. Tänkte avvakta och se hur det blir med Titti-fröken, som är på prov i Bollnäs några veckor till, ifall hon tänker komma hem annars ska Edwin få en ny kompis.

Han är jättelugn och sansad, men nog känner han sig säkert lite ensam. Såna här dagar vill man gärna dela med nån...

... little horse;-)

Ja, så är då Edwin ensam kvar, för en stund. Lite lessen var han, men det gick över fortare än vi nånsin kunnat tro! Tänkte i värsta fall låna en häst av nån granne som sällis, om han skulle deppa ihop helt, men än så länge är det ingen fara. Han får gå in om natten & vila tryggt i stallet, när han är ensam. Han har börjat känna sig så trygg med Soffi, och är en helt annan häst än för ett år sen (tackochlov;-), i helgen har de varit ute på långritter i höstsolen & busat med kompisar. T o m lastningen börjar gå framåt, om än med myrsteg. Och hovslagaren har åkt härifrån TVÅ gånger utan blodvite nu - och två gånger måste väl nästan betraktas som en vana?

Vi vet inte ännu om vi får Titti tillbaka, och tänkte vänta med att skaffa någon mera häst innan vi vet hur det blir med henne & Bollnäs. Så vi avvaktar en stund till...