Idag har Hurris åkt med matte Marie till sitt nya hem på Gimo RK. Nästan på dagen 5 månader efter att han kom. Och vi har hunnit fästa oss rejält vid denna gentleman - så det blev många pussar & kramar innan han åkte.

Hoppas han får det riktigt bra nu, tills vi ses igen. Vi kommer & tittar till dig, Hurrisgubben! Tack för den här tiden!

... och far till Maria i Rengsjö utanför Bollnäs för en månad.

Hon ska få leka ridponny till Marias barn en stund, så får vi se om de kommer överens. Här kommer några bilder när Titti fick träffa några av Marias hästar sen tidigare, Casper & Tempe:

Och en bild till när pojkarna uppvaktar våran ponnydam:

Vi hoppas att det kommer att funka bra, och att Titti kommer att trivas!

Här kommer några bilder på våra hästar som njuter i höstsolen...

Först Hurris:

Här ur en mer igenkännlig vinkel;-)

Och så Edwin (vaddå nyborstad - till vilken nytta;-)

Och vår lilla ponnyfröken Titti, hon håller sig på benen en stund till:

I söndag kom Edwins "gammelmatte" Madde på besök och likaså Hurris riktiga "matte" Marie. Båda tjejerna tog sig en rejäl ridtur på hästarna och här kommer lite bilder. Tyvärr var inte vädret det bästa - men vem bryr sig om det som sitter på hästryggen;-)

 Först Marie på Hurris:

Och så Madde på Edwin:

Och mera Madde & Edwin:

Och båda hästarna känner igen sina "gamla mattar".

Ni är välkomna igen tjejer!

Sofia kämpar vidare på sin Edwin, som inte alls är världens enklaste häst. Ibland är han vår Vackraste Vita Prins och ibland vill vi bara slippa se honom;-). Älskad är han ändå jämt, om än med lite berg och dalar...

Ulla - en alldeles underbar människa som Sofia & jag träffade genom Grönt-Kort-Kursen vi gick i våras - kommer hit och tränar med Sofia snudd på en gång i veckan, och tack vare det har Sofia börjat göra riktiga framsteg med Edwin. Det behövs verkligen en utomstående, kunnig hästmänniska för att ta fram det bästa hos både häst och ryttare!

Veterinärbesiktningen gick inte bra alls. Titti markerade på ett ben vid böjprovet, och det är ju egentligen inte konstigt eftersom hon stått rätt mycket sen sist, på grund av fången, men det var banne mig inte roligt. Som veterinären sa: Detta är läget för dagen, och vad det beror på kan man aldrig säga. Kan vara att hon stelnat till och inte rört sig som hon brukar. Men surt är det.

Och så Hurris - våran gentleman, visade sig markera ordentligt på 3 av 4 ben vid böjprovet, och veterinären sa att han inte kunde rekommendera honom ens till promenadridning (som vi gör idag) eftersom han markerade så rejält. Då blev jag riktigt, riktigt lessen. Kan ju inte köpa en häst för enbart sällskap. Men som vanligt så är det hjärtat som styr för mig - jag fattar inte att jag fäster mig så otroligt vid (nästan) alla djur jag skaffar...

Jag vet inte vad som händer med honom nu, men jag har sagt att han så gärna får stå kvar här hos oss då vi tycker så otroligt mycket om honom...

Han är en av de absolut finaste hästar jag nånsin träffat, och jag hade verkligen hoppats att han skulle få bli gammal (eller äldre;-) i våran ägo.

Återkommer när jag vet.

Imorgon kommer veterinären för att besikta två av våra hästar, först Titti som vi tänker försöka sälja, vi har inte något behov av en B-ponny utan då är det kanske bättre att hon kommer till någon som kan ha lite roligt med henne, och som ägnar henne mera tid än vad våra tjejer gör. Men det kommer att kännas lite knepigt, hon har varit hos oss ett år nu och har ju såklart hunnit bli en i familjen...

Sen ska vi veterinärbesikta Hurris också, för vi har nog tänkt oss att köpa honom om det är så att besiktningen funkar hyfsat. Mest tänkt som tryggt sällskap åt Edwin och som promenadhäst och familjemedlem.

Och Edwin - ja, han slipper denna gång. Men han får vara med på ett kort han också, för han har fått en ny flughuva... stackarn... Har vi fått två storlurar i familjen, eller?

Titti i flugmössa:

Hurris - vår stora fina (visst är han vacker!):

Och så Edwin - the one: