... blev det idag för Edwin och Sofia. Prins Edwin gick på transporten lika fint som förut - detta är fanimej lycka! Än en gång: Bamsetack till Bengan & Ulla för all hjälp som gjorde att det här blev lätt som en plätt!

Vi hade hjälp av Ulla som planerat hoppbanan och som var med och gav goda råd, och så var Madde (Edwins x-matte) och hennes kompis med, och det var jätteroligt. Att de får se att det händer lite med vår StrulGrålle, och att utvecklingen går framåt...

Både Sofia och Edwin var lite splittrade idag, pga att det var många ekipage i ridhuset (fri träning, inte bara hoppning) och mycket att hålla koll på, så Edwin vägrade några gånger och strulade lite, säkert till stor del för att Soffi var lite okoncentrerad. I det stora hela var alla nöjda till slut, och Edwin lite lagom trött när vi var klara.

På väg mot nästa hinder:

 Avslutar efter hoppningen (Blicken Sofia!!):

Fia som läktarhund:

Ikväll hämtade vi Prins Edwin (ja, för han ÄR verkligen våran prins nuförtiden:) från TIRK där han stått uppstallad sedan i måndags kväll. Storaryster har gjort sin prao där, och samtidigt kunnat träna i ridhuset vilket såklart är oslagbart vid den här årstiden.

De har bl a hunnit med att gå dressyr för Ulla och hopplektion för Ullis, en del egen träning och uteritter tillsammans med ridskolehästar.

Mellan jobbarpassen - såklart!

När vi sen hämtade honom vid 18.30-tiden ikväll gör han samma sak som när vi åkte dit: bara trampar rakt upp på transporten utan den minsta tvekan.

Underbart - och det är bara förnamnet!

Borta bra men hemma bäst - Prins Edwin blev glad över att komma hem igen, och blev jätteglad över att träffa Wille (som nog haft det lite ensamt när Edwin stått på TIRK) och det var ömsesidigt.

Nu känner jag verkligen vad rätt vi gjorde när vi köpte Edwin. Jag kan säga att jag verkligen undrat många gånger om vi gjorde rätt. Men första gången jag såg Edwin var jag så övertygad: Honom ska vi ha! Och efter att vi sett honom så var det egentligen aldrig aktuellt med någon av de andra hästarna vi tittade på. Ingen kunde jämföra sig med Edwin. En D-ponny - och ändå så mycket häst! Och det är sant - på både gott och ont. Den här hästen har ett huvud för sig - också på gott och ont, men mest gott såklart (med facit? i hand:)! Jag har ofta sagt att han är på tok för smart för sitt eget bästa, och det är sant och det är nog också den första hästen jag kunnat säga det om och menat det fullt ut.

Sen har det inte varit någon dans på rosor - Sofia har varit rädd,  hon har varit arg och hon har varit ledsen när han stökat med henne. Besviken på honom och arg på mig (som envisats med att köpa honom:). Och jag har envist hävdat att den här hästen kommer att kunna lära dig saker som ingen annan kommer i närheten av! Och det står jag fast vid fortfarande. Han var helt klart överkurs när vi köpte honom, men NU börjar Soffi & Edwin synka ihop sig och det är helt kanon! Till Soffis stora glädje - och till min!

Så - kanske jag fick rätt till slut ändå...?!

Ikväll har vi kört upp Edwin till TIRK. Utan så mycket som en aningens halvhalt trampade han raka vägen från stallet - utan omväg och utan att passera gå! - rakt upp på transporten utan att blinka! Lugn som en filbunke dessutom. Det är då man nästan får en klump i halsen av lycka... igen.

Anledningen till den tillfälliga flytten är att Storasyster gör sin prao på TIRK måndag till torsdag, och då får han följa med så hämtar vi hem honom igen på torsdag.

Vilken lycka för både henne & Edwin! Nu blir det träning i ridhuset på ledig tid!

Här en sommarbild på Prinsen:

Det är inte utan att man längtar lite till sommaren när man ser det här gröna fina...

Idag har vi lastat Edwin och åkt till ridhuset för lite egenträning.

Så himla kul och så enkelt allting blev när lastningen löste sig! Så Soffi & Edwin tränade nästan en timme i ridhuset på eftermiddan, och Lillasyster, Sambon & jag tog en promenad med hundarna under tiden.

Fullt ös - men inte medvetslös :)

Och så tog Ässi vårens (?) första dopp (eller vad gör man inte för en pinne?):

Sen tillbaka till ridhuset lagom för att se Soffi & Edwin avsluta, och det såg riktigt bra ut! Så roligt - det här kommer vi att göra om!

Ikväll har vi lastat Edwin. Vi riggade linor för säkerhets skull, men vi behövde inte använda dem (det behövde vi inte när Bengan & Ulla var med heller, det vara bara som att när han såg linorna så resignerade han... drog en djup suck och knallade in i transporten... och tyckte förmodligen att vi var pest!). Sofia gick in med honom och när han försökte backa ur (för det försökte han ju såklart...) så smackade vi lite bakifrån bara och satte fast den nyinstallerade bommen - så stod han kvar! Och så upp med luckan. Inga problem alls, han var inte ens stressad (och inte vi heller - den här gången:). När vi sedan släppte ner luckan så lät vi honom gå mot bommen några gånger, så han känner att det är stopp, och det köper han hur bra som helst! Två gånger, in och ut, och lät honom stå en stund. Och bara grimma och långt grimskaft... vi tror nästan inte det är sant. Lugnt och fint, och jag blir - återigen - nästan rörd över hur bra det går:)

Och både Sofia och Edwin var märkbart lättade när det var klart för denna gång:

Idag har tjejerna tagit sig en ridtur efter skolan. Och hundarna fick följa med.

Lillasyster på Prins Edwin och Storasyster på Lille Wille. Lillasyster vägrar nämligen att rida Lille Wille, som kan vara både vrång och tjurig om han inte får som han vill...

Men han får en kram av Storasyster efter ridturen, så det har nog gått bra idag.

Nu är den hela bakbommen hemma, med ett "snabb-boxlås" i ena änden så vi inte ska behöva hålla på med någar haspar eller sprintar eller annat. Eftersom vi vill att det ska gå snabbt att få på bommen ska det också vara ett snabbt lås och inga sprintar som vi har idag.

Nu ska grejerna skruvas fast i transporten, sen är det bara att prova och prova och prova igen! Återkommer med resultat.

Bilden är inte vår transport, men så här kommer resultatet att bli med nya hela bakbommen:

Idag har vi ägnat oss åt lastträning med Edwin. Vi har under hösten lasttränat och lasttränat, mest för att få honom att gå in i transporten med bara grimma och grimskaft, helst på grund av förtroende för oss och utan en massa tvång.

Och visst, det har givit resultat, det har inte varit några problem att få honom att gå in i transporten - kruxet har bara varit att han vill ut i 140 efter 10 sekunder. Vi har gått in och ut och in och ut och så långt har det gått bra. Vad vi har vunnit har varit att han är lugn och totalt ostressad, men vi har ändå kört fast och inte riktigt vetat hur vi ska komma ifrån det här att han slänger sig bakåt, eller åtminstone har bråttom ut, när HAN vill.

Ingen har velat stå bakom och slå upp luckan, för det är ju lite kraft i en häst med halvpanik :)

Men - idag skulle vi få lite hjälp av både Soffis tränare Ulla och så hennes kompis Bengan. Innan de kom red Soffi så Edwin skulle vara lite trött, och sen började vi lasta lite själva - det är säkert två månader sen vi lastade själva sist - och det var som vanligt inga problem att gå på, bara att lägga grimskaftet på ryggen och klappa honom i baken så var han inne. Och lika fort ute igen.

Bengan började med att titta hur vi gjorde, och fastslog snart att Edwin var lugn och sansad i situationen och samtidigt vinner varje gång - för att HAN själv bestämmer när det är dags att gå ut. Vår transport är ett Ume-släp av standardmodell, med mellanvägg (som Edwin inte har åkt tidigare) och två bommar, en för varje hästplats (som Edwin inte heller åkt med tidigare, endast luckan om jag förstått saken rätt). Bengan tyckte vi skulle prova hans transport istället, som var lite mer "skräddarsydd", dvs hade en helbom bakom istället för två korta. Han stack och hämtade sin transport, och under tiden fick Edwin en stunds vila i transporten och vi andra drack kaffe och värmde fossingarna :)

Och - tro det eller ej - med Bengans transport, linor (endast som hot) och bom har vi lastat i och ur och i och ur med bom på och av och lucka upp och ner oräkneliga gånger. Allt har gått lugnt och fint tillväga, Edwin har accepterat bommen och haft respekt för att den sitter där och väntat fint på att vi ska öppna. Bengan och Soffi åkte en sväng också med honom, och det hade gått jättebra.

Och jag kan säga att både Edwin, Soffi & jag kommer att somna ovaggade ikväll... och väldigt, väldigt nöjda.

Bamsetack till både Bengan & Ulla för all hjälp! Nu ska vi bara fixa en hel bakbom - sen är vi on the road :)

Förhoppningsvis...