Idag har vi haft besök av traktens veterinär som vaccinerat vår vackra Prins Edwin, och som lyssnat lite på den elaka hostan som han fått nu i höst.

Edwin uppförde sig så exemplariskt och var ett jättetrevligt exempel på hur en alldeles vanlig ponny i sina bästa år kan uppföra sig:)

(Han har inte alltid varit så trevlig mot vår vän veterinären... nämligen...)

Förmodligen beror den elaka hostan på dammigt hö vilket innebär att vi börjar med att ge lite pulvermedicin och att inte bara vattna höet, utan t o m dränka det innan vi ger. Vi provar, och blir han inte bättre får vi nog fundera på att övergå till hösilage.

Så här vacker är han, vår ponnyprins, dock under en tidigare ägare:)

Tänkte skicka en vinterhälsning från Bollnäs till alla er hemma på landet. Jag har det bra här - även om jag såklart kunde önska att jag skulle få lite mera mat:)

På dagarna är jag dagmamma åt en busunge som inte ens är ett år än, och som min nya matte har döpt till Min Pojkvän (vilket namn, va?) och att hålla ordning på honom tar både tid och kraft, kan jag lova. Sen får jag komma ut på promenad lite nu och då också, och det gillar jag väl rätt bra, även om jag gärna vill vara tillbaka till lunchtid. Ja, så man inte missar nåt, tänkte jag. Mat, alltså.

Här i väntan på lunch:)

Ibland får jag åka transport och leka ridskolehäst i ridhuset när nån av killarna ska rida. Det tycker jag är rätt kul. Det händer också att ridläraren har godis i fickan, och eftersom mitt luktsinne är rätt så bra så brukar jag märka det ganska snart...

Häromdan fick jag vara med i luciatåget - och det är nog en ära, tror jag, för det är inte alla som får det. Det tyckte jag var rätt kul. Visst var jag fin?

Med tomteluva och allt...

Jag längtar inte hem så mycket, jo kanske lite efter Edwin då. Ni kan väl hälsa honom från mig och säga att jag kanske dyker upp igen framåt sommaren...

Många vintriga gnägg från Titti i Rengsjö:)

Idag har vi varit på TIRK:s årliga julshow!

Vilket fantastiskt jippo och vilken show! Tyvärr laddade kameran ur nästan på en gång och mobilkameran är inte riktigt vad den borde:( så det blir inga bilder - än.

Maskeradhoppning med bl a Pirates of the Caribbean, Zorro, Hockeyspelare och Julgranar, Silverängeln (fantastisk uppvisning med facklor & ljussatt häst och underbar sång), Luciatåg med tomtar, Kadrilj, Voltige, Sketcher & Shower i alla former med en fantastisk inlevelse. Och så var TBK där och visade upp agilityn, så Soffi & Fia var med i tomtelaget (två lag som körde stafettävlingar), också jättekul att se.

Efter dryga två timmar i ridhuset var vi mycket nöjda och  rejält nerkylda och åkte hem och drack lite glögg och tände en brasa!

... är det mycket av, här ute på landet.

Pannlampa på, reflexer på häst och ryttare & ut i skogen. Snön gör att det blir mycket ljusare och behagligare, trots att det är mörkt ute.

Ikväll fick Lillasyster den äran att ta Prins Edwin på en tur, Storasyster var lite mör i kroppen efter att ha blivit avslängd av den lilla busponnyn Wille igårkväll... Han Wille inte;-) - hahahaha...

Tur hon inte gjorde illa sig på riktigt iaf.

Hund & hästpromenad en disig novembereftermiddag.

Sofia & Prins Edwin framifrån...

... och ur ett rumpperspektiv:

Tänk att såna här dagar har sin charm ändå, trots att allt bara är grått, grått, grått... Eller också intalar man sig det bara för att man är tvungen att gå ut oavsett vilket väder det är?

Så är det att vara hundägare.

Idag, den 3 november, har Hubert namnsdag.

Min allra första egna skötarhäst hette Hubert och var en stor och ståtlig nordsvensk hingst, stickelhårig fux med vit bläs och vita strumpor. Han var bara 3 år när vi träffades första gången, och otroligt vacker, tyckte jag som då precis gått ut 6:an...

Hubbe hade en hingstkompis som hette Belle (nu blir jag nostalgisk;-) och var fux med strimbläs, också jättefin. Jag och min kompis Linda red dessa hästar i ur och skur, med gummibandshjälmar;-) och utan skyddsvästar (sånt fanns inte på den tiden;-). Vi åkte hem från skolan varje dag och sen raka vägen till våra älsklingshästar... vi åkte av med jämna mellanrum så det visslade om det, men upp igen bara, skam den som ger sig...

Belle slutade sina dagar tidigt pga en korsförlamning, och Hubbe såldes senare till södra Sverige... och jag var otröstlig...

Tänk att han har en plats i mitt hjärta fortfarande, trots att det här är mer än 30 år sen...

Idag var det så dags för hoppträningens andra dag. Idag var det hinder av varierande karaktär. Alla fick börja med att hoppa ett hinder, sen utökades serien och till slut skulle då alla få hoppa bana.

Och Edwin bara gör allt som Sofia ber honom om. Jag trodde knappt mina ögon. Han är cool och samarbetsvillig och leker ridskoleponny. Han vägrade inte på något hinder - hemma vägrar han totalt om det är så att en bom är lagd åt  ett annat håll än förra gången, och protesterar hejvilt mot såna förändringar;-) - vad han gjorde var att väja undan för ett hinder, men det var nog inte bara Edwins fel...

Helt suveränt - med våra mått mätt, då vi vet vad vi brukar ha i tyglarna - och vi kan bara inte förstå hur det gått till?

Vi lyckades få med oss Clara på träningens andra dag, men hon var mest sysselsatt med att mata stallets katter med torkad blodpudding...

Sen skrittade vi hem i lugn och ro, och Wille var överlycklig när Edwin kom hem och Edwin blev också glad att se sin nygamla kompis.

Och lugnet lägrade sig åter på den lilla gården på landet... och allt var som förut...

På höstlovet skulle det vara hoppträning i dagarna två på ridanläggningen här strax bredvid. Sofia ville vara med på Edwin, och jag försökte - på mammors vis;-) - avråda, mest för att jag vet hur knepig han kan vara... och för att jag var rädd att Soffi skulle bli döbesviken om eller när han skulle börja dumma sig. Men hon stod på sig - och lyckades driva igenom det. Så igår em red hon upp Edwin till gäststallet vid ridanläggningen, och jag cyklade med. Det gick över förväntan. Han var mycket lugn och sansad, vid ett tillfälle blev han lite orolig då vi hamnade mitt i ett polistillslag med spinnande polisbilar och påslagna blåljus - men det var väl fullt förklarligt...

Inatt stod han i deras utestall, tillsammans med en Pärlan, en ponnyflicka i samma storlek och färg. Och så har han fått en egen liten rasthage där han kan se vad som händer i det stora stallet.

Idag var det så dags för det första passet, 9-15. En del stalltjänst och teori ingick, och så delades ryttarna in i 2 grupper för att träna markarbete under dagens ridpass. Sofia & Edwin kom i grupp 2, och jag var där - såklart.

Och blev så glad.

Edwin har uppfört sig så bra så jag tror inte det är sant! Och Sofia har varit så lugn och fin med honom - och tillsammans har de gjort det jättebra! Tränat trav över bommar i olika kombinationer och olika steglängder, hoppat sockerbitar i galopp och bedömt avstånd, ökat och minskat antal galoppfattningar emellan, bla. Jag har nästan inte trott mina ögon, så himla bra gick det. Å vad kul!

Och innan vi skulle börja berättade Natta, instruktören, att en av tjejerna i stallet tidigare skulle hoppa Edwin (i ett helt annat sammanhang) och att hon aldrig mer skulle göra om det, då hon hade åkt av honom med dunder och brak och dessutom gjort sig illa...

Och så var han så lugn och fin, vår strulponny.

Och Sofia - vilken tjej! Vilken tur att hon stod på sig mot mamma och drev igenom det här - när det har gått så här bra.

Imorgon är det dags för del II...