Ja, då är det dags för fånghästarna att ha en eländestid igen.

Stackars lilla Wille har ju fång sedan några år tillbaka, och han börjar känna av det nästan innan gräset ens hunnit upp i backen.

Igår kunde han knappast gå, stackars liten, så han fick stå inne hela dan och äta torrt stråhö och vila. Idag har han fått gått ut halva dan, var något bättre i tassarna än i går.

Vi behandlar med en box full med mjuk torv, torrt stråhö, hovslagare var 4:e vecka och METACAM, som vi inte klarar oss utan när det är som värst.

Lillepluttskrutt. Hoppas det ger med sig snart.

Det är aldrig roligt när djuren har ont...

... hemma på volten ikväll. För favvistränaren Ulla - kunnig som få och fantastiskt pedagogisk. Jätteroligt att se - varje gång!

Instruktioner som ger resultat:

Ikväll med tyngdpunkten bl a förvänd galopp. Och lydnad. (Som alltid:)

Men det tar sig, riktigt riktigt bra!

...har Sofia och Edwin ägnat sig åt idag. Med kompetent hjälp.

Lite framridning:

Sofia behöver verkligen någon som backar upp henne rent mentalt när Edwin börjar ifrågasätta saker och ting - vilket händer ibland, faktiskt:).

Han visar det genom att bryta ut framför hinder, gå emot skänkeln etc etc, tills han förstått vem det är som bestämmer. Då tycker han ändå att det är helt ok. Och flyger fram över hindren...

Här banpersonal - behövs verkligen - och tränare:

 När han insett vem som bestämmer är det inga problem... (nästan:)

Efter en riktig hårdkörning fick de betyget godkänt, efter en del strul i början gick det riktigt bra. En självkänslehöjare för både häst och ryttare.

Sen gäller det också att hålla tungan rätt i mun, såklart:)

Idag var Sofia och jag uppe med tuppen - frivilligt! - för att titta på dressyrtävlingar för stora hästar på vår lokala ridklubb.

Både vår vän Hurris var med och tävlade, den fantastiska arabkillen som stod här hela förra sommaren, och Madde - Edwins ex-matte - med sin lånehäst Rembrandt.

Båda ekipagen var jätteduktiga, och alla andra ekipage också för den delen, helt suveränt jobbat av samtliga. Holy moses, bara att komma igång banan skulle jag tycka var överkurs...

Man lär sig mycket bara av att titta på andra, och ffa genom att tjyvlyssna på domarkommentarer!

Här Hurris - lika vacker nu som då:

Och så Madde på Remmen - också en mycket stilig häst, och väldigt mycket häst också...:

Snygga va?

... i nya grimmor. Njuter av vårsolen. Spritt nakna. Busar och gnabbas och leker i paddocken, då delar av våra hagar fortfarande står under vatten:

Ser det ut som om jag bryr mig? - säger Wille:

Idag har hästarna fått gå i paddocken pga att vi vill att vattnet ska få sjunka undan lite i hästhagen.

Edwin - the king of paddocken - nyrullad och vacker:

Och så Wille-bus:

Häst-bästisar:

Vad tittar du på?

Då var det dags för Soffis & Edwins första hopptävling, en klubbtävling på den lokala ridklubben. Så spännande. Soffi hade en kompis här sen igår, en erfaren tävlingsryttare som var med och coachade. Skönt tyckte jag, som vaknade för fem i morse, nervös så jag mådde illa. T o m värre än när jag ska tävla hund själv...

Iväg till ridklubben, och framhoppningen gick mycket bra.

Trots många ekipage och mycket rörigt på framhoppningsbanan lyckades Soffi bygga en bubbla kring sig och Edwin och lyckades fokusera på sin häst och sin ridning. Framhoppningen gick fint, ingen vägran. Så var det då deras tur i ridhuset, och de hoppade hela banan i Klass 1 utan ett enda fel. Lugnt och sansat och mycket kontrollerat. Verkligen jätteroligt!

Så skulle banan byggas om och Edwin fick lite vila och mellis under tiden.

Under framhoppningen till Klass 2 visade det sig att han vägrat FYRA gånger på en oxer - och utan att ha kommit över var det Edwins tur i ridhuset. Det första hindret blev ekipagen erbjudna att provhoppa innan tävlingen började, så också Edwin och Sofia, och jag vet inte hur många gånger han vägrade. Kruxet är att när Edwin vägrat, sätter det sig ofelbart hos Soffi och hon förväntar sig att han ska vägra. Och vad gör han? Jo, vägrar - såklart. En hel massa gånger. Och Soffi blir försiktigare och försiktigare. Men hon fick över honom till slut, och de hoppade banan jättefint - tills de kom till det tredje näst sista hindret som var ett svart/vitt plankhinder. Då var det dags igen. Han vägrade ut sig - tre vägringar - på det hindret, men hon fick möjlighet att få över honom innan hon gick ut, och faktiskt, när hon ilsknade till (vilket hon borde gjort långt tidigare:) så rättar han sig direkt och hoppar så lydigt!

Så summarum under denna dag gick det både bra och mindre bra, men för att vara första tävlingen är vi alla nöjda. Bara att ha genomfört den! Behållningen var att Soffi kunde fokusera på sin Edwin och rida honom kontrollerat, och minuset var att hon behöver lära sig tala om vem som bestämmer när det gäller, att ilskna till - helt enkelt.

Nu blir det mera hoppträning framöver!

Här film på Soffi & Edwin i Klass 1:

Ikväll blev det ridhuset en sväng igen, markarbete och lite hoppträning.

Det går lite si och lite så - mest beroende på att Storasyster emellanåt får för sig att Prins Edwin inte ska hoppa och omedvetet tar ett hårdare tag i tygeln - och naturligtvis hoppar då inte Prins Edwin!

Men sen gick det bra. Bommar och hinder i rasande fart:) så alla var nöjda och glada när allt var klart!

Snygga va - på lånad bild:)