... har idag fått vandra över regnbågsbron, och betar nu på gröna ängar ovan molnen. Hoppas vi.

När vi träffade honom i Sundsvall hösten 2010, var det verkligen

Love at first sight.

Vi hade aldrig sett maken till vacker häst - en maffig svartskimmelskäck med ett blått öga,

och med massor av pondus.

Han har varit till stor glädje för oss alla, i både hopp och dressyr, och självklart en toppenkompis på skogsturerna...

Vi hoppas nu att du galopperar på gröna ängar utan smärta.

Och vi saknar dig så   .

Finaste Lord of Dance - vila i ro.

... har vi sålt idag.

Till en förbipasserande norrlänning som besökt Elitloppet på Solvalla. Hon kom förbi - efter att ha sett transporten på en blocketannons i sin mobil   - och köpte den på stående fot och tog den bums med hem till Umeå.

(Lite roligt är det, efter att vi satte ut annonsen på släpet i fredags, är det TRE Ume-bor som har ringt och vill köpa. Man är lojal med sin hästtransporttillverkare, tycks det...)

Kände ändå en liten tagg i hjärtat när hon åkte norrut med vår transport.

En epok i vårt liv håller på att ta slut. Hästepoken. Eller åtminstone ta ett uppehåll.

Finaste Prins Edwin har flyttat hem till Madde och finaste Lord of Dance väntar på sin himlafärd.

Och nu har också transporten åkt hemifrån.

Var sak har sin tid, som jag ofta säger i jobbet. Och det gäller ju på många plan.

... blev igår utdömd av veterinären på ATG Kliniken i Gävle.

Och vi är så ledsna.

Vi har sedan i februari gått på hälteutredning med honom i Gävle. Detta på grund av en orenhet i gången som visade sig ju bättre han artade sig i dressyren, på specialidrotten för Ulf Lind.  Det var  också han som rekommenderade oss att se över honom, därför att ju bättre han gick, desto mer markerade han.

And here we are.

Han har dessutom förmodligen ont, säger både vår veterinär och vår hovslagare, och därom är vi överens.

Ingen häst - eller annat djur - ska behöva gå och ha ont. Inte i våran ägo i alla fall. Och inte om man vet om det.

Så, nu fick han följa med hem och beta på gröna sommarängar den tid han har kvar hos oss.

Kärlek   .

Fina fina Lorden. Här i sin glans dagar.

Detta  måste vara den absoluta baksidan av att ha djur.

Men hur skulle man nånsin kunna låta bli?

... har idag lämnat oss för att återvända till sin förra ägare Madde,

och där få njuta av de sista ljuva åren.

Avsked är alltid jobbiga, trots att var sak har sin tid.

Edwin är en fantastisk ponnypojke, full av personlighet och integritet.

Han har lärt oss massor, både om hästar, om  honom och om oss själva.

Vi är så tacksamma över att våra vägar möttes, och att vi fick vandra tillsammans under några år.

Hoppning med Sofia...

... och midsommarmys med Clara.

Nu återvänder han till Vettsta, där han stod från början, och får förhoppningsvis dela hage med en sedan den tiden gammal god vän.

Vi önskar honom allt gott, lata sommardagar i stora beteshagar, massor av mulpussar och morötter.

Saknaden är stor (och just nu alldeles überjävlig), men vi kommer och hälsar på.

... har under veckan som gått varit på uppföljning på ATG-kliniken i Gävle.

En snäll och duktig pojke som inte tycker om sprutor. I alla fall inte i benen. En eller två går bra, men sen får det räcka, tycker Lorden.

Efter att ha ätit Metacam en stund och sedan vilat var det i veckan dags för återbesök. Vi fick - efter många timmar, röntgenplåtar och böjprov - åka hem med en kur Cortison och rekommendation om fortsatt vila.

Så får vi se var det leder.

Puttispojken våran...

... har vi varit idag. Med fina Lorden, som går orent på ett ben.

Som Uffe (Lind) sa, förra veckan: Ju bättre han går - desto mer markerar han.

Och det lät ju inte bra. Tyckte jag och ringde ATG-kliniken i Gävle och frågade om vi fick komma.

Och det fick vi. Idag.

Här i gästbox, i väntan på sin tur:

Jobbigt, sa Lorden, med böjprov hit och böjprov hit. Och blev lite trött. Men när veterinären tog fram stora bedövningssprutan och skulle börja bedöva i lederna, då sa han IFRÅN. Varken lugnande eller brems fick honom att vilja samarbeta när det gällde detta. Så - kontentan blev att han fick vila ut i oförrättat ärende i en gästbox (medan vi drack kaffe och åt små chokladbitar:) och blev istället ordinerad en kur Metacam, vila i några veckor och ett återbesök i slutet av mars.

Så det blev till att åka hem och vänta på räkningen och recept på Metacam. Så hoppas vi att han piggnar på sig.

Säger jag, som knappt kan se att han går orent. Det ska nog ett vant öga till det.

Nu håller vi tummarna för att detta funkar.

... har Sofia och Lorden varit ute på idag. TIRK, såklart.

Lorden var inte speciellt samarbetsvillig i snöyran när vi skulle dit, men utförde sitt jobb där så gott som godkänt med både Sofia och Vanessa, som tävlade varsin klass på honom. Båda hade varsitt stopp, tyvärr.

Kul träning både för tjejerna och för Lorden. Bara att ta nya tag och komma igen.

Det går inte att komma ifrån, att den hästen har ett huvud för sig. Ibland lite för mycket.

Men snygg som få är han... Och en baddare på att leda sin flock - och det är vi mycket tacksamma för.

... av hösilage har vi fått idag.

Inatt hade vi haft som lägst 3,7 grader här, hästarna hade faktiskt fått varsin pyjamas på sig inför natten. Lite ruggigt var det också i morse, 6 grader vid 6, sen steg det bitvis. Men det har känts idag att det varit lite vassare luft (som jag brukar kalla höstluften:).

Men nu har vi alltså laddat för hästarna om de vill gå in om natten...