Idag har jag ridit Natta för första gången. Å jisses vad stor hon var - tyckte jag. Hon är 1,59 så fasligt stor är hon egentligen inte. Men jag tvekade några gånger innan jag slängde över benet (ja, naturligtvis drog jag fram en pall:) och satte mig i den härliga westernsadeln. Fick en släng av svindel och tyckte att jag satt väldigt högt upp .

Men - väl där var det en underbar känsla! Så härligt att rida, det var längesen sist kan jag säga. Har hoppat upp och hyfsat till Edwin nån gång, men annars är det många många år sen jag red.

Jag satt med ett leende som gick från öra till öra, kan jag lova. Och faktiskt, det är lite som att lära sig cykla, när man en gång lärt sig det, så sitter det. I det här fallet ridningen. Balansen kan det nog vara lite si och lite så med, med annars...

 Precis hur kul som helst, det här hoppas jag få möjlighet att göra ofta!

Kruxet är att Johnny också red en sväng efter mig, och risken var väl att han tyckte det var lika roligt...

Kul att leka cowboy tyckte han !

Och Natta, ja hon var helt underbart snäll. Vilken häst! Hon stod så fint medan vi flyttade pallen hit och dit och tvekade och strulade. En riktig goding. Tack Natta, för idag. Det blir flera gånger!

Sedan i torsdags har Edwin fått gå i en egen hage. Titti och Natta har fått gå tillsammans i en egen hage. Titti har helt klart varit påverkad av det som hände under torsdagen. Hela fredagen stod hon under ett träd och deppade, och såg jätteledsen ut. Natta har knallat runt i hagen och ätit gräs. Edwin har varit helt obekymrad. Och själv har jag varit mycket bekymrad över hans totalt oväntade frispel på Titti (och Natta).

Så pass att jag kontaktade en homeopat-tjej med lite annorlunda gåvor, som lovade komma ut och titta till honom under november. Det dröjer några veckor till innan hon har möjlighet att komma, men jag lovar att återkomma med en fullständig rapport när hon varit här.
Det första hon frågade var om han möjligtvis kunde ha en hjärntumör? Eftersom det var ett helt irrationellt beteende, en sådan överreaktion och ett sånt gräsligt raseri - utan till synes någon som helst anledning. Ensam valack med två vackra ston i en hage - och han ska bete sig på detta viset? Även om han skulle ha ont någonstans så borde han inte bete sig så här, det är absolut inte ett vettigt beteende.

Och det känns så sorgligt, för nu är han ju samma gamla Edwin igen. Som han alltid varit mot oss.

Som tur är har vi många människor att vända oss till, och det har vi gjort. Tyvärr kan ingen ge oss någon ledtråd så här långt, men idag kom Edwins förra ägare Madde upp och hälsade på, och tittade igenom honom och red, för att känna om hon kunde märka något som var fel. Men icke. Förutom lite stelhet i nacken och i höger sida och rekommendationer om att stretcha så tyckte hon inte att det kändes som att han har ont någonstans. Däremot gick han jättefint med henne när hon jobbade honom på volten och det var roligt att se.

Men jag står lika frågande nu som förut - vad var det som hände? Och kan det hända igen?

... och jag är så bedrövad. Idag gav Prins Edwin sig på våran lilla prinsesshäst Titti i hagen, så till den milda grad att jag trodde att det slagit runt fullständigt för honom.

De har varit så tajta sen den dagen vi flyttade hit - Edwin och Titti. Under förra året var Titti utlånad till Bollnäs, och då tog vi hem Shettis-Wille istället (som inte finns mera). Men så kom Titti tillbaka i somras, och lyckan var gjord för Edwin. När vi nu tog hem Natta har det funkat förvånansvärt bra, trots att Edwin & Titti är så tajta. Och trots att jag inte har några bra erfarenheter av att ha tre hästar i samma hage . Frid och fröjd. Tjolahopp.

Tills en dag i slutet av förra veckan när vi ska ta in hästarna, och upptäcker att Titti har blodiga bett över hela kroppen. Och begriper ingenting. Natta? Nej, säger Natta-exmatte, det finns inte på världskartan!

Några dagar senare - i början på den här veckan - tar vi in hästarna till kvällen, och upptäcker att Natta har blodiga bett över hela kroppen. Titti? Naej, hur har hon nått upp? Vi förstår ingenting.

Och i hagen har allt varit lugnt. När vi har sett och varit hemma.

Att det skulle vara Edwin - ja, det har inte funnits för någon av oss...

Men idag - innan vi skulle åka till Uppsala - kommer lillasyster rytandes ner från övervåningen: Edwin anfaller Titti!!

Och som han anföll! Ingen av oss trodde våra ögon! Han jagade henne, bet sig fast - och hängde fast - i skinnet på henne, han slet bitar ur pälsen på henne och drog omkull henne i hagen och gav sig inte ändå. Fullständigt rasande. Och Titti försökte bara komma undan - fullständigt skräckslagen. Flydde för sitt liv.

Vi slängde på oss stövlar och rusade ut. Han var inte ens kontaktbar, han bara sprang och högg och högg så mycket han orkade. Vi öppnade staketet och fick ut Titti, och hon var nästan som i chock, bloden rann ur bett över hela kroppen och på ena örat, svetten rann om henne och hon bara skakade. Sofia gick med henne, och gick och gick, tills hon lugnade ner sig, och då tittade vi igenom såren och tvättade och smörjde. Lilla skrutteponnyn. Så rädd.

På med täcke och STOR tuss med hö, så fick hon stå trygg i boxen.

Edwin - ja han åkte ur hagen med ett buller och jävla bång så jag kan lova att det hördes nästan ända fram till Köpingen. Svetten rann i floder om honom också, bloden rann längs benen (hade gjort sig illa när han jagade över stock och sten), sen åkte han i fångfållan (liten hage med stampat jordgolv, tillika skamvrån:) så det visslade om det.

Och Natta, ja hon förstår ingenting. Och inte vi heller. Absolut ingenting. Mer än att han får gå ensam nu, för så här kan vi ju inte ha det. Det känns som att det har slagit runt fullständigt - för det här kan väl inte vara ett sunt beteende? Någon som vet, och som har hört om något liknande någon gång, får så gärna höra av sig och berätta.

Så här såg han ut när han var snäll. Nu vet jag inte vad som har hänt.

Och det värsta är att tanken slår mig att vi kanske inte borde ha djur? Först Ässi, och nu också Edwin.

Hur kan sånt här hända?

Dagen har ägnats åt att prova liten westernridning på Natta på volten. Jätteroligt, säger båda tjejerna. Och Natta ställer bussigt upp. Behöver nog inte jobba så jättehårt, om jag känner tjejerna rätt. Skritt och en del trav.

Och vilka fina westerngrejer vi fick med när vi köpte sadeln. Paddar och filtar och värsta tränsen. Och Natta blir så vacker...

Än så länge har vi inte provat de delade tyglarna, har en känsla av att det blir lite för mycket på en gång...

... var det för Clara och Natta idag. Med ridningen. Gick så bra, började på volten, att känna sig för. Nemas problemas. Soffi var med på Edwin, såklart.

Sen red de ut en sväng alldeles själva innan det var de var riktigt nöjda.

Så härligt. Sken som solar allihopa. Pyssel och pussar, sen utsläpp i hagen.

Edwin undrar varför i all världen strömmen är på?

Och flocken är åter samlad:

... bilder kommer här. Clara har fotat vår nya vackra familjemedlem.

Just nu går hon mest och gör sig hemmastadd. Sen igår har vi alla hästarna tillsammans i en av hagarna, vi började mjukt med lite inskolning. Några timmar om dan, när vi var hemma och hade koll. Edwin markerade på bums (utan att vara alltför elak, bara genom något märkligt vallnings-beteende:) att HAN och TITTI är EN flock, och dit hör INTE Natta . Men Natta, hon är en cool tjej och gjorde ingen stor affär av det. Hon provocerade inte något, utan gick på behörigt avstånd och betade medan Edwin och Titti gick så nära, så nära. Och nu har hon fått närma sig flocken så nu går alla på samma avstånd. Härligt att se. Hon tycks också vara ett under av social kompetens. Eller kanske lågrang:)? Spelar ingen roll vilket, bara det funkar i flocken.

Hursomhaver, vacker är hon, och trevlig.

Här i helfigur, nyrullad i leran med rent täcke. Glad matte?!

Och så lite westerngrejer, som vi köpte till:

Urläcker westernsadel - känns som en raritet...

Med sadelknopp för lasso, såklart:

Och så tränsdetalj - vilka fina grejer:

... som vi kallar Nathalie, har fått tagit det lugnt idag. Hon har fått gå i en egen hage, och Edwin och Titti i en annan, men på lagom titt-avstånd. Det har gått lugnt och fint tillväga. I stallet står hon i mittenboxen, mellan Edwin och Titti, så de har hunnit bekanta sig lite.

När vi kom hem från hopptävlingen idag, så släppte vi ihop allesammans. Det gick bra, men Edwin hade en tendens att gå emellan Natta och Titti, tyckte inte riktigt att Natta tillhörde hans flock så här på en gång. Så han har styrt upp tjejerna med järnhand, men utan att vara dum. Bara gått emellan och puttat ut Natta lite. Hon tycks inte ha haft några bekymmer med det, hon har gått 10 m ifrån och betat i lugnan ro bara.

Cool totto.

Sen var det pyssel i stallet som gällde, rykt och kam och krats. Hon älskar att rulla sig i leran, men nu är hon fin igen till natten. Ja, de andra två också, naturligtvis...

Idag har vi varit på hopptävling i Gimo, med family Smahl och deras vackra hopponny Hickory, som Soffi har förmånen att få rida och tävla tillsammans med Rebecca. Så roligt, men det höll på att ta en ände med förskräckelse redan från början. När vi skulle åka hemifrån och kom ut på landsvägen var det rena isgatan. Ett tunt lager våt vägbana som frusit till is - av värsta sorten! Vi åkte knappt en km och fick försöka stanna på en busshållplats - hela ekipaget bara kanade. Som tur är har pappa Smahl en STOR bil med fyrhjulsdrift, så det blev till att pausa lite, lasta ur häst och haka av transport och byta bil. Och fram kom vi, om än alldeles mycket senare än vi tänkt oss efter att ha fått åkt i 50 km/tim nästan hela vägen. Rastpaus:

Lite pirrigt var det allt, när man inte har någon större vana eller rutin från hopptävlingar. Som tur är har familjen Smahl världens rutin på det här, så vi kunde pusta ut. Sofia började i 80 cm Clearround och gick felfritt med bussiga Hickory - och fick hämta ut en rosett. Lyckan var total:

Sen var det då Rebeccas tur, och hon hoppade 1 m, vilket han också gör kanon. Idag vägrade han dock två gånger på hinder nr 2, som var lite otäckt (eller vad det nu var), med röd-vita lådor under bommarna. Efter detta gick han som en dans över resterande hinder, som var både höga och breda. Men någon placering blev det tyvärr inte idag.

Jag tror ändå båda tjejerna var nöjda när vi åkte hem.

Och Hickory, ja han var ju dagens hjälte. Vilken trevlig och sansad häst:

Tack för idag, alla inblandade. En jättehärlig dag, mycket hästar och massor med frisk luft!