... blev avbruten av att Edwin började halta - helt plötsligt. Och rejält. Eländigt som f*#n rent ut sagt - men vad gör man?

Sofia och Vanessa hade anmält till en tvådagarskurs med Ulf Lind på TIRK, Vanessa skulle rida Edwin idag och Sofia i morgon.

Vi lastade - gick helt suveränt in i transporten, vår Prins, inte en tvekan! - och åkte upp till ridhuset, var där i god tid så Vanessa hann värma upp lugnt och under lång tid.

När sen halva lektionen har gått så börjar Edwin helt plötsligt halta på höger fram, och det blev bara värre och värre. Så det var såklart bara att avbryta, lasta in och åka hem. Och känna och klämma, stretcha och lägga på liniment och linda.  Och pussa mule, såklart, och trösta med morötter.

Och det hade ju Edwin inget emot...

Så nu får vi se hur han ser ut imorgon, om det öht kan bli någon Uffe-träning imorgon kväll för Sofia. Annars är det vackert bara att skjuta på det.

För någon halt häst rids inte i den här familjen, kan jag lova   !

(Kruxet är ju bara att han ALDRIG är halt, vår vän Edwin. Mycket annat sattyg kan han ju hitta på, men haltar gör han bara inte. Jo, om han gjort illa sig eller sparkat på sig - men aldrig annars... Däremot hade han gått genom tråden i hagen idag, om det kan ha något med saken att göra?)

Så till i morgon rehabiliterar vi med mulpussar och morötter, så får vi se hur långt det räcker...  

... och en underbar sådan. Minus 17 grader i morse, man trodde inte riktigt sina ögon. Men det var sant. Och stor sol. Och vackert som tusan.

Frampå förmiddagen lyckades Sofia lura med mig  ut på en härlig ridtur i skogen, bland snötyngda granar och en alldeles bedårande vacker vintermiljö.

Livrädd var jag, ska villigt erkännas, det var flera år sedan jag red sist - och jag tycker fortfarande att Natta är så stor, så stor... Får en känsla av svindel så fort jag ska hoppa upp på henne... Men så otroligt snäll. Vilken häst!

Vi var ute nästan en timme, och Ässi var med och sprang i djupsnön, mycket förundrad över att matte satt på hästryggen. Vid ett tillfälle försökte hon till och med klättra upp till mig - och Natta sa ingenting!

När ridningen och hästpysslet var klart (morotspussar och mulpussar) kom hela familjen P med Falcon och hälsade på, så Falcon fick träffa brudarna i Rocknö. Det var nog en vidunderlig uppleveslse för Falcon, men han tog det mycket bra. En cool kille som blev djupt impad av Ässi, trots att hon domderade med honom...

Jätteroligt att träffas och hinna prata lite. Nu ska vi ju fira nyår ihop, så vi ses snart igen!

Ridhusträning idag för Edwin och Natta. Varsin riktig genomkörare fick de. Jag åkte dit och fotade lite. Ovan Natta i galopp.

Nedan också Natta...

... som också fick prova något språng över hinder:

Det tyckte hon var roligt. Mest bara för att se hur hon bar sig åt.

Natta har ju brallat en del och slagit bakut rätt rejält när tjejerna har ridit henne, och det har väl inte varit så kul alla gånger att sitta på henne när hon bär sig åt på det viset. Riktiga bocksprång och bakutsparkar, har det varit.

Nu har hon faktiskt, peppar, peppar, bättrat sig. Sofia red ut på henne själv för första gången igår (utan sällskap) och det hade gått jättebra.

Det bådar gott...

Edwin var också med, såklart:

Världens bästa ponnypojke - alla kategorier. Nåja, kanske inte hoppningen då:)

Strulgrålle, som ändå alltid står vårt hjärta närmast... 

... har våra hästar fått i veckan.

Mycket spännande, de reagerade oerhört på denna behandling. Måste nästan upplevas.  Jättespännande, tycker jag, som är öppen för alternativa behandlingar och annat hokus pokus.

Fick också veta en hel del matnyttigt om djuren - som jag iofs visste sedan tidigare - men fascinerande är det. Det här kommer vi att göra om!

Hästarna blev jättetrötta efteråt, och så även jag, som förmodligen också fick mig en släng av häst-healingen...

Vi åkte till Globen med den lokala ryttarklubben igår. Tjejerna och jag hade bokat resa sedan långt tillbaka. (Att det sedan skulle visa sig bli samma dag som Ässi skulle testas för Curt Blixt visste vi naturligtvis inte då. Lite laddat när såklart...)

För mig som aldrig tidigare ens varit på Globen, var ju det här ett jättejippo.

Vi började med att knata runt i Annexet, där häststånden haglade tätt. Ja, missförstå mig rätt - naturligtvis handlade det om försäljare av allsköns hästmaterial    och ingenting annat.

Kl. 17 sedan började showen - och vilken show! Fantastiskt1

Men innan vi kom så långt, skulle vi då upp på läktaren... och det var ingen rolig resa. När man har en god portion höjdskräck. Huvaligen. Hur jag från sektion B läktare 21 lyckades ta mig upp till rad 15 är för mig en gåta. Det innebär att vi satt NÄSTAN uppe i taket på Globen, och med tanke på att lutningen på trappa och bänkrader ner är rätt skarp, handlade första delen av showen av att luta sig tillbaka så långt det gick och fundera över varför i hela världen man inte har säkerhetsbälten på såna här ställen   .

Men - vartefter tiden gick vande man sig lite med höjden, sakta men säkert.

(Men nästa gång vill jag nog välja min plats själv. Och då blir det MYCKET närmare marken - jag lovar!)
Men att gå och köpa fika i pausen, där gick gränsen. Det var inte att tänka på... Inget spring upp och nerför trapporna i onödan, inte. Tjejerna sprang och handlade och fixade, men jag, jag satt där jag satt   .

Showen då, den var hur mäktig som helst. Arenan också, trots höjden.

Det var hoppning för B- och C-ponnier, det var 4-spannskörning, det var Pegasus, det var tomtar & hästar & stjärngossar, det var kändishoppning och det var Jean Francois Pignon, en fransk hästdressör med 6 hästar inne på banan samtidigt, som han fick till vad som helst bara med hjälp av en piska.

Fantastiskt att se.

   Nu pratar vi NH på hög nivå!

Och en massa mer.

Showen slutade vid 22, så klockan hann väl bli nästan 22.30 innan alla satt på bussen som vände hemåt igen. Kom hem vid midnatt - dötrötta. Och nöjda!

Kostade på oss en timmes flex och sovmorgon till tjejerna. Det behövdes.

Det här gör vi gärna om ett annat år.

Tack till TIRK som ordnade biljetter och bjöd på buss!

Idag kom Madde (Edwins x-matte:) hit igen för att drilla Sofia & Edwin. Sofia har legat sjuk i drygt en vecka, och är inte riktigt bra än, men hon kämpade tappert trots mattheten. Och kanske, kanske, hade det gjort lite gott att vila från varann någon vecka - för både häst och ryttare - för formen var en helt annan idag, mot tidigare.

Riktigt roligt att se, både häst och ryttare jobbade jättebra efter bästa förmåga och efter många goda råd och tips från Madde, som känner Edwin otroligt väl.

Här i trav...

... och här i galopp på volten...

... och här rider Madde igenom honom lite innan han avslutas:

Edwin fick jobba på bra, och fick stå inne och äta lite lunch någon timme och vila, innan det var dags att gå ut igen.

Titti, ja hon var överlycklig att bli utsläppt utan täcke, och så här såg hon ut efter 10 minuter:

Varken Natta eller Edwin kände riktigt igen den lilla vita prinsessponnyn som annars spankulerar i vår hage... Nästan inte så vi gjorde det själva heller . Hu vilken grym årstid det är nu...

Och Natta, ja så här såg hon ut. Något bättre, men det var nog tack vare täcket:

Och henne har JAG ridit idag. På volten, i lugnt tempo, har vi jobbat oss runt på volter och i serpentiner, i skritt men också lite i trav. Men fasiken vad stor hon är - tycker jag fortfarande...

Men snäll. Och bussig. Bara höstens jakt börjar lugna ner sig ska vi snart ta oss ut på promenader också!

Och här var vi som väntade utanför volten idag...

Lilla Matte (som red igår) och familjens hundar.

... men samma som i måndags. Idag med mycket duktig praktikant. Noggranna som tusan båda två. Riktigt roligt att titta på. Idag fick Natta fina fossingar och nya skor, och likaså Titti. Med broddar. Vem vet, snart är vintern här, även om det inte känns så just nu.

Lite sovmorgon fick jag, för hovslagaren kom vid 8, och mycket fattigare blev jag. Närmare bestämt 2000 spänn.

Suck. Men hästarna blev fina. Till och med Tittis fånghovar blev som nya!

Om 8 veckor är det dags igen. Och förmodligen är det värt vartenda öre.

Utan hov, ingen häst - vet ni väl?

... har varit här idag. Dubbelt så dyr mot den förra, men Edwins fossingar blev riktigt, riktigt fina. Mycket nöjd !

Och med Edwin också, som trots sin sedvanliga misstänksamhet mot män i alla storlekar uppförde sig mycket exemplariskt. Det tackar vi för. Men för att gardera mig lite hade jag viskat lite i hans (ja, Edwins, alltså) öra innan hovslagaren kom. Men vad det handlade om, det stannar mellan Edwin och mig !