... och det är andra dagen nu. Med ett stort leende på läpparna. Han är underbart härlig med massor av huvud och nyfikenhet. Vi gillar honom skarpt, hela familjen, trots att han är lite drumlig ibland.

(Bilden har vi lånat av Hanna, Lordens förra ägare)

Soffi blev hemma i TRE hela veckor från skolan (med undantag för att hon varit ner och skrivit två prov och lämnat in några recensioner mm) men nu är hon på bättringsvägen, om än mycket mycket trött.

Hon känner sig nöjd med Lorden iaf, och planerar att anmäla sig till en tvådagars hoppkurs på jullovet. Äntligen, säger jag.

Och Edwin, ja han har lite semester nu, men jag trot han gillar Lorden också, trots att han tagit kommandot i hagen...

... nu när Sofia är sjuk. Och ja,  hon är fortfarande riktigt risig. Veckan som gått har hon haft mellan 38-39 graders feber, och veckan före det mellan 39-40 graders feber. Helt slut, stackars liten. Och hostar som jag vetintevad.

Var till akuten förra söndagen och då sa dr att det var ett virus. Var tillbaka i fredagskväll, och då hade det övergått (?) i en infektion, så då fick hon utskrivet penicillin. Som hon började äta på bums. Jo tjena, inte är hon något bättre. Får väl åka tillbaka och höra vad nästa besked blir...

Totalt orkeslös är hon iaf, och det är vi inte vana vid. Hon orkar inte vara i stallet och inte rida. Idag skulle hon sadla Edwin när Karin kom och skulle provrida (Karin kanske ska hjälpa oss rida Edwin några dagar i veckan om vi har tur, Karins blogg hittar ni här och kan läsa lite mer om henne och hennes häst), och hon orkade nästan inte få upp sadeln på ryggen på Edwin.

I förbigående ska jag säga att det gick jättebra för Edwin & Karin, kändes helt rätt. Frågan är bara vad Karin tyckte...

Igår och idag har Vanessa hjälpt oss rida Lorden:

Välbehövligt - för honom - kan jag säga. Den ponnypojken behöver jobbas för att hålla sig i schack... Så vi är tacksamma för hjälpen vi får nu när Soffi inte orkar. Blixtra är en tacksam åskådare vid ridbanan (och jag med såklart):

Sitter vackert och tittar på tills det blir för kallt om rumpen...

... bilder kommer här. Man kan nästan inte titta sig mätt på honom, så vacker är han...

Svartskimmelskäck med genomgående bläs och ett blått öga, och en hållning som jag vet inte vad är han bara hur läcker som helst...

            Eller hur?

... går tillsammans sedan igår. Har gått bra - över förväntan.

Lorden har ju visat sig rätt stursk i boxen, när han vaktar sin mat, så vi hade nog i ärlighetens namn trott att Edwin skulle få sig en dust med honom.

Men icke, rangordningen var avgjord på två snabba backkicks och något litet skrik. Och Lorden, ja han fann sig direkt i att gammal är äldst   ...

Trots att Lorden är mycket mer rädd om sin mat än Edwin är om sin (som har gått på nästan obegränsat med hö under vintrarna) så accepterar han ändå att det är Edwin som bestämmer. Mycket sund pojke.

Till min stora glädje kunde de t o m äta ur samma hö-hög i morse när jag släppte ut dem. Med all respekt för varandra, givetvis   ...

Sen har det väl varit nåt litet råkurr vid lunchtid, men det var snabbt övergående. Och Edwin håller fortfarande ställningarna   ...

Vackra pojkar, anyway:

Trist bara att Soffi fortfarande har 39 graders feber och är fullständigt däckad...

... har flyttat till Strömstad. I lördags kom Linn Jane och Henrik och hämtade hem vår lilla ponnyprinsessa, som ska få bo med deras familj och deras hästar nu.  Lilla pluttprinsessa - hur det än är så är det så himla ledsamt när ett av familjens djur flyttar hemifrån. Även om jag vet att hon kommer att få det toppen där, grät jag såklart floder när hon åkte.

Ha ett riktigt gott liv, vår lilla ponnyprinsessa.

Om Tittis fortsatta liv och leverne kan ni läsa på Linn Janes blogg som ni hittar här!

... har flyttat in hos oss i dag.

En härlig - hoppas vi   - ponnypojke på 13 år. Irländsk import, slutmätt som maxad på 148,0 cm. Svartskimmelskäck med ett blått öga (eller glasöga).

Det blev nog kärlek vid första ögonkastet när vi träffade honom i Sundsvall för två helger sedan. Som Edwin - lika busigt nyfiken på allting, huvudet på skaft och vill vara med där det rör sig - fast lite mindre nerver och lite mera på.

Urläcker.

Sen har det varit en del turer kring veterinärbesiktning och sånt som måste kollas upp - men nu är han här och står i stallet. Kom idag, med Hanna och Svanthe, som så underbart snällt levererade honom till oss på sin väg vidare.

En urläcker ponny, som man faktiskt måste uppleva live för att få rätta känslan för...

... tyvärr kommer han inte alls till sin rätt på bild.

Sen får vi se hur det går med Ponnyprinsen i morgon...

... är till salu och mattes hjärta blöder...

http://www.hastnet.se/hastmarknad/sok/annons.php?aid=415892&inriktning=&typ=

... från Bisseträningen igår kommer här:

Se så fint det går...