En granne här i byn har ett gäng islandshästar, varav 2 är buspojkar och inte så gamla. Idag när jag var ute med jyckarna mötte jag henne, då hade hon en av småkillarna i släptåg, hon hade varit ute och promenerat hela dagen för han hade fått kolik den lilla stackaren. Jag föreslog att vi skulle ta hem honom till oss och släppa honom i den hagen där våra hästar inte går för tillfället, för kanske skulle Edwin och Titti bli lite spralliga så vi fick lite fart på den lilla stackaren. Men icke, Edwin lyfte på svansen som anstår en arabherre i sina bästa år, men mer än så blev det just inte. Den lilla islandspojken har ett väldigt konstigt namn som jag såklart inte kommer ihåg, men jag vet iaf att det betyder Morgonpigg på ren svenska;-)

Morgonpigg har ont i magen

hela natten hela dagen

Men när han kommer till en annan hage

Blir det genast ordning på hans lilla mage...

Haha, den var riktigt dålig!

Hoppas han blir bra nu, Morgonpigg, han är en riktig goding! Titta bara!

Idag har lillasyster i familjen fyllt 12 år och vi har kalasat halva eftermiddagen och hela kvällen!

Vilken lycka att få vakna till härligt gräsligt sömndruckna stämmor klockan 6 på morgonen, skrålandes Ja må hon leva... i alla möjliga falsetter & tonarter av alla de som tycker så mycket om henne... Åsså en massa paket. Som var jätteroliga såklart - men lite besviken blev hon nog allt - fast hon inte sa det - för att den högst önskade chihuahua-valpen inte fanns i nåt enda paket... Men det gick nog över rätt snart. Man kan inte få allt man önskar sig, som jag så förnuftigt förklarade - samtidigt som jag såklart skulle kunna ta ner månen om det behövdes. Men en hund till - näe, där gick gränsen.

Sen var det skola och ny sång och glasskalas och så hem och mera kalas.

Mormor och morfar, farbror Roger & Malin & lilla Axel och på kvällningen kom morbror Anders med fruga & barn - och paket igen, såklart.

Vad härligt att fylla 12 år och skriva önskelistor och nästan inte kunna sova kvällen innan för att man är så förväntansfull...

Och själv tycker jag inte det är längesen hon föddes, 49 cm lång och 3310 gram tung, en liten loppa med långa fötter och världens finaste, såklart.

Det bästa som finns, fortfarande, hon & syrran!

Åsså en bild på födelsedagsbarnet!

Så har då 42-åringen erkänt mordet på lilla Engla. Han har dödat en 10-åring som han sedan grävt ner. Hur är det möjligt, frågar man sig, att världen kan vara så grym? Och hur kan så sjuka människor få gå omkring mitt ibland oss?

Jag grät när jag läste om erkännandet på UNT:s webbsida, och när insatschefen för sökandet i Stjärnsund på TV 4:s sena nyheter berättade om erkännandet medan han kämpade med gråten, då grät jag igen.

Detta försvinnande har berört så många människor, och när man har barn i nästan samma ålder kommer det otäckt nära inpå.

Hur ska man kunna värja sig mot något sådant här? Hur kan man nånsin skydda sina barn från all världens ondska?

Maktlöshet är vad man känner. Och sorg.

Mina tankar går med sorg i hjärtat återigen till lilla Englas familj.

Idag har vi lagt allt vad hundträning och husrenoveringsarbete heter på hyllan för att hitta på lite bus för en nybliven 50-åring!

Vi hade bokat en whiskyprovning på Mackmyra Destilleri utanför Valbo där vi dumpade killarna för en tvåtimmars sejour i whiskydoftens och ekfatens korridorer.

Vi som inte ville dricka whisky tog istället en tripp till Köpis i Valbo där vi shoppade loss - om än lite dåligt för min del - och fortsatte sen till Owes Säljlager strax utanför Valbo för att titta på allehanda grejer.

Sen styrde vi kosan hem igen, där vi avrundade dagen med middag och vin och blomster till 50-åringen - som verkade riktigt nöjd med dagen!

Visst är det skönt att slippa vara ensam när man ska sova?

Gonatt!

Ser i morgontidningen att de avbrutit det massiva sökandet efter den försvunna flickan Engla i Stjärnsund. Hur gör man som föräldrar och anhörig för att ta sig vidare efter att något sådant här har hänt?

Mina tankar går idag till hennes familj.

Nej, jag tror vi tar och livar upp oss med lite dansträning, så här i vinterstormen...

Aprilväder - eller vad ska man säga? Nyss lyste tussilagon och blåsipporna i backen - idag är det värsta snöstormen. Det sägs att för hundmänniskor finns det inget dåligt väder - bara dåliga kläder... vilket ibland känns som en klyscha, när man hellre skulle krypa ner under täcket med en god bok än att gå ut med hunden, men dessvärre är det faktiskt sant. På med termosar och luva och ut i busvädret bara... Och faktiskt känns det rätt bra när det väl är gjort, som så mycket annat är det faktiskt värre före;-)

Sen finns det naturligtvis eldsjälar som inte bryr sig speciellt mycket alls om vädret... Dåligt träningsväder - vad är det? Näe, spårsnö tror jag det heter...