I dag har Johnny lagt spår till Ässi. Ca 900 m långt, ca 90 min gammalt och 5 + slut i pinnar. Spåret låg ca 10 m in från vägen, och Johnny gjorde ett hkl-påsläpp och hon gick ut direkt och fäste på spåret - åt rätt håll, dessutom - och drog iväg. Spårar som en gudinna, var omdömet när han kom tillbaka.

Två spetsvinklar som hon löste fint, han hade även gömt en pinne på spåret under en hög med ris och kvistar men den hittade hon också direkt och fick gräva fram den för att få tag på den. En liten rolig detalj (som visar att mallar tänker själva) var när Johnny lade en pinne på spåret, backar 5 m i sitt eget spår och gör en vinkel till höger. Ässi plockar pinnen utan problem, lek & bus, därefter släpper han på vid pinn-upptaget igen och hon går ut och cirklar och fäster genast på spåret. Det syns direkt på henne när hon har tappat spåret. Peppar, peppar, Johnny säger sig aldrig ha haft en sån bra spårhund tidigare - och då var Clipper duktig på att spåra - måtte det hålla i sig.  Hon tycker att det är så fantastiskt roligt att spåra, så det gäller att försöka bibehålla den glädjen och motivationen så nu är strategin att gå tillbaka till scratch och köra 100 m spår med roliga slut några gånger, inför kommande spårtävling i lkl.

Än en gång - hon är bäst, våran Storalur!

Så här fint blev det när jag planterade årets första penseér igår... både här och där, i alla krukor och byttor jag bara kunde hitta bland alla ännu ouppackade flyttkartonger.

Genast känns allting lite mer vårlikt - ut med ljung och in med penseér - våren är här!

Idag har vi haft Lille Prinsen (till vardags även kallad Benjamin) på besök tillsammans med hans mamma Elisabet! Benjamin fyller fyra månader i mitten på april, men han är ett särdeles försigkommet barn.

Så här go och glad var han när han fick smaka på mina hemgjorda brownies...

... och hon heter Storlur!

Maken till avundsjuk hund har jag aldrig skådat! Funderar ibland på om det kan bero på att vi behandlat henne som husets drottning sen den dagen hon kom? Nåja, nästan iaf...

Hon är grymt avundsjuk, om hon än sover så djupt hon kan och hör att någon pratar med  Fia - så är hon uppe med blixtens hastighet, yrvaket bligandes och undrar vem hon nu ska konkurrera ut! Kvickt upp i husses eller mattes knä och rent fysiskt knölar undan allt och alla! Här är jag och jag kräver min plats! Hon brukar inte vara dum - bara så fantastiskt avundsjuk! För tillfället har hon en stor kong, en liten kong och en stor genomgjuten gummiboll inne - OCH ALLA ÄR HENNES! MÅ INGEN TRO NÅT ANNAT! Sen om de ligger utspridda över huset spelar ingen roll, det är som att hon kan lokalisera Fias små tasstramp överallt, och när hon misstänker att de börjar närma sig ett av HENNES föremål rusar hon upp som en tiger, och RYTER åt Fia, som naturligtvis tycker att det är alldeles för obehagligt för en liten shelti-fröken (som å andra sidan mer än gärna snyter det hon kan då tillfälle ges). Idag hade jag köpt ett STORT tuggben åt Ässi och ett litet åt Fia - men då lägger Ässi sitt tuggben i den STORA korgen och knölar ur Fia ur sin lilla korg och har då utan skrupler tänkt lägga sig där och äta upp hennes lilla ben FÖRST, och därefter ta sitt STORA ben i den STORA korgen som en härlig efterrätt...  med en självklarhet som inte är av denna världen... Medan Fia får sitta på köksgolvet och vackert titta på... Sån är hon, vår Storlur. ALLT som är hennes är hennes, och ALLT som alla andra har är också hennes, och ALLT som någon annan ens skulle kunna tänka sig att ha är också hennes, bollar, pinnar, tuggben - you name it. Sen ser hon så eländig ut när vi säger till henne att så där dum får man ju verkligen inte vara - VEM? JAG? Skulle aldrig komma på tanken...

Tur ändå att hon är otroligt lyhörd och aldrig skulle komma på tanken att försöka konkurrera med barn eller andra människor...;-)

Men så är hon ju husets drottning också... tror hon iaf!

Den här veckan har våren kommit till landet. 10-15 plusgrader och tussilagon blommar, hästarna börjar kunna nappa enstaka gröna grässtrån i hagen och fåglarna sjunger.

Under en biltur i veckan såg vi också ett helt fält med tranor - och ja, det var faktiskt tranor! (För några veckor sen hade vi fulla gärdet av fåglar här hemma, badandes i åkerns smältvattensinsjöar och jag tänkte ringa den lokala tidningen och berätta att tranorna var här - tills äldsta dottern kom hem och talade om att det var kanadagäss... ;-)

Tur att kvällarna blivit långa och ljusa sen omställningen till sommartid förra helgen, så man hinner njuta en stund trots att man kommer hem sent!

Hääääärliiiigt!

Idag är det 1 april och jag har inte lurat nån enda... lite trist, jag brukar kunna vara rätt så bra på det. Å andra sidan har jag inte blivit lurad själv heller. Nån som blivit grundlurad idag?

Mys till kvällsfikat framför TV:n... härligt att ligga nära!

... såg det ut så här hos oss på landet. Tro't eller ej. Och idag har vi haft 14 grader varmt, tussilago och blåsippor blommar och hästarna går nakna...

Vi har vår i luften - var har ni er? Fniss ,-)