Är precis hemkommen från Ultuna, där vi fått lämna kvar båda hundarna, Ässi ligger på IVA & Fia på vanlig avdelning. Har gråtit floder - det är såna här gånger man inser vad hundarna verkligen betyder!

Var på väg ut med hundarna mitt på blanka dan, som tur var hade vi inte hunnit mer än 50 m hemifrån, när jag ser att Ässi släpper det hon har i munnen (bär alltid på något;-) och nosar på en "pinne". Tjoflöjt, "pinnen" attackerar och Ässi kastar sig bakåt. Försent. Hon hade redan hunnit bli biten i nosen. Säger till Fia på skarpen att stanna, hon hade inte hunnit fram, men då hon ser att "pinnen" rör på sig kastar hon sig fram - och blir biten i näsan också såklart. Vilka j*a djur - huggormar!

Hem, stoppa i Betapred, och ringa veterinären. Bums in till Ultuna, och då vi kommer in är Ässi rejält allmänpåverkad. Hade svårt att stå på benen utan att luta sig mot väggen... Blodprov på båda hundarna, dropp på Ässi först och sen Fia, därefter EKG på Ässi. Medan matte grät floder. Båda hundarna togs kvar, Ässi skulle få blodplasma och fortsatt dropp och sen få vara på IVA, och Fia som inte var lika allmänpåverkad får fortsätta med droppet och stanna på vanlig avdelning.

Nu gör vi allt som står i vår makt - håller tummar, pratar med högre makter, etc - och hoppas att det här går vägen!