I helgen har det varit konferens i Stockolm - Nordiske Kvinner Mot Vold 2008 - i dagarna tre. Konferensen hade temat Kvinnofridspropositionen 10 år. Arrangörer var SKR (Sveriges Kvinnojourers RF) och ROKS (Riksorganisationen för Kvinnojourer och Tjejjourer i Sverige) och under dagarna har hållits föreläsningar och workshops om bl a lagstiftning kring våldtäkt, sexuella trakasserier, jämställdhet och barn som bevittnar våld. Många fantstiskt bra föreläsare - kan bara som exempel nämna Josefin Grände, Jonas Trolle och Lotta Molander. En konferens som väcker känslor och som inte lämnar någon oberörd. Fantastiskt med så många, de flesta helt ideellt arbetande, kvinnor med ett engagemang helt klart utöver det vanliga! Och hela Norden var representerade - Sverige, Norge, Danmark, Finland, Island, Grönland & Färöarna. Och tänk att problemet finns överallt...

Igårkväll (lördag kväll) åkte Johnny & tjejerna och hämtade Ässi & Fia på Ultuna. Det var fortfarande på em tveksamt om hundarna skulle få komma hem, främst för Ässis skull. Hon fick ff dropp, och mådde pyton;-(, vilket  hon fortfarande gör nu, söndag kväll. Hon är låg och lessen, har en nos som en new-foundland, är svullen från näsan via halsen och bogen ner i höger framben, där svullnaden hänger i påsar. Riktigt, riktigt läskigt. Hon får bara mjuk mat (alltså inte uppblött torrfoder utan bara burkmat) då Ultuna var oroliga för hennes svullna hals. Så mjukismat x flera små portioner och hjälp att dricka. Och mastodont-vila. Knappt kisspromenader. Och hela familjen lider med henne. Fia upplever vi är piggare, svullnaden har gått ner och hon är mera på. Däremot har hon kissat inne x 2 - och det oroar oss! Mycket olikt henne, och naturligtvis kommer tanken på lever- & njurskador upp på en gång. Men strikt vila där också, vilket innebär att utställningen på lördag går åt tok-fanders, men det är väl fjärt i öknen bara hon blir bra.

H**vetes j**a orm!

Helt otroligt vilken påverkan ett ormbett kan ha. Däremot känns det som en liten förbättring under dagen - imorse var Johnny tveksam (jag var inte hemma) om han skulle kontakta Ultuna och åka in med henne, för hon varken åt eller drack, men det gav sig fram på dan. Och när jag kom hem kom hon upptassandes och viftade lojt på svansen, och så fick jag massor av mallepussar mitt på munnen.

Och - tack alla ni som skickat mess & mail & inlägg via bloggen, för att ni håller tummarna för våra hundar!