Imorse när jag var ute och rastade jyckarna letade Fia upp spåret från igår (som gick lite trögt) och traskade det igen i förhoppning om att matburken skulle stå kvar;-) Tyvärr gjorde den inte det, men det bådar gott...

Den hunden gör allt för en bit föda - tack och lov, annars skulle det vara svårt, för hon är grymt självständig och har sitt huvud för sig...

Igårkväll när vi var ute på promenad kom en fet, lurvig och ca 10 cm lång larv och ålade sig över vägen. Fia nyfiken, såklart, traskar fram och ska titta. Och får världens flash-back - förmodligen från ormebettet! - när larven rör sig. Visar tänderna och morrar och slänger sig bakåt - farlig sheltieflicka!

Hoppas det håller i sig!