... har passat på idag när jag bara har en häst hemma. Underlättar betydligt;-)

Så här fint blev det:
Välkommen in:

Och så här ser det ut inuti:

Och igen:

Som det är nu ser det nästan kliniskt ut, men det lär nog vara fullt med grejer igen om nån vecka, om jag känner familjen rätt;-)

Nu är det sadelkammaren kvar att städa, och det tänkte jag husets döttrar skulle få ta hand om...

Och så en bild på ridbanan som blev klar i somras:

Visst har vi det ruggigt bra?

Igår när jag kom från jobbet gick jag ut ett ca 500 m långt spår till Ässi på samma gärde som i lördags. Några vinklar, 4 apporter + slut. Det låg i två timmar sen fick Johnny gå ut det med Ässi. Vilken skillnad! Inte alls samma vimsighet som i lördags, däremot ser vi att hon är oerhört taggad och slarvar gärna lite i början, het och har bråttom som tusan och slår rätt mycket, men när hon sen får gå ett tag blir hon mycket mera fokuserad och jobbar mycket mera målmedvetet, med ett helt annat tryck i linan. Hon gjorde det kanonbra, plockade alla pinnar, slutet gick hon över visserligen men det löste vi snyggt ändå.

Undrar om strulet i lördags berodde på att fälten var helt nyslagna, om det kan ha ställt till det för henne?

Roligt att se att hon inte tappat allt under ormbettskonvalescensen!

Sen gick Johnny ut ett kortare spår till Fia, som Sofia fick gå med henne. Hon är lite oförstående i början, innan hon har passerat spåret vinkelrätt så förstår hon inte varför vi står där, hela flocken, och glor på henne?! Men så råkar hon snava över spåret, och nu är det ett helt annat drag i snöret när hon vet att det finns en skål med nåt gott i som slut. Jisses vad hon jobbar, den lilla skruttan. Och belöningen kommer ju alltid...