En kväll tidigare i veckan var jag ut och la ett skogsspår till Ässi (& ett litet till Fia, som gick bättre än det förra - nu fattar hon att det står en skatt, dvs en burk med nåt gott i, vid spårets slut;-), ca 300 m som ett Z ungefär, med kampen som slut. Gick helt ypperligt, trots att det nästan var mörkt i skogen när jag släppte på vek hon knappt en tum från spåret. Helt otroligt. Och tackochlov - eftersom jag är dödens rädd för att stöta på vildsvin eller nåt annat otäckt i skogen...

Så i dag gick Johnny ut ett bra långt gärdesspår - nyslaget gärde dan före - här på grannängarna som fick ligga nästan på minuten 2 timmar. Visserligen blåste det nästan storm - men det var nästan otroligt hur lost hon var nästan innan hon ens kommit på spåret. Hon har yrat och vimsat över detta gärde, fäst på spåret i några meter, vimsat av och på och cirklat och cirklat och letat och letat. Vinklarna har hon hittat (?!) men i övrigt var det mycket yrande. Efter mycket om & men hittade hon några pinnar, och så slutet, men hon var bra trött när kvällen kom.... Dagens spår tog på rejält.

Blåsten, visst, men undrar om det kan ställa till det så för att gärdet var nyslaget? Hon vill ju sååå gärna, och det finns inte en tanke på att ge upp...

Nu vilar vi igen, och gör ett nytt försök till veckan.