... känns det, efter helgens tävling. Det känns som att luften gått ur allting på något vis. En känsla jag inte önskar någon. Idag vet jag inte riktigt hur vi går vidare - även om jag inte tvivlar på ATT vi kommer att gå vidare.

Vår Älska-hund är ju våran bästa i alla lägen (nåja:).

Tack iaf, till er som hört av sig med peppning. Det värmer, sådana här gånger.

I nöden prövas vännen, eller vad säger man?

Ikväll har jag varit på Mary Kay hudvårdsparty hos Karina. Karina med Waldo.

I ärlighetens namn åkte jag mest för att få se deras omtalade, fantastiska, inglasade uterum. Det gjorde mig för övrigt inte det minsta besviken, det var precis ett så underbart fantastiskt uterum som jag hade fått mig berättat för. Men - hudvårdsdemon gjorde mig glatt överraskad. Jag som i bästa fall använder apotekets hudvårdsgrejer - och bara det absolut nödvändigaste - blev helt såld på detta. Mina kinder är lena som en babyrumpa, och förmodligen har jag chockat inte bara ansiktet, utan hela kroppen, med en så grundlig genomgång av hela ansiktet.

Jag, som brukar ha bestämt mig redan innan jag åker att jag inte ska köpa en enda grej - om jag inte tackar nej direkt när jag får frågan om jag vill komma - hade ledigt kunnat shoppa loss på hela sortimentet. Vilket jag naturligtvis inte gjorde, delvis eftersom jag är född i oxens tecken, och det betyder att jag är jordnära och realist.

Jag köpte inte halva heller, men jag kan säga att jag köpte typ för mycket pengar iaf. Och känner mig jättenöjd!

Dessutom kommer jag säkert att handla nånting därifrån igen. Eller gå på ett annat Mary Kay party.

Sen är det ju trevligt också, nu var vi ett gäng glada tjejer som hade en kul kväll tillsammans, och det gör ju inte heller ont:) Så tack, tack, Karina för inbjudan och Astrid för demon!

(Tyvärr hann jag inte stanna till fikat eftersom jag hade hovslagaren hemma ikväll, och en häst - gissa vilken? - som inte är snäll mot hovslagaren om inte Stor-Matte är hemma... men vad gör man inte för sina djur:)