Vackraste Älska i världen utanför volten idag när Madde red Edwin:

Och igen...

Och så Fia, såklart. Nybadad, för dagen:

Och så Bella, alltid på språng, men här stilla för en gångs skull:

... har det varit gott om den här helgen.

Igårkväll hos goda vänner med härlig mat och trevligt sällskap! Mer vin än man är van med blev det, och det kändes i morse.

Ikväll tände vi Halloween-pumpan och bjöd in till lite halloween-buffe - inget spöklikt alls - bara lite plockmat, ett par olika pajer, lite ostar, lite korvar, lite gurkor & kapris och grönsaker, bröd och vin. Och efterrätt - kladdkaka, på det sätt som bara Clara kan göra - med vispgrädde.

Och vi åt och vi drack så vi nästan sprack:) Men gott var det!

Sedan i torsdags har Edwin fått gå i en egen hage. Titti och Natta har fått gå tillsammans i en egen hage. Titti har helt klart varit påverkad av det som hände under torsdagen. Hela fredagen stod hon under ett träd och deppade, och såg jätteledsen ut. Natta har knallat runt i hagen och ätit gräs. Edwin har varit helt obekymrad. Och själv har jag varit mycket bekymrad över hans totalt oväntade frispel på Titti (och Natta).

Så pass att jag kontaktade en homeopat-tjej med lite annorlunda gåvor, som lovade komma ut och titta till honom under november. Det dröjer några veckor till innan hon har möjlighet att komma, men jag lovar att återkomma med en fullständig rapport när hon varit här.
Det första hon frågade var om han möjligtvis kunde ha en hjärntumör? Eftersom det var ett helt irrationellt beteende, en sådan överreaktion och ett sånt gräsligt raseri - utan till synes någon som helst anledning. Ensam valack med två vackra ston i en hage - och han ska bete sig på detta viset? Även om han skulle ha ont någonstans så borde han inte bete sig så här, det är absolut inte ett vettigt beteende.

Och det känns så sorgligt, för nu är han ju samma gamla Edwin igen. Som han alltid varit mot oss.

Som tur är har vi många människor att vända oss till, och det har vi gjort. Tyvärr kan ingen ge oss någon ledtråd så här långt, men idag kom Edwins förra ägare Madde upp och hälsade på, och tittade igenom honom och red, för att känna om hon kunde märka något som var fel. Men icke. Förutom lite stelhet i nacken och i höger sida och rekommendationer om att stretcha så tyckte hon inte att det kändes som att han har ont någonstans. Däremot gick han jättefint med henne när hon jobbade honom på volten och det var roligt att se.

Men jag står lika frågande nu som förut - vad var det som hände? Och kan det hända igen?