Häromdan när vi kom hem från jobbet var stackars Titti sönderbiten fläckvis. Riktiga bett. Men allt var lugnt i hagen. Och vi kunde inte förstå vad som hänt. Edwin har ju beskyddat henne från Natta sen Natta kom. Det kunde väl inte vara han som bitit henne? Och enligt Monica är ju Natta världens snällaste häst, och hon har aldrig varit med om att hon varit elak mot någon tidigare. Men faktum kvarstod: Titti var biten, nästan blodig, fläckvis. Men hon tycktes ändå inte ha några hard feelings mot någon av de andra, och inte de mot henne heller.

Vi begrep ingenting.

Idag är det Natta som är fläckig av hästbett, och vi förstår egentligen ingenting nu heller? Allt är lugnt i hagen, och hästarna går och betar i olika konstellationer.

Det här får vi klura vidare på. Och ingen förstår någonting. Av oss tvåbenta iaf.

Dagen har ägnats åt att prova liten westernridning på Natta på volten. Jätteroligt, säger båda tjejerna. Och Natta ställer bussigt upp. Behöver nog inte jobba så jättehårt, om jag känner tjejerna rätt. Skritt och en del trav.

Och vilka fina westerngrejer vi fick med när vi köpte sadeln. Paddar och filtar och värsta tränsen. Och Natta blir så vacker...

Än så länge har vi inte provat de delade tyglarna, har en känsla av att det blir lite för mycket på en gång...