... och jag är så bedrövad. Idag gav Prins Edwin sig på våran lilla prinsesshäst Titti i hagen, så till den milda grad att jag trodde att det slagit runt fullständigt för honom.

De har varit så tajta sen den dagen vi flyttade hit - Edwin och Titti. Under förra året var Titti utlånad till Bollnäs, och då tog vi hem Shettis-Wille istället (som inte finns mera). Men så kom Titti tillbaka i somras, och lyckan var gjord för Edwin. När vi nu tog hem Natta har det funkat förvånansvärt bra, trots att Edwin & Titti är så tajta. Och trots att jag inte har några bra erfarenheter av att ha tre hästar i samma hage . Frid och fröjd. Tjolahopp.

Tills en dag i slutet av förra veckan när vi ska ta in hästarna, och upptäcker att Titti har blodiga bett över hela kroppen. Och begriper ingenting. Natta? Nej, säger Natta-exmatte, det finns inte på världskartan!

Några dagar senare - i början på den här veckan - tar vi in hästarna till kvällen, och upptäcker att Natta har blodiga bett över hela kroppen. Titti? Naej, hur har hon nått upp? Vi förstår ingenting.

Och i hagen har allt varit lugnt. När vi har sett och varit hemma.

Att det skulle vara Edwin - ja, det har inte funnits för någon av oss...

Men idag - innan vi skulle åka till Uppsala - kommer lillasyster rytandes ner från övervåningen: Edwin anfaller Titti!!

Och som han anföll! Ingen av oss trodde våra ögon! Han jagade henne, bet sig fast - och hängde fast - i skinnet på henne, han slet bitar ur pälsen på henne och drog omkull henne i hagen och gav sig inte ändå. Fullständigt rasande. Och Titti försökte bara komma undan - fullständigt skräckslagen. Flydde för sitt liv.

Vi slängde på oss stövlar och rusade ut. Han var inte ens kontaktbar, han bara sprang och högg och högg så mycket han orkade. Vi öppnade staketet och fick ut Titti, och hon var nästan som i chock, bloden rann ur bett över hela kroppen och på ena örat, svetten rann om henne och hon bara skakade. Sofia gick med henne, och gick och gick, tills hon lugnade ner sig, och då tittade vi igenom såren och tvättade och smörjde. Lilla skrutteponnyn. Så rädd.

På med täcke och STOR tuss med hö, så fick hon stå trygg i boxen.

Edwin - ja han åkte ur hagen med ett buller och jävla bång så jag kan lova att det hördes nästan ända fram till Köpingen. Svetten rann i floder om honom också, bloden rann längs benen (hade gjort sig illa när han jagade över stock och sten), sen åkte han i fångfållan (liten hage med stampat jordgolv, tillika skamvrån:) så det visslade om det.

Och Natta, ja hon förstår ingenting. Och inte vi heller. Absolut ingenting. Mer än att han får gå ensam nu, för så här kan vi ju inte ha det. Det känns som att det har slagit runt fullständigt - för det här kan väl inte vara ett sunt beteende? Någon som vet, och som har hört om något liknande någon gång, får så gärna höra av sig och berätta.

Så här såg han ut när han var snäll. Nu vet jag inte vad som har hänt.

Och det värsta är att tanken slår mig att vi kanske inte borde ha djur? Först Ässi, och nu också Edwin.

Hur kan sånt här hända?

Idag hade jag tagit ledigt för att åka och shoppa med mina två tonårstjejer... Som har höstlov den här veckan, och förmodligen ville se något annat än stallbacken hemma .

Sagt och gjort, den här gången drog vi mot Uppsala, och första anhalten var Hööks Hästsport, där det livligt kändes och klämdes och handlades för många pengar, kan jag lova.

Själv köpte jag mig ett par stövlar i neopren, fanns både som ridstövlar och i en kortare modell, som jag valde, för att kunna använda när jag är ute med hundarna också.

Nästa anhalt blev Gränby Centrum, som - ojojoj- byggt ut massor sen jag var där senast.

Hejdlöst roligt - nån gång i bland. Många affärer. Det gick rätt många pengar här också. Lunch hann vi också med.

En härlig dag, tyckte både tjejerna och jag. Mycket prat också - goda samtal - och kvalitetstid. Behövs!