... idag. Efter att ha fått genomlida (?) ytterligare ett eftermiddagspass med hoppning på ridlägret i Norrby efter gårdagens trassel visade Prinsen (ja, så heter han idag:) att han faktiskt kan om han vill - och om han får fullt stöd av Soffi. Och då kan han så bra! Så idag gick det så mycket bättre, även om han såklart strulade en eller annan gång nu också men inte ens i närheten av hur det var igår. Förtjänsten var helt och hållet Soffis, idag gjorde hon som Uffe sa: Kasta hjärtat över hindret och kom efter själv!

Så idag var det klappar på hästen och glada miner. Så roligt - det här behövde både häst och ryttare! För bådas självkänsla och framtida hinder!

Dressyrpassen på fm gör han jättebra säger Soffi, och där är hon jättenöjd med honom. Som tur är...

... sover sött på örat. Nära, nära. Så ingen kan ta Bengt när Stora Luren sover. Han är nämligen hennes, och bara hennes. Dead or alive.