... fyller lillasyster i familjen. 15 år!

Lika gullig - för det mesta - som tidigare. En och annan avvikelse blir det väl , men vem har inte det   ...

Idag har vi grattat med fika på sängen och paket i olika former - lika roligt än, fast man fyller 15 år, men kvällen tillbringas på annan ort   .

Och i morgon väntar kalas med hela halva tjocka släkten...

... har vi kört ikväll. Eva, Tomas & Bella, Emma, Peteri & Dia. Och så vi med Bästa Blixtra, som laddar till tänderna. Här på A-stationen, i väntan på att springa till husse på B.

Alla hundar lyckades jättebra - nu är de här träningarna verkligen på bebisnivå just för att hundarna SKA lyckas - och alla tycker det är jätteroligt.

Och tänk att det är möjligt att träna på kvällstid! Vi träffades 18.30 ikväll och kunde verkligen köra alla skick innan mörkret föll. Underbart.

Bästa Ässi fick ett spår att klura ut, som snälla Tomas lagt. Hussen var mycket nöjd över sin duktiga hund - också.

Så - ikväll sov alla gott på lurarna igen, i det lilla huset på landet. Pudel-Bella & Sheltie-Fia fick följa med mig och Soffi till ridklubben för en promenad och lite ridläktaråskåderi på eftermiddagen, och var också ganska nöjda, faktiskt.

Så härligt!

Och den  här gången var det verkligen tranor som Bästa Blixtra och jag stötte på i massor under en tur i den uppländska myllan på jobbuppdrag i morse.

En mäktig syn, kan jag lova. Massor av tranor - betyder det att det är vår nu?

... ska vi förhoppningsvis få en snart. Sambon har jobbat hela helgen med groventré och gästrum. Och vi andra pustar i slipdammet och längtar tills det blir klart.

Längtar!

... i vårskrud.

Lika bäst som vilken årstid som helst.Såklart Borta bra men hemma bäst. Alltid. Trots lutande väggar och skeva golv. Min oas i världen...

... och mina absoluta hjärtan.

Nu skiljer det nästan ingenting i storlek. Blixtra är fortfarande alltför uppsnurrad på Mamma Ässi, så det är en ren lycka att vara ute med henne själv - och för ovanlighetens skulle få ALL uppmärksamhet.

Finaste...

... har Bästa Blixtra inte varit någon älskare av. Läskigt med vått på tassarna.

Tills nu.

  Helt plötsligt har det blivit hur roligt som helst. Kanske av den enkla anledningen att vi är omgärdade av vatten. Vart man sig i världen vänder... typ. Hästhagarna står under vatten, fälten runtomkring står under vatten, grusvägen står bitvis under vatten. M a o är det så, att är man rädd för vatten blir det lite svårt att leva hemma hos oss just nu. Och det gäller både hästar och hundar... Så det är bara att bestämma sig. Och så enkelt var det...

  Och då blev det helt plötsligt buskul...

  ... tycker alla utom Fia...

... heter en liten pojkterrier som bor granne med oss och som hundarna fått träffa för första gången idag. En jättefin liten norfolk-terrier-pojke som höll på att få slag när det kom ett gäng brudar som ville hälsa...Sen upptäckte han att det var jätteroligt... med brudar:)

(Klicka på bilderna för att se dem i ett större format. Alla bilderna är fotograferade av Clara, som hade kameran på magen under hela prommisen:)

Zorropojken ovan, och nedan brudarna:)

En härlig förmiddagpromenad för både hundar och mattar. Det här måste vi göra om!