... blev det idag. Sambon hade ställt klockan på 7.30 - en lördagmorgon? - för att gå upp och jobba med husrenovering.Det resulterade i att jag gick upp kvart i 8 och åt frukost med honom.

Vid 10 gick jag & tjejerna och hundarna på promenad med grann-Karin och hennes lilla Zorro, och när klockan var före lunch hade jag satt ner alla mina pellisar & penséer i jord och placerat runt på tomten.

DÅ tittar jag på klockan i stallet - 12.15 - och frågar om den verkligen kan gå rätt? (Är den inte mera?)SÅ känns det att gå upp tidigt när man är ledig.Det är man inte van med...

Denna tidiga morgon resulterade alltså under eftrmiddagen i bus med Blixtra, spår i blåsten (som låg i en timme och inte var det lättaste - men hon jobbade bra!), godisspår (stekt falukorv:) med Bella & Fia, sen kom sambon och slöt upp och körde uppletande med Ässi. Som grädde på moset fick Blixten ett litet motivationsuppletande också.Gissa om alla var nöjda och glada. Det har varit tyst och lugnt på hundfronten hela halva lördagkvällen.

Härligt med hundar som är trötta efter att ha fått jobbat med huvudet...

... är det för mina övervintrande pellar av olika slag.

Idag har jag varsamt bäddat ner dem i stora krukor med en blandning av vanlig blomjord och förmultnad hästabajs- & torvblandning. Tillsammans med en kanna vatten hoppas jag nu att de långsamt ska vakna till liv och möta vårens solstrålar.

Mårbacka - klar favorit:

I år har jag också hittat en ny sort: tulpanpelargon - också en form av mårbacka - visst är den fin?

Och Rosenpelargon - också ny för mig:

En och annan pensée åkte också i myllan - i krukorna utanför stallet och i stora träfbaljan som pryder brunnslocket.

Är det vår nu?

... är min och hundarnas bästa vän, i detta nu och pälsbytartider.

Några drag, och halva hunden ligger i drivor på golvet. Och ja, det är sant. Fråga mig inte hur det går till, men det är fullständigt oslagbart.

Malle-Mamma-Mu brukar gå i veckor och håra ner hela vårt hus, in i minst skrymsle, trots dammsugning av hund och övriga ytor MINST en gång om dan.

Men nu - med Furminator - är det över på en vecka.

(Och ja, jag hör själv att jag låter som en levande reklamröst från TV-shop...)

... med bl a Mikael Persbrandt har jag sett idag (mellan hundträningarna).

En film som ger upphov till tankar som t ex:

Ska man alltid vända andra kinden till? Är det aldrig rätt att slå tillbaka? Hur kan den svage hävda sin rätt? Och - även om man personligen inte tycker att det är  rätt att hämnas rent generellt, vad händer när det kommer en själv väldigt nära? Finns det inte en liten hämndlystnad i oss till mans - när det gäller?

Plus en himla massa personer med olika tyngder i sina ryggsäckar. Ett relationsdrama - precis ett sånt som jag gillar!

... har vi också hunnit med i helgen. Å så roligt  !!

Johnny & Ässi har kommit med på en Ekl Sph tävling här om nån helg, och iom detta har det då blivit lite eld i baken när det gäller spårarbete. I går morse åkte J ut och lade flera (små-) spår till Ässi, och innan han släppte på henne gick han också ut ett spår åt Blixtra - ca 250-300 mm med 3 spårpinnar.

Ässi spårade jättefint, trots terrängskiftningar och varierande markförhållanden (allt ifrån barmark till snö upp till låren:). Något bakspår - men fasiken vad hon är nogrann! Mycket imponerande! Sen är hon ju otroligt arbetssugen också, efter en vinter som denna...

Lilla Blixten har fått ärva Ässis sele, så vi spårade i sele och lina, vilket kändes väldigt vuxet och rutinerat - och inte minst med mindre störning för Blixtra än om man - som jag gjort för det mesta tidigare - spårat i koppel. Släppte på för spårupptag - och hon tog upp det jättefint (vi har bara kört direktpåsläpp tidigare). Förmodligen var det ren nybörjartur, men det får man också vara glad för   !

Hon spårade noggrant och lugnt och fint (det kan också bero på att spåret hann ligga nästan en timme innan påsläpp) och tog inte upp de första två spårpinnarna - men markerade dem fint och tydligt - men slutet plockade hon upp (med en del pepp från mig - såklart!) och kom tillbaka med. Jätteroligt - och mycket nöjda var husse - som gick med bakom och gav goda råd - och matte. Spårapporterna måste vi jobba vidare med, där krävs mycket ansträngning av mig för att de ska vara riktigt roliga.

Vi har under veckan som gått jobbat en del med just spårapporter i "duttleken" som är riktigt himlans bra för hundar som inte riktigt har något jätteintresse för apporterna (utan som i Blixtras fall, ett större intresse för spåret). Då tränar man upp spårapportsintresset separat, och hoppas att man har igen det i spåret...

(Fotot knäppte Eva under träningen, själv hade jag glömt kameran:)

En bebisrapport hann vi också med på söndag förmiddag - Eva, Tomas & Bella, Jill, Johan & Dunder och vi med Blixtra. Och bebisrapport blev det, alldeles lagom nivå för alla hundarna. Fem fina skick med mycket duktiga hundar som fick lyckas i alla skick, jag tror vi alla var jättenöjda med våra jyckar. Och så himla roligt att komma ut i rapportskogen igen! Trots att sträckan inte var lång, så ser man ändå att hundarna blir trötta - bara det att det är flera hundar med och lite annat runtomkring. Det här gör vi om snart igen!!

   ... har helgen bjudit på.

Ett lite försenat 40-årskalas, för att vara mer exakt.

Härligt trevlig tillställning med massor av god mat, plock & fika och jätteroligt sällskap. Skrattade hela kvällen, känns det som, och om det nu är som de säger, att ett gott skratt förlänger livet, så lär jag leva länge efter den  här kvällen   ...

Tack Staffan (med sambo   ) för en härligt rolig kväll!

Japp, idag är det exactly ett år sedan Mäklarcentrum öppnade sitt kontor i Tierp.

Ett HELT år. Som har varit otroligt roligt, lärorikt och spännande. Det har givit mig massor av erfarenheter och det har varit mitt absolut roligaste jobbår ever.

Jag har träffat massor av underbara människor i olika livsfaser - och lärt mig massor om människor, och - förhoppningsvis också - en del om mig själv.

Och NEJ, jag ångrar inte att jag hoppade på detta jobb. För det var just jämt vad jag gjorde. Hoppade rätt ut i det okända, utan hängslen och utan livrem.

Men jag ångrar det inte en sekund.

Dagen idag har varit hektisk från tidig morgon till sen kväll och bjudit på fikasugna människor som kommit in på kaffe och en bit härlig blåbärstårta, jag har - mellan tårtbitarna - hunnit med att avverka två tillträden, ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen och däremellan också en visning. Och en påbörjad budgivning   - ej att förglömma!

Turligt för mig är att jag haft lite hjälp av Östervålapersonalen under dagen, som tagit hand om alla kaffesugna gäster när jag suttit upptagen och hjälpt mig på andra sätt och vis också.

Så - fredagkvällen blev lugn ikväll... kan jag lova...